Apropå censuren i den svenska barnboksvärlden så kan man inte göra annat än att häpna över Jan Lööf och Bonnier Carlsen flathet när det gäller den uppdaterade versionen av "Örnis bilar". Den klassiska månadens-babe-kalendern på väggen i bilverkstaden är omgjord i den nya utgåvan. Istället cyklar två gosedjur runt på samma plats.
Man kan verkligen ha synpunkter på flickkalendrar. Det har jag. Jag blir exempelvis koma-trött av utvikningskalendern som 1,6-miljonersklubben producerar varje år. Varför håller de på med sånt? Spär de inte bara på trenden att kvinnor ska ses som läckra först och främst? Utökar denna unkna syn på kvinnor? "Känn pressen ända in i 80-årsåldern", liksom. Grattis, kvinnor.
Att Bonnier Carlsen ber Jan Lööf att rita om kalendern i boken är en helt annan sak. Det är censur. Det är unket. Känns som Kina.
Jag säger som jag brukar göra: politiskt inkorrekta inslag i barnböcker ger föräldrar en chans att prata om viktiga saker med sina barn. Man kan passa på och prata lite om H&M:s bikinireklam till exempel (som ju klistras över hela jävla stan varje vår utan att småbarnsföräldrar skriker ramaskrik). Förbereda ungarna på allt som komma ska.
Jan Lööf kommenterade det hela i Kulturnyheterna den 18 maj i år:
"Det är tråkigt när folk blir upprörde. Förlaget har blivit översköljda med brev där folk klagar på kalendrarna i boken. För mig spelar det inte minsta roll. Det är ingen inskränkning av friheten för mig."
Nähä du Jan Lööf. Jag tycker du skulle vägrat. Nån jävla måtta får det vara.
9 kommentarer:
Samtidigt som folk sitter och glor på Paradise hotell förfasar de sig över en illustration. För vem är det farligt? Knappast för barnen som dagligen matas med halvnakna, hårt retuscherade kvinnor! Jag tror att man inte vågar ta det snacket med barnen som krävs. Fifan. Nu blev jag arg. Dubbelmoral!!
Hej igen
Jag kom att tänka på när Barbro Lindgren fick göra tillägg i Max-böckerna eftersom folk blivit arga över barnspråket. Och dessutom behövde hon lägga in en varning om att det finns en svordom på en av boksidorna. Minns inte vilken Max-bok det var just nu...men det gör säkert Grannfrun :-)
Nej, jag tycker faktiskt att det var helt rätt att byta ut illustrationerna. Det måste väl vara bättre att ändra de grundläggande normerna, så att det liksom inte blir normalt att pojkar har monster-truckar på sina mörkbruna t-shirts.
Jo, det har du rätt i. Å andra sidan kan väl barnboken spegla verkligheten. Och den förändras inte av att man tillrättalägger barnboksillustrationer, hur gärna man än vill (om man vill?). Med hjälp av barnboken kan man ju få tillfälle, idéen och chansen att tala om sådan man annars inte hinner. Hur många diskuterar halvnakna HM-modeller med mindre barn. Det kan vara svårt att veta vilket angreppsvinkel man ska ha. Jag har inte gjort de när de varit små i alla fall. Och nu, när två av dem är ganska stora, ligger hela internet vidöppet. Där är inte mycket tillrättalagt... Där behöver man kunna ta ställning, ha vanan att diskutera och tolka bilder, välja bort. Våga välja bort. Se när något är fel.
Helt otippat så håller jag inte med grannfrun, fast jag alltid ämnar göra det annars. Heja grannfrun, men jag tycker som Ulf här ovan. Väljer gärna bort den diskussionen med min 4-åring.
KUL med lite diskussion här.
Jag håller med om att det är bra med barnlitteratur som inte är könsstereotyp, det skriver jag ofta om. Men, jag tror att även typiska och sunkiga värderingar och kalendrar har sin plats i barnlitteraturen. Vi bor ju liksom inte i Pleasentville?
Med de minsta unagrna behöver man kanske inte ta H&M-diskussionen heller. Båda mina barn har varit väldigt förtjusta i kalendern på bilmekens vägg. "Titta vilka bröst" liksom. Ja, för dem står ju tuttar för trygghet. Det kan nog förstå att mekaren har en sån fin bild på sin vägg - tuttar är ju härligt tycker de (på ett annat sätt än bilmekanikern. Eller inte? Kanske är det tryggheten han längtar efter han med?)
Jag tänker också så här: gillar ni det inte så läs det inte.
Ropa inte på censur.
I Boris glasögon finns det en foxy råttdam i kalender på kontorsråttans kontor. I love it.
Intressant! Håller just på och läser en kurs om barnlitteratur och det här är verkligen en spännande fråga. Jag tror inte att barn chockeras på samma sätt som vuxna, de har ju inte lärt sig normerna. Och oavsett om vi gillar det eller inte så hör ju porriga kalendrar till vår kultur och om barnen, som sen blir vuxna, ska ha en chans att tycka till om det så måste de ju lära sig att de finns. När mamma och pappa läste boken för mig och min bror när vi var små så var det inget vi reagerade på över huvud taget. Kanske att föräldrarna gjorde det, det minns jag inte. Härligt att höra barnkommentaren: vilka tuttar! Det är väl så man borde se på det, som något vackert och tryggt och något att vara stolt över. Nu har ju jag själv inga barn och planerar inte att skaffa på ett bra tag i alla fall, kanske ändrar jag uppfattning då. Men nu tycker jag i alla fall att censuren är fel!!
Skicka en kommentar