Tänk: när jag fick kompis-Lars bok i min hand på releasepartyt igår (boken "Den omätbara kvaliteten") så trodde jag inte att jag skulle läsa den. Fast jag tänkte såklart att jag borde och att jag måste. Man är ju en kompis, va.
Min hjärna hade inte snappat hur intressant begreppet kvalitet egentligen är. Det vet jag idag, när jag faktiskt har läst nästan halva (heeeelt frivilligt). Ingrid Elam skriver om kvalitetsmätningar av litteratur, Jenny Lantz om sina studier av ett svenskt filmbolag och hur vissa där kan yttra meningen "det här är bra" med total övertygelse, medan andra (oftast kvinnor) sätter sin egen upplevelse i relation till andras ("men det här är ju bara min åsikt om filmen"). Känner ni igen er? Jag har alltid blivit provocerad av typer som kläcker ur sig "Det här är bra film/litteratur/konst". Kanske för att jag själv har så svårt att formulera en åsikt utan att "jag tycker" ingår? Bengt Brulde, som är filosof, går sedan igång på temat att smak (att tycka att nåt är kvalitet) faktiskt är nåt mer än bara en personlig åsikt, ofta har vi goda skäl att gilla det vi gillar. Visst: jag gillar klassikerna, men jag gillar också lite knas-arty saker som talar om att jag faktiskt inte är så där mainstream som tycker som alla andra (och absolut inget kulturpretto - det är sååååå omodernt!). Förstår ni hur jag menar?
Ingrid Elams text om litteratur och smak får mig också att fundera över att när det gäller barnböcker så har recensionerna av dem faktiskt en ytterligare dimension. Det är vi vuxna som kvalitetsmäter vad barnen skall läsa. Hur mycket får deras personliga smak egentligen råda. Och vad skulle hända i så fall?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar