torsdag 7 februari 2008

Dikt


Den här dikten fick jag av personalen på femåringens fina dagis. Den stämmer.
Vassego gullungar, lite naturlyrik för alla med livsstilsångest:

Jag gjorde ej min disk idag
inte heller bädden.
Jag tog hans hand och följde med
dit hans ivriga steg mig ledde.

Javisst, vi gick på äventyr
min lille son och jag...
att nyupptäcka allt det fina som finns
där ute en sommardag.

Vi vadade i glasklar bäck
vi vandrade igenom en skog.
Mitt kök blev aldrig sopat idag
men livet var mer än nog.

Vi fann en sval solfläckig glänta
och nu vet min lille son
hur mamma knin sitt näste gömmer
och var munkhättan kommer ifrån.

Vi såg en rödhake mata de små
vi klev uppför solbelyst höjd...
såg moln liksom lamm skutta över det blå
tog en påsklilja med oss hem.

Att mitt hem blev försummat
att jag ej skurat trappan
kommer ingen på jorden veta
om tjugo år, eller ens bry sig om.

Men att jag hjälpte min son
att sin vuxenhet nå
kan hela vida världen
om tjugo år se och förstå.

(Okänd engelsk författare, översättning av Britta Hultman)
Bilden är snödroppar från vår trädgård, tagen den 27 januari i år - på snedden som vanligt...

2 kommentarer:

Lisa sa...

Oj vad bra. Ja, vem bryr sig eller minns om köksgolvet är sopat?

Anonym sa...

Grannfruns dikt´gör att man minns småbarns åren-hur man fick lämna allt, för att följa barnen ut i snåren, på äventyr i livet!MVH Gladiatan