måndag 25 februari 2008

Vår nya favorit


Förövrigt har vi här hemma upptäckt en ny favorit: sexåringa finlandssvenska Vesta-Linnea. I "Vesta-Linnea och monstermamman" kommer garanterat alla föräldrar och barn känna igen sina mindre balanserade ögonblick (...), angående "Sov nu, Vesta-Linnea" låter jag titeln tala för sig själv, och finfina "Vesta-Linnea och gosnosen" handlar om många barns stora dröm: att få en hund. Tre böcker som inte väjer för stora feta tårdrypande känslor. Köp eller låna! Författaren heter Tove Appelgren och hon som tecknat Salla Savolainen.

Tack förresten till superkvinnorna och föreläsningsarrangörerna från Marthaförbundet och Svenska studiecentralen i Österbotten som gav mig böckerna.

Vit och svettig


En kväll i Tanzania råkade jag visst stänga bloggen för alla läsare utom inbjudna, och ingen var inbjuden. Råkade och råkade, förresten. Det var faktiskt ett utslag av existentiell kris.

Jag typ: vad tusan håller jag på med: skriver en småfåning, innehållslös blogg om barnböcker (som inte ens handlar om barnböcker).

Mycket av det jag såg i Tanzania var så omvälvande. Jag är en känslig typ, på gränsen till patetisk, det vet jag, men ... tja... Jag saknar ord. Miljontals människor i enbart Tanzania funderar i detta nu över hur de skall komma över mat till sig och sina barn idag, hur de skall hitta vatten som är rent nog att dricka, hur länge de skall överleva, hur deras små barn skall klara sig när de är borta, hur länge deras små barn skall få leva, hur de eventuellt i framtiden skall få råd att skicka sina barn till skolan och hur de i så fall skall kunna ta sig till skolan (i småflickors fall utan att bli våldtagna). Sådana saker.

Under veckan som gått har jag känt mig så vit och så priviligerad.
Så vit och så svettig.

måndag 18 februari 2008

Natti natti

Innan jag knyter mig måste jag bara dela med mig av två grejer till.

1. Intervjun jag gjorde idag med tjejen som oönskat blev med barn i 12-årsåldern och sen blev utkastad hemifrån var den värsta jag gjort i hela mitt liv. Inte på grund av ämnet, faktiskt, utan på grund av att jag genomförde den tillsammans med en belgisk journalist som var så okänslig att jag baxnade. Hon betedde sig som om det var ett polisförhör: "var lärde du känna pojken/den blivande pappan", "varför följde du med honom hem", "vad trodde du skulle hända hemma hos honom sent på kvällen?". Såna saker sa hon under hela intervjun, saker som liksom kastade skulden på tjejen. Jag försökte förhindra hela situationen, men ju mer jag la mig i desto surare blev hon (den andra journalisten). Till slut nästan bråkade hon och jag, väldigt opassande. Som tur var hade vi en underbart mjuk kvinna som var vår tolk, och jag hoppas och tror att hon mildrade frågorna.

2. Of course har vi en man i vår grupp (en europeisk) som hela tiden vill prata lite för länge och mycket om sex när vi är inne på ämnet - och det är vi ganska ofta eftersom hela den här resan fokuserar på sexuell och reproduktiv hälsa. Jag är som en blodhund när det kommer till såna gubbar, och jag skulle vilja skrämma bort honom med ett rejält morr. Vi får se om jag lyckas med det under veckan. Grrrrrrrrrrrrrrrrr.

Taja från Kili?


Jag är sjuk i huvudet - jag är i Tanzania och har just tillbringat en lång stund på mitt hotellrum med att surfa barnkläder på Elva små troll.
Kanske måste jag dock förlåta mig själv. Jag försöker förmodligen bara krampaktigt hålla mig fast vid det invanda livet därhemma. Liksom väga upp all info jag får här. Som att kvinnorna på landsbygden här får i genomsnitt 8 barn (!) och att 89 procent av befolkningen måste överleva på under 2 us-dollar per dag.
Men trots allt: jag undrar vilka som har det bäst, vi där hemma i stressiga och materialistiska Sverige eller människorna här i detta varma (på alla sätt) men fattiga land. Patetisk fråga som alla redan har ställt, men anyway.

Och by the way: tanzanierna är riktigt sexgalna. They love it, säger de som vet.
Härligt va. Om det bara inte vore för spridningen av hiv och aids samt alla oönskade graviditeter som följer i detta intresses spår.

32 grader i skuggan


Idag har jag ätit en ananas till frukost, druckit säkert tre liter vatten, intervjuat en 17-åring om när hon som 12-åring blev gravid och förskjuten av såväl familj, pojkvän och skola, åkt minibuss genom Dar el Salaam, ätit buffé, (jag vet - varenda guidebok skiver "undvik bufféer" under rubriken generella tips, men det var det enda som erbjöds när jag med en anananas och tre liter vatten skvalpandes i magen anlände till lunchrestaurangen klockan 15. Håll nu tummarna för att jag inte blir matförgiftad) och diskuterat huruvida Tanzanierna är sexfixerade eller om vi i min grupp bara blir enkelspåriga för att vi är här för att studera sexuell och reproduktiv hälsa och därför hela tiden får föredrag om kondomanvändadet i Tanzania och såna grejer.
Nåväl. Nu ligger jag på mitt varma hotellrum och har det ganska bra.
17-åringen förresten, om ni undrar, har två barn och ingen pojkvän idag. Hon bor hemma hos sin mamma som tigger sig fram, och hennes pappa dricker upp alla pengar han tjänar. 17-åringen har knappt någon utbildning, och därmed, som hon själv uttryckte det "ingen makt över sin framtid". Hon var en fin tjej, och jag känner vanmakt. Det finns många som hon.

lördag 16 februari 2008

Hej hej

Nu drar jag till Dar El Salaam, Tanzania på jobbresa. Jag tror jag skall kunna blogga därifrån, och då blir det (som vanligt...) inte så mycket om barnböcker misstänker jag.
Jag kommer vara där i åtta dagar, och hoppas på grym distans till Stockholms bostadsmarknad (som jag av förklarliga skäl varit upptagen av, om man säger så, de senaste veckorna...). President Bush är också på intågande till Dar, så safety is high.

torsdag 14 februari 2008

Frontlastare och frökenfiskar


Är det inte märklgit vad mycket konstiga föremål det finns i småbarns pekböcker? I boken vi har om djur ("Min första stora djurbok"): finns inte mindre än åtta djur jag aldrig hört talas om (stinkfly, blomkrabbspindel, tigermal, frökenfisk, oxgroda, skink (!) (en slags vidrigt ful ödla), gavial, serval. Och detta mina vänner är en pekbok. Ni vet: bild på djur, djurets namn under. Inget mer.
I ettåringens nya favoritbok "Dra och titta: Lastbilar" är mönstret detsamma:
Ettåringen: Ä dä?
Jag: En frontlastare
Ettåringen: Ä dä?
Jag: En minilastare
Ettåringen: Ä dä?
Jag: En dumper!

En dumper! What the fuck?
Jaha. Då var huset sålt. Det gick ju snabbt.
Jag skulle kunna skriva en roman om allt jag känner just nu.

måndag 11 februari 2008

Nerver


Igår var det visning. Vi lämnade huset i absolut toppskick med hög mysfaktor (tycker jag i alla fall). Snittblommor och blockljus överallt. Men annars som det brukar se ut (minus alla grejer som brukar ligga och drälla, som på bilden ungefär).
Nu känns det lite nervöst. Vilka är det som kommer köpa detta fina hus. Som kommer bli grannar till våra fina grannar Per och Brita till höger och Gertie till vänster. Vem kommer stå och snikcesnacka trädgårdsgrejer över staketet med Per i vår? Vilka är det som kommer bjuda över Gertie på en whiskey under markisen i sommar? För jag hoppas att grannsämjan kommer fortsätta leva även när vi har stuckit.
Och alla kompisar. Det bor 25 barn under tio år på gatan. Jag vet en femåring som kommer vilja åka hit och leka titt som tätt. Och det har vi lovat henne. Nästa gång det är loppis i Päronparken kommer Grannfrun stå där och rota i lådorna. Nästa vinter så kommer vi som skott så fort snön har lagt sig. Pulkabacken bakom garagen är grym.
Nä. Nu plågar jag mig igen.
Men så här tänker jag. hela tiden. Och ändå vet jag att vi har gjort rätt val.
Phu.
Vi hörs.

Flytt-böcker

Jag märker att femåringen har kluvna känslor inför vår studnande flytt. Jag klandrar henne inte, det har ju jag med.
Spänning och sorg i en konstig blandning.
Men så plötsligt slog det mig: kanske finns det barnböcker som handlar om flyttar? På rak arm kan jag inte komma på en enda. Men det kanske ni kan?

torsdag 7 februari 2008

Föräldraräddare


Heja Konsum som bjuder alla barn på en frukt medan föräldrarna handlar!

Och smart grej av Göteborgskex här.

Mer geografi

Förresten. Här kommer fyra fantastiska boktips för alla er som tycker att geografi är kul.



1. "Flickan som bara ville läsa", av Sonja Hulth och med teckningar av Anna-Clara Tidholm.
En flicka som älskar att läsa, och som behöver el och en lampa som lyser. Hon installerar ett vindkraftverk i trädgården, men så försvinner vinden och flickan går i alla väderstreck för att hitta den igen. En lika modern som gammeldags saga, en höjdarbok helt enkelt som kom ut 2000 på Alfabeta! Låna på biblan.



2. "Resor jag aldrig gjort av Syborg Stenstump" av Anna Höglund.
Syborg reser över hela jordklotet (i fantasin kanske?). Träffar mongoler, afrikas drottning, finska sjömän och en magisk hjort i Sierra Madre. Hon besöker Timbuktu, Bikiniöarna, Gobiöknen och Kamtjatka. Äventyr och fakta i en helt underbar blandning och man lär sig en hel del om världskartan av bara farten. Till exempel var Kolahalvön ligger ("och där vill man ju inte fastna"...).



3. "En liten fågel och en stor sång" av Petra Szabo.
En helt poetisk bok om en flyttfågel som sitter nånstans i de svenska skogarna och sjunger för kaniner, älgar, ekorrar och igelkottar. Sjunger om den långa resan fågeln varje år gör, ner över Europa och ända bort till Afrika. Så fint om längtan. Och geografi.



4. "Valdemar i världshavet" av Lennart Eng.
Den största delen av vårt klot ligger ju faktiskt under vattnet. Och där guidar Valdemar runt. Blåvalen som letar efter sina vänner.

Geografi


Jag älskar verkligen geografi. Förmodligen var det min fantastiska fröken Inger som i högstadiet väckte intresset som faktiskt ledde till att jag läste geografi ett helt år på universitetet i Uppsala. Eller också var det min pappas stora intresse för kartor, kompasser, sjökort och reseberättelser som fick mig hooked. I vilket fall som helst kom känslan tillbaka när jag i förrgår satt på golvet på femåringens dagis och fick Maria Montessoris geografimaterial presenterat för mig. Helt otroligt. Fyra- femåringarna på montessoridagis vet hur Asien ser ut. Var Afrika ligger. Vad som är skillnaden på en bukt och ett näs. Hur Danmarks flagga ser ut. Att det finns mer vatten än land på jordklotet. They love it och de lär sig helt frivilligt av bara farten i leken med montessorimaterialet. Kolla bara in världskartan som femåringen kom hem med i höstas. Det finaste jag sett.
Puss till femåringen. Och till förskolepersonalen på Rudalid.
Och till Maria Montessori.

Dikt


Den här dikten fick jag av personalen på femåringens fina dagis. Den stämmer.
Vassego gullungar, lite naturlyrik för alla med livsstilsångest:

Jag gjorde ej min disk idag
inte heller bädden.
Jag tog hans hand och följde med
dit hans ivriga steg mig ledde.

Javisst, vi gick på äventyr
min lille son och jag...
att nyupptäcka allt det fina som finns
där ute en sommardag.

Vi vadade i glasklar bäck
vi vandrade igenom en skog.
Mitt kök blev aldrig sopat idag
men livet var mer än nog.

Vi fann en sval solfläckig glänta
och nu vet min lille son
hur mamma knin sitt näste gömmer
och var munkhättan kommer ifrån.

Vi såg en rödhake mata de små
vi klev uppför solbelyst höjd...
såg moln liksom lamm skutta över det blå
tog en påsklilja med oss hem.

Att mitt hem blev försummat
att jag ej skurat trappan
kommer ingen på jorden veta
om tjugo år, eller ens bry sig om.

Men att jag hjälpte min son
att sin vuxenhet nå
kan hela vida världen
om tjugo år se och förstå.

(Okänd engelsk författare, översättning av Britta Hultman)
Bilden är snödroppar från vår trädgård, tagen den 27 januari i år - på snedden som vanligt...

onsdag 6 februari 2008

Idyllien

Nu plågar jag mig själv.
Jag frossar i sommarbilder från Kämpavägen. Just denna är från juni 2007.
Juni 2008 kommer några andra kids leka i vår trädgård. Springa i skogsbacken bakom huset. Peta ner fröer i grönsakslandet. Dricka saft i skuggan av äppleträdet. Gunga. Buuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuu.
Visst är det lättare att framkalla idyllien lite i efterhand? Det är nästan härligare att titta på foton från ljuvliga stunder än att vara med om dem? Just då var man kanske kissnödig, eller ville bara läsa tidingen i fred (inte fixa saft), eller så skrek barnen alldeles för högt eller så ringde telefonen precis samtidigt som ... Ja ni vet. Det är helt absurt att det är så. Men ändå.

Frågesport

Idag har jag vaccinerat mig (mot gula febern och hepatit a), köpt malariatabletter, ett impregnerat myggnät och fått ett mejl där en cool katt skriver "see you in Dar next week".

Vart skall jag?

Ordning önskas...

Vet ni vad jag har gjort? Jag har ringt och bokat in en dejt med en ordning hemma-konsult. Ulrika Moström, som är en tjej med örnkoll, skall hjälpa oss att få lite j ä v l a o r d n i n g i lägenheten som skall bli vårt nya hemma. Lite ordning som förhoppningsvis gör så att inte vardagen anfaller varje gång vi öppnar dörren till vårt eget hem och ser allt som måste plockas undan, sorteras, tvättas, läsas, fixas bla bla bla. Jag är så himla trött på vardagen att jag kan spy. Jag vill dröna mer. Bara slöa. Läsa. Prata. Ligga på soffan. Fika. Sticka ut. Inte vara en kärring som hela tiden säger "jag skall bara ..." till barnen.

"Förenkla ditt hem - få tid att leva" skriver Ulrika på sin sajt och jag är såld.

Tänk om var sak hade sin plats. Vilken dröm. Tror ni att det funkar? Tror ni att man måste vara en speciell sorts människa för att det skall vara så (en sån människa som jag inte är?).
I vilket fall som helst är det värt att pröva. It´s now or never. Kosta vad det kosta vill.

tisdag 5 februari 2008

Lokal på söder

Sökes: arbetslokal på söder
Finnes: journalist/grannfru

Please, hör av er om ni har tips. Hittelön utlovas (jo, jag har ett par "Mamma betalar"-knappar kvar).

En stilla undran...


Förra omgången som jag gick på spinning och tränade och hade mig, för ungefär tio år sen, var jag helt slut efter ett spinningpass. Nuförtiden, några kilo tyngre, väldigt mycket mindre tränad, tycker jag att det känns helt okej när jag vandrar ut från spinningen.
Kan detta månne bero på att jag har upptäckt den fina konsten att fuska mig fram i tillvaron?
"Lägg på lite motstånd".
Ja ja.

Mera Ana!


Dagens boktips: "Vem är tjuven, Mirjana?" av Ana Udovic. Olika förlag har just givit ut fyra små böcker med mjuka pärmar - bilderpocket (som lite större Pix-böcker. Minns ni?), och Anas är en. Förlaget skall ha all cred: uppdaterade böcker som skildrar vår samtid på ett demokratiskt sätt och som kan köpas till ett juste pris är helt rätt tänkt. "Vem är tjuven" har allt femåringen och jag vill ha: pizzor, spänning, resonemang om lögn och sanning - och ett slut som ställer allt till rätta. Go, Ana. Vi vill ha mer!

Feng shui


Jag är lessen att jag inte uppdaterar så ofta. Jag har fullt upp. Vi rensar och rensar i källaren. Livet känns lättare och lättare. Jag tror på det där som feng shuin påstår, att allt gammalt grejs i källare och på vinden gör våra sinnen tyngre. Snart är det visning. Det känns skoj. Hoppas huset får snälla ägare. Det är ett så bra hus. Så soligt. Så lagom. Så välkomnande. Och trädgården. Den är magisk. Rosenbersån vi planterat nere i kvällsolshörnet. Vår soliga terass med jättemarkisen - det blir ett extra rum på somrarna. Kaffekoppen på trappan på våren, fåglarna som sjunger i skogen.
Tja, hela flytten kommer innebära en del saknad. Men det häftigaste är ju att vi faktiskt flyttar till någonting, någonting vi längtar efter (stan), inte från någonting vi inte gillar.
Nu skall jag skriva bildtexter till ett jätteroligt jobb jag gjort om Pija Lindenbaum (hon med Gittan och gråvargarna, ni vet). Det kommer i nästa Mama. Håll korpgluggarna öppna, alla Pija-fans.

fredag 1 februari 2008

Om ork

Nu är det fredag, klockan 20.30 (snart) och barnen nattade. Jag är over the top trött. Och går ut för att träffa några kompisar! För jag har bestämt mig: mitt liv bara skall inte få vara så att jag inte orkar gå ut.
Jag lovar: om en timma, på Nada på Åsögatan, kommer jag vara pigg som en mört och ha hur trevligt som helst. Istället för att ligga halvdöd i soffan.
Heja mig. Eller hur?