torsdag 27 september 2007

Bok och bibliotek

Ja, här sitter jag på mitt hotellrum i Helsingfors och tänker på alla glada samtal som just nu utspelar sig runt om i Göteborg - på BOKMÄSSAN. Jag vill också vara där!!! Som tur är har grannfrun en utsänd: Lisa från Rönnbacken.
Gonatt.

Titta vad jag såg!



Kul? Dölöjligt? Jag kan inte bestämma mig, men då och då känner jag att jag skulle vilja ha lite mer av den här typen av spirit.

Omröstning sker från och med nu på grannfrun.

onsdag 26 september 2007

Visste ni att det kommersiellt sett är bättre att ge ut barnböcker med pojkar som huvudpersoner, än böcker som handlar om flickor? Det beror på att små tjejer gärna läser böcker med killar som huvudpersoner, medan killar (eller deras föräldrar?) väljer bort böcker som handlar om tjejer. Böcker som skildrar killar har alltså en betydligt större målgrupp.
Visst är det hemskt?

Syborg Stenstump

Just det ja: jag har ju ännu ett videoboktips! Jag träffade Pija Lindenbaums 17-åriga dotter Alva Lindenbaum Nilsson i måndags, och tänkte att hon, dotter till en barnboksförfattare, måste ha läst jättemycket. Det hade hon, och ni skall veta att det inte var lätt för henne att välja en enda favorit till grannfruns film. Hela köksbordet var till slut fullt av hennes barnboksfavoriter, men efter lite betänktetid valde hon i alla fall höjdarboken "Resor jag aldrig gjort, av Syborg Stenstump" skriven av Anna Höglund. Tack för tipset, Alva!

Muminland


Denna veckan bloggar jag inte så mycket, för jag är i Finland och föreläser om det svåra svåra livspusslet... Den jämställda föreläsningen "Hundra bullar i luften" har jag kört i fyra år nu (först tillsammans med coachen Jana Söderberg, nu med Elizabeth Gummesson (känd från tv4!), alltid tillsammans med sköna 4good), och det är fortfarande riktigt kul. Jag älskar kvinnor!
Imorgon har jag ledig dag här i Vasa, då skall jag läsa "Pappan och havet" av Tove Jansson, och på fredag föreläser jag i Helsingfors.

tisdag 25 september 2007

Ture my love

"Var och en som någon gång har färdats fram i tät dimma på en flygande matta, vet hur förvånad man blir, då man plötsligt känner en lätt stöt och befinner sig på marken."

Eller hur!

Läs Ture Sventon. Deckare för barn och vuxna, garanterat fria från blod och droger.

måndag 24 september 2007

Eva Lindström


Jag tycker som Pija. (Såklart). Eva Lindström är en riktigt grym författare som skrivit massor för barn. Allt, allt är bra (i alla fall de böcker jag har läst...).

Jag älskar:
"Jag gillar Stig"
"Jag och Stig gräver en grop"
"Min vän Lage"
"Vilma och Mona spanar och smyger"

Men hon har skrivit mycket mycket mer. Köp eller låna!

Video: Pijas tips

Nu skall ni lyssna noga, för här är en liten film där barnboksdrottningen Pija Lindenbaum tipsar om riktigt bra läsning för kids. Pija ville egentligen tipsa om alla Eva Lindströms böcker, men fastnade till slut för Lurix från 1996 (och den finns att köpa på adlibris för bara 24 kronor!).

söndag 23 september 2007

SKs:H - finast i världen!


Ni som inte var på Forsgrenska badet i gårkväll och kollade på vm i konstsim för herrar missade nånting! Det var den mest kärleksfulla, konstnärliga och glada tillställning ni kan tänka er.
Tack SKs:H för att ni fixade denna grymma tävling!
Gender bending at it´s best.

Underbara nyheter



Gokväll. Barnen sover. Nybadade efter en ganska kaotisk men kul pizzamiddag med en grannfamilj. I love grannar! Själv skall jag läsa lite Ture Sventon (veckans uppgift på barn- och ungdomslitteraturkursen jag tar i höst), kolla på Sopranos och sen krypa ner med nya Vanity Fair. Livet är bra.
Men innan jag gör det måste jag bara tipsa om två nyheter i barnboksfloden: "Tildas tiger" av Karin Ekheden och "Vi leker att du är en katt" av Helena Dahlbäck och Charlotte Ramel.
"Tildas tiger" handlar mest om graffiti och klotter. Smalt och udda? Javisst, men faktiskt också ett ämne som åtminstone min femåring tydligen har en massa frågor kring. Graffiti finns ju överallt i princip, men vi kommenterar det sällan. För mig själv väcker boken flera frågor om vad som är okej och inte är det kommer till klotter. "Tildas tiger" är dessutom skön därför att den skildrar en modern familj (pappan, en fd graffare (heter det så....?) spelar tex tv-spel - så som pappor, och mammor, gör idag).
"Vi leker att du är en katt" är så fin, så underbar, så kul, så fantasirik. Precis så där som de tre syskonen i boken leker minns jag att jag själv lekte, och så låter det också när femåringen leker med sina kompisar och med lillebrorsan. Plötsliga infall, rollspel, fantasi. Tänk att kunna skriva så! Textförfattaren Helena Dahlbäck (som också skrivit böckerna om Julia) dog, bara 39 år gammal, för sju år sen, och nu har vännen och illustratören Charlotte Ramel fullbordat boken med sina festliga och fina teckningar som kombineras med foton.

fredag 21 september 2007

Vi förvarar oss till döds

Visste ni att förvaringsindustrin (typ boxar, lådor, möbler, Granit och Shurgard - företaget som är det kanske tydligaste tecknet på att vårt samhälle är sjukt) omsätter 17 miljarder dollar per år och att det är mer än hela filmindustrin?

Ni läser väl?

Ni missar väl inte Idag-sidans grymma serie om jämställdhet i förskolan? I lördags handlade om Kenta (i Kenta och barbisarna), bland annat, idag om det som händer kvinnor på de flesta arbetsplatser, och män på kvinnodominerade, nämligen att man blir en representant för sitt kön - en som förväntas bete sig på ett visst sätt eller vara intresserad av vissa saker. Och så tvingas man relatera och förhålla sig till det, istället för att sköta sitt jobb på bästa sätt.

Heliga kossor

På tal om Astrid Lindgren, och huruvida det är en lätt poäng som man inhöstar genom att kritisera hennes böcker, måste jag bara citera en kompis kusin som inte alls gillar "den där präktiga Jonathan och skorpor är äckligt".
Säga vad man säga vill: jag tycker i alla fall att det är kul att nyansera alla dessa heliga kor som Astrid Lindgrens figurer har gått och blivit. Det känns kul inne i mig. Undrar varför?

Bennys mamma - igen


Måste bara lyfta upp en kommentar som signaturen "lisa" har gjort angående att grisen Bennys mamma (i Barbro Lindgrens böcker) ser ut som en utsliten och fattig kvinna från 1902 ungefär (trots att det för övrigt är nutid i boken) ...
Lisa skriver: "det är rätt skönt att hon ser ut sån. Vem har inte känt sig som en utsliten torparkäring ett gäng gånger? men var är bennys pappa - den mansgrisen?".
Helt rätt, Lisa. Och kanske skall man läsa böckerna om Benny när man känner sig som en oduschad mjukisbralla - man är ju i alla fall läckrare än Bennys mamma! Hurra!

Rondellhundarna

En bra brännpunktsartikel av Pierre Schori.

Funderingar från en tvättstuga

Visste ni att vi ägnar mer tid åt tvätt idag än folk gjorde på 30-talet, innan tvättmaskinen kom? Otroligt, men sant. Varför? Jo, vi har betydligt fler kläder och lakan och handdukar idag än människor hade då, och mycket högre krav på renlighet. Detta har Lars Strannegård och jag skrivit om i boken "Rent hus. Slaget om den svenska damråttan", och jag kom att tänka på det i morse när jag slentrianmässigt slängde de kläder som femåringen hade på dagis igår i smutskorgen, samtidigt som jag suckade djupt åt tvättberget som finns nere på tvättstugegolvet. (När jag kollade lite närmare såg jag att gårdagens dagiskläder knappt var smutsiga alls.)
Vi binder ris åt egen rygg: köper så mycket kläder att garderoberna bågnar och tvättar dem alldeles för ofta, samtidigt som vi pustar över all tid som tvätten tar. Dessutom skitar vi ner vårt jordklot genom våra tvättvanor!
En annan siffra som vi också kunde filosofera kring är att kvinnor tillbringar MER TID tillsammans med sina barn idag, än kvinnor gjorde innan de började förvärvsarbeta (typ före 1960).

torsdag 20 september 2007

Inredningstips från Bråkmakargatan

Har fått ett mejl från inspirerande T, som snart flyttar till Mallorca (!), och hon skriver att hon har Lotta som förebild när hon inreder. "Jag älskar när hon samlar ihop olika saker för att få mysigt på sin vind. Det finns inget härligare sätt att inreda ... att ta vad man har."
Se där ja: inredning à la Lotta - totalt ekologiskt.

tisdag 18 september 2007

Pippi Långstrump i Söderhavet

Har just läst ut "Pippi Långstrump i Söderhavet" och det är UNDERBAR läsning. Efter alla pippi-filmer, alla förkortade versioner av pippi-böckerna, alla bilderböcker och fula tecknade filmer om Pippi, så är det wunderbar att knyta kontakten med ur-pippi igen. Det är riktigt riktigt roligt, smart, varmt och sorgligt. Hon har det inte lätt, Pippi, men hon är urstark - mentalt alltså. Och totalt osjälvisk.
Att boken är totalt politiskt inkorrekt för en läsare från 2007, behöver jag inte bry mig om när jag läser alldeles ensam (jag läser den för mina studier). Det verkar helt underbart på Kurrekurreduttön.

Plötsligt

Helt plötsligt, när vi åt frulle i morse, frågade femåringen: "kan killar leka med barbies?". Där ser man: frågor och berättelser ligger liksom inbäddade i dem (och oss). De behöver smälta.

Jag sa "nej, det kan de inte".

Näää. Så sa jag såklart inte! (höhöhö) Som den pedagogiska mor jag är sa jag typ "Javisst. Kenta till exempel gjorde ju det".

Femåringen: "Det är vanligast att tjejer leker med barbies, men killar kan också."

måndag 17 september 2007

Fler fynd i "Kenta och barbisarna"

Nu har jag läst "Kenta och barbisarna" (Pija Lindenbaums nya) två gånger för femåringen. Hon var helt knäpptyst båda gångerna. Den var bra, sa hon sen. Jag undrade om hon tyckte att något var knasigt i boken. Det tyckte hon: att vissa var inne när andra var ute och lekte. Så funkar det inte på hennes dagis.
Häpp.
Sen gjorde vi några fler fynd: för visst är dagisfröken samma fröken Sonja som i "Gittan och gråvargarna", är det inte Åke från "När Åkes mamma glömde bort" som är en av fotbollskillarna och visst är det Lill-Zlatan som ligger där på en madrass när det är vila!

Förresten

"Darling" var skitbra. Hyr den! Läs mer här.

Barnböcker i skärdgårdsmiljö efterlyses

Jag är på jakt efter barnböcker som utspelar sig i skärgårdsmiljöer. Tipsa mig mer än gärna. Idag fick jag ett mejl från gulliga familjen W i Göteborg, som vi umgicks med under en fin och blåsig vecka på Hållö i slutet av sommaren 2007, och de har följande läsning att tipsa om (tack!):

"Stormstina" av Lena Andersson
"Stormstina och stortruten" av samma
"När mamma var indian" av Ulf Stark
"Billy och monstret" av Birgitta Stenberg (från Åstol), möjligen finns flera böcker med Billy från Åstol? (nån som vet?)
"Sandvargen" av Åsa Lind kan också rekommenderas även om skärgårstemat är vagt

Nya Lindenbaum - nervös läsning


Nu är den här: Pija Lindenbaums nya bok "Kenta och barbisarna". Dagens Nyheter recensent Pia Huss börjar trivselspinna när hon läser (och är lite tveksam till hur kul det tillståndet egentligen är, läs recensionen här). Själv är jag lite nervös. Pija är ute på väldigt tunn is när hon hamrar in könsrollerna i läsaren för att sedan lirka med dem. En kille kan vara bra på fotboll och gilla att leka i dockhörnan. Visst. So what? Är dagisvärlden så här stel? Usch. Jag tycker att det är lite obehagligt att läsa. Varför får inte Kenta vara med och leka i dockhörnan? Och vad skulle hända med Kenta om han inte var grym på fotboll? Vad kommer min femåring egentligen uppfatta i den här boken? Att Kenta är skum, misstänker jag. Och så blir hela syftet liksom fel.
Men slutet blir gott: alla dansar balett i glittriga kjolar (fast vad säger Kentas machopappa när han skall hämta en balett-kenta?).
Det Pija gjorde så fint i förra boken om Lill-Zlatan, som var klar queer och introducerade ett gay-par i en barnbok helt utan att kommentera det eller göra någon som helst sak av det, tycker jag att hon missar här.
Jag trivselspinner inte alls.
Riktigt kul är dock att Gittan går på Kentas dagis, och Gittans killkompis känner man också igen. Och vid vilan läser fröken "Gittan och gråvargarna". Sånt är fin belöning till trogna läsare.

Föräldraförebilder


Istället för att slösa bort tiden på att titta på hemska supernannies, hysteriskt bläddra i Anna Wahlgrenboken eller piska oss själva i tron att vi är rysliga curlingföräldrar, borde vi kanske helt enkelt läsa "Lotta på Bråkmakargatan". Hennes föräldrar är fantastiska. Lilla Lotta är en rätt så vanlig femåring (tror jag), som är sur och arg ibland, och gör bus (typ klipper sönder sin kliiga tröja), men hennes päron är alltid lika kolugna och vänliga. Tänk bara på den där morgonen när Lotta har vaknat och är arg från början, och sen vägrar klä på sig (och hellre går naken än att ha de kläder som mamman lagt fram. "Gör det då" sägar mamman och går ner) eller komma ner och sätta sig vid frukostbordet. Och när hon väl sitter där vill hon inte smaka på nåt ("Jag kan väl dricka lite choklad då, om det nu skall vara nödvändigt" säger Lotta till slut. "Nej, det är inte alls nödvändigt" svarar mamman. För att göra en lång historia kort (fast ni kan väl redan det här?), så blir Lotta rasande, går till sitt rum, klipper sönder tröjan som mamman har lagt fram, skäms och blir lite rädd, slänger tröjan och rymmer till grannen tant Berg (Ja ha flötat tita i paperskårjen). Sen, jag blir lite rörd, boar Lotta in sig på tant Bergs vind (där hon skall bo resten av livet), och sen kommer mamman och hälsar på - hon är inte arg utan säger bara att hon längtar efter sin lilla Lotta, och så har hon med sig en pelagon till Lottas lilla lya. ("Om du skulle få för dig att flytta hem igen, framåt jul eller så där, så vet du, att vi blir glada allihop"). När det blir kväll blir Lotta såklart mörkrädd och försöker gråtande sjunga sig till sömns (minns ni?), och plötsligt hör hon sin pappas röst i trappen - han sjunger med. Man kan bli gråtmild för mindre.
"Lotta har flyttat hem igen" ropar han när han bär Lotta över tröskeln där hemma. Ja, och så fortsätter det hela med en fullständigt fantastisk scen där Lotta gråter i sin mammas famn (i en fåtölj framför brasan).
De är så inkännande, så kärleksfulla, så vuxna.
"Snällingar är dom" säger Lotta om sina päron innan hon somnar.
En snälling - sån vill jag vara!
Ingen jäkla supernanny.

fredag 14 september 2007

Darling!

Jag vill se filmen "Darling" ikväll. Det är det enda jag vill. Jag är så säker på att den är bra, och jag är fortfarande mätt efter att ha delat en portion ljuvlig Boeuf bourguignon (ja, jag var tvungen att kolla stavningen i en kokbok nära mig) samt en efterrättsbakelse med inkokta päron och vaniljkräm med ettåringen till lunch, så middag behöver jag inte spilla tid på. Boeuf bourguignon och inkokta päron, tänker ni? Lagar grannfrun sånt? Nähä, det gör jag inte. Jag hade bara varit och hälsat på puddingarna på Djursholms delikatesser på förmiddagen.

Bennys mamma

Alltså: så här trött som jag är nu är inte normalt. Det känns som att det är nåt med hjärnan. Som om nån har hällt i ljummen sirap ungefär. Jag kan inte låta bli att misstänka alla trådlösa nätverk som finns runtomkring mig hela tiden. Jag vet att det är hokuspokus-snack för många, men inte för mig. Jag är skeptisk till trådlösa grejer.
Fråga nummer 1: vad skall man egentligen sätta på för musik när man känner sig så här? Lugn klassisk så att man blir ännu coolare, eller något uppiggande som kanske får benen att spritta?
Fråga nummer 2: varför varför VARFÖR ser grismamman i böckerna om Benny ut som en utsliten torparkvinna från tidigt 1900-tal? När det faktiskt inte är tidigt 1900-tal (för det finns moderna grejer på andra sidor i böckerna: datorer, hörlurar, dagis tex).

torsdag 13 september 2007

Läs!

Bra artiklar om jämställda förskolor (i Svenska Dagbladet).

Bullerbyprotest

Fick alldeles nyss ett mejl, från en Jonas, som med emfas vill protestera mot Klaras sopning av "Barnen från Bullerbyn" (se film längre ner i bloggen). Han skriver:

"Fyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyy!
Det Klara säger är att hon vill ge sina barn en Bullerbyuppväxt, men eftersom hon inte kan göra det så dissar hon filmen/boken - det som hon inte kan ge sina barn skall hon snacka skit om och till och med slänga. Påminner ganska rejält om Sovjet eller Kina. Det vi inte har det skall vi inte bara snacka skit om, det skall vi också undanhålla de mindre förstående. Det är riktigt snömos det. Totalitärt, inskränkt och helt antiintellektuellt. Man kan ju självklart tycka att Astrid Lindgrens sagovärld är idyllisk och endimensionell, men lösningen är väl inte att dissa utan att komplettera med annan, mindre idyllisk, litteratur?"

I say: har du hört talas om ironiserande å vardagsräddande humor, Jonas? Men kanske är det så att man måste vara i Klaras sandaler för att uppskatta just den här formen av skoj (som möter allvar, precis som allt skojigt gör).

What do you say, gullungar?

Ramadan-tips


Okej habibis, är ni redo för en nyhet så här på Ramadans allra första dag? Alldeles flong nya "Den andra mamman" av Viveka Sjögren är en underbart fin bok som inte alls saknar svärta. Den handlar om en muslimsk mamma och hennes två döttrar som missar dagisutflykten och kommer helt fel (kanske på grund av språkförvirring?). "Vänta flickor" ropar mamman när döttrarna springer ifrån henne, men de vill inte vänta. "Jag vill springa bort från mamma. Hon borde kunna prata och läsa som andra mammor." tänker berättaren. Och jag känner med dem allihopa: busschauffören som förtvivlat försöker hjälpa till, mamman som vill kunna fixa biffen (och såklart också gör det: hon räddar tex döttrarna från en farlig tjur genom att använda sin slöja som en tjurfäktare) och döttrarna som vill komma rätt och som vill att deras mamma skall vara VANLIG. En lycklig bok, som alls inte upphåller sig vid det faktum att familjen kommer från ett annat land. En bok som vidgar vår värld.

onsdag 12 september 2007

Grannfrun dissar 2

Bara för att det är så kul med småfilmer: här kommer Rebecka Edgren Aldén igen - denna gången hatar hon böckerna om Halvan. Ha ha. Håll till godo!

Böcker om Döden


På Katerina Janouch blogg finns en bra lista på barnböcker om döden. Jag skulle vilja lägga till fantastiskt fina "Adjö, Herr Muffin" av Ulf Nilsson samt "Alla döda små djur" av samma Ulf Nilsson och Eva Eriksson, som ofta får en viss person här hemma att gråta (böckerna alltså).

Grannfrun gillar - videotajm igen!

Kolla in när den stridbara feministen, tillika redaktionschefen på Family Living, Rebecka Edgren Aldén pratar sig varm för 70-talshärliga "Emma hos doktorn" av Gunilla Wolde.

Pink

Har ni sett: den första gay-kokboken är här! Enjoy!

tisdag 11 september 2007

Allra bäst för de små


En kompis mejlar och påstår att hon inte har nån koll på litteratur för 13-månaders, och hon har en sådan. Inte för att jag tror henne (för hon har koll på allt), men i alla fall: all time bäst för 13-månaders tycker jag är den gamla klassikern "Knacka på" av Anna-Clara Tidholm är. Har ni fler tips?

Astrid-citat nr 2

"Varför jag gick baklänges? sa Pippi. Lever vi inte i ett fritt land kanske? Får man inte gå hur man vill?"

Pippi Långstrump (ur boken "Krumelurpiller. Astrid Lindgrens bästa citat för stora och små")

Forum för feministiska föräldrar

Bra lista med boktips för föräldrar som inte vill att deras kottar skall matas med stereotypa könsroller.

Cigg i barnbok


Cigaretter, slagsmål i biljardhallar, knivar och en massa referenser som är omöjliga för kids att följa ("Billie Holiday sjöng "I can´t stop loving this man"" och carambol-regler, till exempel). Hör det hemma i en barnbok? Tydligen. För allt det där finns i böckerna om "Sailor och Pekka" som Jockum Nordström gjort. Och, som det står på baksidan av samlingsvolymen, (som innehåller "Sailor och Pekka gör ärenden på stan", "Sailor blir sjuk" och "Sailor och Pekka och söndagen") så passar böckerna för både vuxna och barn. I gårkväll läste femåringen och jag först den gulliga, lärorika och puttenuttiga "Castor snickrar" (och jag lärde mig att såg heter fogsvans?), sen gick vi över på Sailor och Pekka. Bäst enligt femåringen? "Sailor" of course. Jag håller med. Det är nåt visst med trotsiga barnböcker.

Idyll 2

Hmmm. Tror jag måste fortsätta på idyll-spåret. Är det egentligen så bra med idylliska böcker för barn (och vuxna?). Med risk för att bli kallad bitterfitta så måsta jag bara klaga lite på illustratörsgeniet, allas vår okränkbara Lena Andersson (som ritat böckerna om Kotten, Linnea, Maja, Mollan, Stina). Hennes värld är så perfekt! Så idyllisk. Så ordnad och lugn. Naturen är nära och alla tekoppar av keramik. Jag älskar henne, men måste erkänna att hennes bilder hade samma effekt på mig när jag var liten som Elle Interiör har på mig nu i vuxen ålder: prestationsångest och lust i en salig blandning. Jag minns kristallklart att hur jag än pysslade i mitt rum när jag var 11 år, så blev det ändå aldrig lika fantastiskt som hemma hos Linnea. Det fick mig att känna mig kass. Flåt, Lena, men så är det.
Puss!

måndag 10 september 2007

Bra titel, Johanna Westman 2


Förresten: Johanna Westman är precis jätteaktuell med två nya kokböcker - nu för de allra minsta. Jag har inte sett eller läst dem, och undrar på allvar hur man kan göra TVÅ böcker om bebispuréer, men titlarna knäcker ju: "Första mosboken" och "Andra mosboken". (Nu ser jag att den ena boken är receptboken, den andra är en pekbok till bebisen it self!)

Astrid-citat nr 1

"Lotta, du får inte prata när stora människor pratar, du får vänta tills dom har slutat.
Hå hå, sa Lotta, det har jag nog försökt, men det går inte. För dom slutar ju aldrig."

Barnen på Bråkmakargatan (ur den nya boken "Krumelurpiller. Astrid Lindgrens bästa citat för stora och små")

Smart tips för vardagspusslare

Kolla in den här artikeln i tidningen Chef: om en kille som förhandlat till sig familjeterapi som löneförmån.

Mama

Oj vad kul. Nu får jag säga hej också till alla er som hittat hit via tipset på Mamas hemsida!

Mer om Bullerbyn!


Intressant nog återkommer Bullerby-resonemanget som Klara Adolphson är inne på lite längre ner i denna blogg, i dagens Svenska Dagbladet (jag hittar ingen länk till artikeln, kanske är de sjuka på SvDs webbredaktion idag?). Det är filmvetaren och filmrecensenten Malena Janson som kritiserar svensk barnfilm för att ha hamnat i ”bullerbyskildringar”. Svärta, konstnärligt experimenterande och skildringar av kompicerade barn saknas i princip i den svenska barnfilmshistorien. Hon tipsar dock om lite bra filmer (tänkte ni kunde vara intresserade, det är jag): "Dunderklumpen" (jag håller med), "Bröderna Lejonhjärta" (jag är lite tudelad), "Barnsfilmsfrossa" (kortfilmer utgivna av SF – underbara), "Sanning eller konsekvens" (har jag inte sett), "Glasblåsarns barn" (inte sett), "Elina – som om jag inte fanns" (inte sett), "Lejontämjaren" (inte sett), "Tur och retur" (inte sett – jag måste skärpa mig!), "Zozo" (inte sett, men tänkt tusen gånger att jag skall se), "Förortsungar" (har jag hyrt och skall kolla på i veckan!).
Jag skulle vilja lägga till "Tzatziki, morsan och polisen" och "Ebba och Didrik".

Minsta kokboken


Nu sitter jag på The Cook Book Café på Jarlaplan i Stockholm och det enda jag har att klaga på är att stället framkallar en otroligt svårbemästrad lust att köpa nya kokböcker. Och köpa fler kokböcker behöver jag verkligen inte, om jag säger så. Men nu när jag ändå är inne på ämnet så bara måste jag passa på att tipsa om en barnkokbok: "Minsta kokboken". Jag älskar den, så detta är ett tips from the bottom of my heart. Johanna Westman och hennes dotter Bobo (och formgivaren Sarah Sheppard) har gjort en bra, snygg, kul bok som är väldigt enkel för små att använda. Femåringen diggar den skarpt hon också, och är väldigt stolt över att hon har sin alldeles egen kokbok. Hon gillar chokladbollarna bäst… Tätt följt av glassfloats (en kula vaniljglass i fanta, lite stössel på: voilà: en prima efterrätt!). Det finns även vuxenvänliga rätter: hemgjorda fiskpinnar med spenat tex…
Förresten: tre poäng till The Cook Book Café som arbetsmiljö. För trångt, denna dag. Och suuuuuperseg uppkoppling.

Minnesfel


När jag är ute och cyklar kommer jag alltid på så himla smarta och roliga grejer (tycker jag...) som jag skall skriva här på bloggen. Men sen när jag sätter mig framför datorn så är allt som bortblåst. Känner ni igen er? Vad kan man göra åt sånt där. Anteckna funkar ju inte på en cykel.

Skillebyholm

Igår var jag förresten på skördefest på Skillebyholm utanför Ytterjärna, tillsammans med ettåringen, en kompis och ljuvliga lilla J, 7, och E, 4. Det var helt fantastiskt: cirkus, biodynamisk lunchbuffé, ostar, bröd, grönsaker, hemstickade raggsockor, keramik och två fantastiska jullar som en båtbyggarutbildning hade byggt. Ni fattar. Trots att det duggregnade var det liksom sunshine ändå. Det är nåt med antroposoferna som lockar mig. De jobbar för en bättre värld. (Fast de bygger ganska fula hus, tycker jag.) Ni som är intresserade av sånt där, kolla även in Skillebyholms hemsida. Där finns roliga utbildningar.

Ture Sventon

Ja, så var det måndag morgon igen. Jag skall cykla till fina Lidingö bibliotek och låna "Ture Sventon, privatdetektiv" (den skall vi läsa till veckans uppgift på kursen i barn- och ungdomslitt). Fatta hur kul jag har det! :)
Sen skall jag till The cook book café, såg nämligen att de har gratis trådlöst där. Dessutom har de god mat, och jag är säker på att det går bra att sitta där och jobba och kanske läsa lite sventon.
Vi hörs!

söndag 9 september 2007

Bra båtnamn

Såg just ett bra båtnamn på Sopranos: "Sea vous play".

Allt och lite till (och lite till och lite till, morsan)


Nu måste jag vara snabb, för snart börjar Sopranos. Kom i alla fall på att jag totalt glömt bort att skriva om femåringens absoluta favorit-favorit det senaste året. En sån där bok som jag vid det här laget är dödstrött på, och funderar på att gömma längst in i min garderob så jag skall slippa läsa den (bad mother?). Jag ville såklart fortsätta läsa i ljuvliga "Monstret i skåpet" när jag skulle natta idag, men femåringen insisterade: "Allt och lite till. Nya berättelser och mycket mer - med Vivian, Rut och Jonas" (ni vet de där från Bolibompa) av Mats Wänblad och Lena Ollmark med illustratioer av Ingela Peterson Arrhenius och Jonas Burman. Den är lite kul, det tyckte jag med de första månaderna, men... Ja ja. På tal om det där som jag skrev om tidigare, att vem är barnböcker egentligen till för - barnet eller den vuxne, borde jag kanske bara svälja och läsa den tills femåringen tröttnar? Eller?

lördag 8 september 2007

Linda Skugge tipsar om grannfrun!

Hej till er som hittat hit tack vare att Linda Skugge tipsade om grannfrun på sin blogg!

Grannfrun dissar

Koll in den här videon där Klara Adolphson, ledarskaps- och jämställdhetsproffs, slänger Astrin Lindgrens "Barnen i Bullerbyn" i soptunnan. Bra tv, eller hur!


fredag 7 september 2007

Stora stora gubben

Erkänn att ni har varit sjukt nyfikna på hur det gick för den lilla lilla katten som blev utjagad av den lilla lilla gumman, och som sen (i Hallings fria fortsättning) flyttade in hos den stora stora gubben och fick grädde och en mjuk kudde där. Nu har jag i alla fall lånat den sista delen i denna rafflande serie "Den stora stora gubben". Och vad händer? Jo, min femåring hade rätt! Den stora stora gubben tar katten på sin stora stora coola motorcykel och åker hela vägen hem till den lilla lilla stugan där gumman väntar. Och katten flyttar hem till gumman igen, och den arga kärringen blir jätteglad. Why? undrar jag igen. Varför stannar inte katten hos den snälla gubben? Jo, för att stereotyperna alltid vinner. Suck.

Mer kvalitet


Jag funderar vidare över smak och kvalitet. Små barn, riktigt små barn menar jag, har ju också en bestämd åsikt över vad de gillar. Var kommer den ifrån? På sätt och vis är det självklart att de, precis som vi vuxna, gillar saker som knyter an till något som hänt i vårt liv, något vi kan identifiera oss med. Jag tänker på när min femåring var ettåring (för fyra år sen hahaha) och var fullständigt fokuserad på en sida i en speciell bok. Boken var Anna-Clara Tidholms "Lite sjuk", och bilden var den på flickan som slagit sig på näsan, hon håller upp händerna och ser skräckslagen ut och näsan är alldeles röd (texten är "näsan aj!"). Hon hämtade boken gång på gång, och bläddrade fram till bilden och tittade. Något lockade väldigt mycket. När jag i förmiddags satt på biblioteket med min nuvarande ettåring prövade jag med att läsa tre små pekböcker och försökte tolka hans smak, hans kvalitetsmärkning. Det var ganska enkelt. Han diggade en som hette "Höst"(av Mats och Veronica Wirström) och som innehåller foton där en kille gör olika tydliga saker, allt i en vacker höstskog. Uppslaget där killen sparkar boll (och där det dessutom är en hund med!) var bäst. Helt klart. Uppslaget där killen grejar med en docka totalt ointressant. WHY? skriker feministen i mig.

torsdag 6 september 2007

Svenska småpåvar

Läste ni Hanne Kjöllers ledare i Dn i helgen? Om inte, så gör det.

Jag älskar avslutningen på artikel (som i korthet går ut på att vi svenska föräldrar av idag bäddar in våra småttingar i nån slags bomullstrygghet, vi är överdrivet oroliga och överför vår oro på barnen): "Tack och lov finns en frizon: förskola. När hysteriska föräldrar ägnat 20 minuter åt att säga adjö till sina barn får barnen till sist vara barn istället och slippa rollen som upplyfta småpåvar som absolut inte får kantstötas".

Den omätbara kvaliteten

Tänk: när jag fick kompis-Lars bok i min hand på releasepartyt igår (boken "Den omätbara kvaliteten") så trodde jag inte att jag skulle läsa den. Fast jag tänkte såklart att jag borde och att jag måste. Man är ju en kompis, va.
Min hjärna hade inte snappat hur intressant begreppet kvalitet egentligen är. Det vet jag idag, när jag faktiskt har läst nästan halva (heeeelt frivilligt). Ingrid Elam skriver om kvalitetsmätningar av litteratur, Jenny Lantz om sina studier av ett svenskt filmbolag och hur vissa där kan yttra meningen "det här är bra" med total övertygelse, medan andra (oftast kvinnor) sätter sin egen upplevelse i relation till andras ("men det här är ju bara min åsikt om filmen"). Känner ni igen er? Jag har alltid blivit provocerad av typer som kläcker ur sig "Det här är bra film/litteratur/konst". Kanske för att jag själv har så svårt att formulera en åsikt utan att "jag tycker" ingår? Bengt Brulde, som är filosof, går sedan igång på temat att smak (att tycka att nåt är kvalitet) faktiskt är nåt mer än bara en personlig åsikt, ofta har vi goda skäl att gilla det vi gillar. Visst: jag gillar klassikerna, men jag gillar också lite knas-arty saker som talar om att jag faktiskt inte är så där mainstream som tycker som alla andra (och absolut inget kulturpretto - det är sååååå omodernt!). Förstår ni hur jag menar?
Ingrid Elams text om litteratur och smak får mig också att fundera över att när det gäller barnböcker så har recensionerna av dem faktiskt en ytterligare dimension. Det är vi vuxna som kvalitetsmäter vad barnen skall läsa. Hur mycket får deras personliga smak egentligen råda. Och vad skulle hända i så fall?

Två heta boktips...



Sitter här med två alldeles rykande färska böcker som vi just kollat in här hemma. Underbara must haves! Den första heter "Tänk (tvärt) om!" och är skriven av journalisten, etnologen och genusvetaren Anna Norlin. Om ni skall köpa en enda bok till er åtta till femtonåring i höst, så är det denna. Och visst är det konstigt att ordet bögig har gjort en baklängesresa - det är det värsta en kille kan kallas för idag (fast homosexualitet anses ha blivit väldigt mycket mer accepterat i samhället än för bara tio år sen)? Killar skall vara sportiga och tuffa. Könsroller är fängelser för både killar och tjejer. Könsroller förlamar. Anna Norlin skriver så resonerande och klokt om att våga vara den man är, om feminism, om maktspråk (Berit Ås härskartekniker) och hon avslutar varje kapitel med en "tänk om" (typ: tänk om det mest handlade om kvinnor på nyheterna och veckotidningarna var fulla av lättklädda unga killar i sexiga poser. tänk om tjejerna i musikvideor var fullt påklädda och killarna dansade i bakgrunden). Visst känns det som en avlägsen värld det där? Och inte speciellt önskvärd. INGEN ska behöva dansa lättklädd i bakgrunden!
Den andra boken är Stina Wirséns senaste lilla relationsbok i serien hon gjort under några år för Bonnier Carlsen (Vem blöder, Vem är arg, Vem bestämmer, Vems byxor). Nyheten heter "Vems mormor?" och är lika mysig som dramatisk berättelse om två kusiner som skall sova över hos sin mormor/farmor.

onsdag 5 september 2007

Mitt i prick!

På lunchen satt jag förresten mellan en powerperson på Akademibokhandeln (och vi diskuterade ett samarbete mellan dem och grannfru-bloggen!) och nya JämO Anne-Marie Bergström. Åh. Jag älskar JämOs. Och ett av mina mål med den här bloggen är att skriva om könsroller i barnböcker.

Emmy, förresten



Jo, förresten. Åsa Moberg pratade en hel del om Emmy Rappe. Hennes bok innehåller ett helt kapitel om henne (men den har inte kommit från tryckeriet, så jag har inget ex ännu). I alla fall blir jag gråtfärdig, så nyfiken blir jag. Åsa Moberg var magisk - hon liksom strålar av female power! Och titeln på hennes bok är bra: "Hon var ingen Florence Nightingale". Efteråt tipsade Åsa mig om skriften "God Bless you, my Dear miss Nightingale" - en brevväxling mellan Emmy och Florence. Den går att köpa via adlibris, och den är redan beställd så klart.

Edenborg vs Chaikana



Mitt företag för en flackande tillvaro på caféer runt om i Stockholm (fast oftast jobbar jag hemma). Jag är därför alltid på jakt efter bra caféer med trådlöst internet. Vet ni några så hör av er!
Nu tänkte jag poängsätta lite:
Igår satt jag på Café Edenborg (bilden) på Stora Nygatan i Gamla stan. Bra uppkoppling. Rörligt. Ganska god mezetallrik till lunch för 59 spänn, fina sammetsoffor och självaste Horace vid bordet bredvid. Tre stjärnor.
Idag (nu) sitter jag på tehuset Chaikana på Svartmangatan 23 i Gamla stan. Wonderful place! Lugnt. Vacker musik. Bra uppkopplig. Men dyrt som satan. 60 kronor för (den i i och för sig ljuvligt goda) tekannan som rymmer två koppar, 45 kronor för två varma scones med kaloririk clotted cream och marmelad (mat för änglar!!! så gott att jag smäller av). Inga kändisar alls.. Fyra stjärnor.

Mot Natur & kultur


Å vad det är skönt att vara egenföretagare. Jag bestämmer själv! Idag gick jag upp tidigt med barnen, åt frukost, lämnade femåringen på dagis och tog sen ett långt bad med ettåringen. Nu är klockan tio och farmor (som är den som är hemma med ettåringen varje onsdag - en old school-lösning som funkar fint) har tagit över. Snart skall jag kasta mig upp på cykeln och gå på författarlunch om vuxenböcker på Natur & Kultur. Åsa Moberg skall tala om sin nya bok om Florence Nightingale, Anna Kåver och Åsa Nilsonne om sin nya bok "Tillsammans - om medkänsla om bekräftelse" och Johan Cullberg om sina memoarer "Mitt psykiatriska liv". Det skall bli intressant. Mest nyfiken är jag på Åsa Moberg. Min mans släkting Emmy Rappe (se bild), var en av de första i Sverige som reste till England och utbildade sig hos Florence (det var på 1850-talet). Sen åkte hon hem och försökte omsätta idéerna som översköterska på Akademiska sjukhuset i Uppsala, samtidigt som hon av Röda korset blev utsedd till föreståndare för en ny sjuksköterskeskola. Hon bodde på sjukhuset, med en lucka i väggen ut mot avdelningen så att hon alltid kunde övervaka patienterna, dag som natt, och på kvällarna satt hon och sjuksköterskeeleverna i Emmys rum och sydde på sina uniformer. Hon blev, och det blir man ju inte så förvånad av att höra, utbränd (hundrafemtio år före sin tid). Man kan läsa mer om Emmy i boken "Kvinnohistorier" av Isa Edholm.
Sen skall jag träffa den fantastiska vitanminkicken Trine Grönlund från www.zentv.se och sist - men inte minst skall jag på min kompis Lars Strannegårds bokrelease för boken "Den omätbara kvaliteten" (Norstedts akademiska).
Vi hörs!

Förtydligande - titta lyssna-inlägget

Godmorgon! Jag tror att jag kanske måste förtydliga mig. Titta lyssna-serien jag skrev om längre ner, är cd och bok i kombination (med ett speciellt ljud som visar när barnet skall byta sida). Vanliga ljudböcker gillar jag.
Fantasico: just nu sitter min ettåring bredvid mig på golvet och tittar i en pekbok. (I ungefär en sekund, visade det sig...). Nej! nu läser han igen. Om små djur. Men det är svårt att vända sida när man är liten...

tisdag 4 september 2007

Gonatt

Nej. Nu är det slut för idag. Huset är helt tyst och det är mörkt utanför. Jag har just lagt till grannfrun på bloggportalen. Det har varit en bra dag. Jag tar med mig senaste Bang och kryper till sängs. Gonatt jord.

Kvällens läsning...


... blev "Monstret i skåpet" av Viveka Lärn (den första boken om Mimmi). Lika fantastisk nu som när jag var liten. Jag älskar Viveka Lärn!

Titta lyssna

Sitter och bläddrar i Rabén & Sjögrens höstkatalog och fastnar för den nya serien "Titta Lyssna". I den köper man sagobok OCH en cd med sagan inläst (av fantastiska röster, måste jag säga. Tex Olle Sarri, Sissela Kyle och Jonas Karlsson. Lovely). Idén är såklart att ens lilla kotte själv skall kunna tillgodose sig sina böcker, utan en vuxens hjälp.
Tror jag på detta? Jag vill så gärna! Jag minns hur uppslukad jag själv var när jag lyssnade på min repiga Djungelbokenskiva. Jag måste faktiskt testa. Har nån någon erfarenhet eller tanke? Själv är jag skeptisk till om tålamodet finns hos kidsen. De vill ju så gärna byta sida hela tiden. fast det kanske inte gör nåt? I serien finns bland annat klassiker som "Gittan och gråvargarna", "Mirabell", "Den vilda bebiresan" och "Nämen Benny".

Ny serie på bloggen! Mina grannar.


Okej: är ni redo för lite seriösa boktips? Nu börjar en ny serie på grannfrun. Jag har nämligen frågat ut mina grannar (och grannfruar... detta oändligt omoderna ord... finns nån motsvarighet till manliga grannar? nån som vet?) om deras all time bästa barnbok. Först ut är Hans, Märit, Mårten,5, och Svante, 4. Hans sa "Olssons pastejer" av Peter Cohen och Olof Landström (ingen motivering, jag glömde fråga), Märit sa "Hipp, hurra för mormor" av Cari Best och Giselle Potter ("jag gråter, gråter, gråter varje gång jag läser den"), Mårten ville inte svara och Svante, 4, sa "Starwarsboken" (och lite härlig populärkultur har ju ingen dött av, eller hur!). Sen fick jag låna alla dessa (utom Starwarsboken. Måste fråga Svante om den finns.) Jag skall läsa dem, och återkomma.

Den första svenska barnboken

Faktum är att "Sagan om den lilla lilla gumman" är en av de allra första barnböckerna på svenska som finns. Och den läser vi än idag! Det är ganska häftigt. De allra allra första lär boken "Een sköön och härligh jungfrw speghel" vara. Den kom ut 1591 och är full av levnadsråd till en sexårig flicka som hette Katarina. Den spreds inte till så många andra barn, men brukar ändå räknas som vår första svenska barnbok. Coolt nog känner en nutida läsare igen sig även i denna bok. Den första meningen lyder nämligen: Svallerbytta bing-bång går i alla gårdar...

Fortsättning


Nu ser jag att det finns ytterligare en bok om katten och knutten! I den åker dessa tillbaka till den lilla lilla gumman i skogen - på motorcykel! Spännande. Jag måste genast låna "Sagan om den stora stora gubben".

Katten och knutten


Visste ni att det finns en fortsättning på Elsa Beskows sorgliga "Sagan om den lilla lilla gumman" (från 1897!), nämligen Thomas Halling och Gunna Grähs "Sagan om den lilla lilla katten" (utkom 1997)? Det visste ni säkert, speciellt om ni läst en kurs i baaaaarn- och ungdomslitteratur. Jag har i alla fall just avslutat den första uppgiften i den kurs jag skall gå under året, i just barn- och ungdomslitteratur (på Karlstads universitet), och den bestod i att på olika sätt analysera dessa sagor och "det intertextuella sambandet" dem emellan. Please, universitetet, kan ni inte prata vanlig svenska? Vad är det ni vill att jag skall göra? Det var för länge sen sist som jag läste akademiska texter. Men jag lär mig kanske.
I alla fall: det är uppmuntrande att läsa dessa sagor efter varandra. Det ordnar sig för den utslängda katten. Hon får grädde och en kudde att sova på hemma hos en stor och stark mc-knutte. Men min femåring trodde ändå att katten skulle flytta hem till den stygga gumman igen. Det är väl Beskows idylliska bilder som lockar, antar jag? Eller vad tror ni? Vore jag katten skulle jag stanna hos knutten.

Långa ben


Gårdagens kvällsbok: "Långa ben", skriven av Thomas Tidholm och illustrerad av hans fru Anna-Clara Tidholm. En bok om de första människorna på jorden, där författaren försöker förmedla hur dessa kan ha tänkt, pratat och resonerat. Texten är som poesi, så vacker, så känslosam. Min femåring älskar den. Jag med. Och det är inte så vanligt att vi älskar samma bok, skall jag tillägga. Alltså: fem grannfruar till "Långa ben".