fredag 5 oktober 2007

Allt är bara bra, tack


Nu måste jag bara gå in på kvalitet som omätbart begrepp igen (se inlägg "Den omätbara kvaliteten från början av september). Det börjar med att jag läser att Maria Schottenius i dagens DN kultur skriver att Alex Schulman är en överlägset bästa skribenten om man jämför med Maja Lundgren och Unni Drougge. Så där bara. "Den överlägset bästa skribenten". Sen läser jag en recension (i SvD) av en bok som jag håller på att läsa just nu, Moa Herngrens "Allt är bara bra, tack". Recensenten Magnus Persson är inte så positiv. Romanens första del (den jag just nu läser) kallar han chick lit, förväntad, klichéspäckad och skriven med ett urvattnat språk. Slutet är bättre, tycker Magnus.
Va? Är slutet ännu bättre än början, tänker jag. För mig är boken nämligen inte det minsta klichéig. Visst, det är Paris, Gauloise, en bohemisk man - men också en etta i Kristineberg, alkoholproblem, en förlossning och första tiden med ett litet barn i en familj som inte fungerar. Och det är så gripande, så verkligt, så hög igenkänning för mig. Det handlar om relationer, drömmar, skuld, skam, att ta ansvar för nån annans beteende, om min förlossning, om mina jobbiga amningsbröst, om mitt liv (även om jag som tur är inte har upplevt just precis som Lea i boken upplever och TYVÄRR aldrig varit ens i närheten av att ha levt det där fria livet i Paris med en konstnärsjäl. Jag går dock fortfarande igång på drömmen... Kalla mig en kliché - voilà). Jag tycker boken är bra. Jag kan knappt lägga ifrån mig den.
Att läsa Persson känns ... konstigt. Of course. Begreppet chick lit börjar kännas som ett slag under bältet. En härskarteknik?

2 kommentarer:

Lisa sa...

Om man hårddrar det och är på det humöret kan man till och med påstå att mycket litteratur som handlar om kvinnor och som kanske också vänder sig till kvinnor placeras i två genrer: chic lit eller feel good litteratur.

Rebecka sa...

Ja, Lisa, du har rätt som vanligt (herre, nu känner jag mig som en sån där insändarskribent som blir kompis med de andra insändarskribenterna - vad var det för bok???). Typiskt att skriva ner kvinnors skrivande och liv så där. Jag älskade Moas bok. Tycker hon är fantastisk! Modigt, naket, fantastiskt bra skrivet. Jag säger bara: LÄS!