Grötmyndig Göran

"Göran Hägglunds mantra är att föräldrarna själva ska få bestämma. I hans värld kan alla fatta neutrala och rationella beslut som inte är påverkade av kultur, kön, klass, etnicitet, ekonomi eller föreställningar om den goda modern eller fadern."

Så skrev Rebecka Edgren Aldén (den stridbara feminist som jag skrev "Skriet från kärnfamiljen" tillsammans med) i en tydlig debattartikel (här) i förra veckan. Och nu svarar Hägglund och hans svar gör mig tokig (här). Det är något med hans ton. Sättet han tilltalar Edgren Aldén. Jag känner igen mig. Hur många gånger har jag inte hört en äldre man myndigt tillrättavisa en yngre kvinna, förminska henne, missuppfatta utan att ens bry sig om att försöka förstå.

Göran kallar Rebecka ytlig och kategoriserande och frågar sig vad hon vill.
Ytlig? På vilket sätt? Och vad hon vill? Hallå? Läs debattartikeln. Den är emot vårdnadsbidraget, Göran.

Hägglunds debattsvar får mig att undra: har han inte fattat någonting, eller låtsas han bara som att han inte förstår att allas våra val såklart är påverkade av tradition, press utifrån, förväntningar, könsroller - ja, you name it. Låtsas han för att han tror att han får väljare på det sättet? På sitt populistiska och anti-politiska "låt-föräldrar-själva-bestämma-vid-köksbordet-snack".

Jag blir så trött, på gränsen till utmattad. Ska vi lösa hela jävla samhällets ojämställdhet hemma vid våra egna köksbord? Hur? Och vad ska förresten ni politiker göra om ni inte ska styra samhället? Du vill styra åt ditt håll, Göran, stå då för det.

Nä du Göran, den här artikeln åker rakt in i facket populistisk farbror-retorik. Av ovanligt grötmyndig art.