The royal wedding

Det känns svårt att lämna det kungliga bröllopet okommenterat. Grannfrun gick igång kan man säga, ungefär lika mycket på debatten om republik kontra monarki som på själva bröllopet. Min inre konflikt sammanfattas bäst i bilden ovan.

Jag kan såklart inte hjälpa att jag ser samband mellan barnkulturen och prinsessbröllopshysterin. Varför köpte jag en dyr bröllopstårta? Varför tog jag på mig en kungakrona och gick till slussen och hurrade för Victoria och Daniel när slupen kom? Varför fick jag gåshud när Adolf Fredriks barnkör sjöng för brudparet? Jo, såklart därför att jag redan i koltåldern matades med sagor om hur prinsessan och prinsen får varandra. Och nu var det på riktigt. Sagan blev live här hemma i min stad och jag är alldeles för nyfiken för att missa det.

Ibland är det svårt att få ihop hjärta och hjärna. Det får vi leva med.

Här är det förresten läge att puffa för den gamla debattartikeln (i form av ett öppet brev till Victoria och Daniel) som Rebecka Edgren Aldén och jag snickrade ihop för nåt år sedan. Läs här.

PS: Några kastade ägg på oss när vi gick hem från Slussen. Från ett fönster på Götgatan. Ha ha. Det tyckte jag var kul. Det kunde jag gott ha.