Helt plötsligt, när vi åt frulle i morse, frågade femåringen: "kan killar leka med barbies?". Där ser man: frågor och berättelser ligger liksom inbäddade i dem (och oss). De behöver smälta.
Jag sa "nej, det kan de inte".
Näää. Så sa jag såklart inte! (höhöhö) Som den pedagogiska mor jag är sa jag typ "Javisst. Kenta till exempel gjorde ju det".
Femåringen: "Det är vanligast att tjejer leker med barbies, men killar kan också."
1 kommentar:
det är för goa, de små. precis så brukar min lilla pojke också fungera. frågorna kommer lååååångt senare.
keep up the good work.
Skicka en kommentar