måndag 29 oktober 2007

Syskontrauma


Japp, det här är ju den givna presenten till alla familjer som väntar syskon. Speciellt till oss som går från ett barn till två. När vi blev en kvartett (ha ha) blev det kaos. Femåringen (som då var fyra år) gick i humörmässig strejk. Vi päron daltade, hotade, skällde, satte gränser, sket i gränser och gosade maniskt med henne. Och kände skuld. Vad hade vi gjort? Skulle vi orka det här?
Jag sprang till biblan och lånade precis alla barnböcker om syskon som finns (typ de som finns i antologin "Syster och bror. Liten och stor") och försökte läsa om Babar, Laban och Astrid Lindgrens sura lille Peter som trilskas lite i "Jag vill också ha ett syskon", och vill byta bort lillsyrran mot en trehjuling. Av mormor fick illbattingen en t-shirt som det stor "storasyster" på, och ömma vänner trillade in och totalignogerade bebisbrollan och överöste storasystern med storsysterspresenter och påståenden om att småsyskon är superjobbiga. Allt i bästa välvilja, såklart.
Men hon hade gått i baklås. Blev förmodligen hellack över den nya roll som hennes liv nu innebar. Hon vägrade tröjan (hade den inte en enda gång) och var helt ointresserad av böckerna. Hon ville inte alls vara storasyster. Den lille bebisen lät hon vara ifred, det var oss vuxna hon gav sig på...
Efter något år normaliserades familjen (Phu. Ett år. Fattar ni hur lång tid det är?)
Men det var hos oss det.
Som tur är så innehåller "Syster och bror..." berättelser som i alla fall behandlar det vi var med om. Att allt inte är idyll när syskon kommer. Typ.

1 kommentar:

Rebecka sa...

Ett år är lång tid. Men hon har ju aldrig upplevt ett syskon förut. Det tar tid! I långa loppet är det dock en kort tid. Och fatta vilken träning hon har fått. Riktig demokratiträning - att ha syskon förbereder en för framtiden. Man lär sig samsas med andra, dela med sig, stå åt sidan och vänta på sin tur. Och på detta kommer syskonkärleken som är det finaste som finns! Du har gett henne en gåva hon kommer att ha med sig resten av sitt liv! Tänk så! Vem ska hon annars bearbeta sin barndom med ;-)