Nya Lindenbaum - nervös läsning

Nu är den här: Pija Lindenbaums nya bok "Kenta och barbisarna". Dagens Nyheter recensent Pia Huss börjar trivselspinna när hon läser (och är lite tveksam till hur kul det tillståndet egentligen är, läs recensionen här). Själv är jag lite nervös. Pija är ute på väldigt tunn is när hon hamrar in könsrollerna i läsaren för att sedan lirka med dem. En kille kan vara bra på fotboll och gilla att leka i dockhörnan. Visst. So what? Är dagisvärlden så här stel? Usch. Jag tycker att det är lite obehagligt att läsa. Varför får inte Kenta vara med och leka i dockhörnan? Och vad skulle hända med Kenta om han inte var grym på fotboll? Vad kommer min femåring egentligen uppfatta i den här boken? Att Kenta är skum, misstänker jag. Och så blir hela syftet liksom fel.
Men slutet blir gott: alla dansar balett i glittriga kjolar (fast vad säger Kentas machopappa när han skall hämta en balett-kenta?).
Det Pija gjorde så fint i förra boken om Lill-Zlatan, som var klar queer och introducerade ett gay-par i en barnbok helt utan att kommentera det eller göra någon som helst sak av det, tycker jag att hon missar här.
Jag trivselspinner inte alls.
Riktigt kul är dock att Gittan går på Kentas dagis, och Gittans killkompis känner man också igen. Och vid vilan läser fröken "Gittan och gråvargarna". Sånt är fin belöning till trogna läsare.