måndag 28 februari 2011

Myten om Wu Tao-Tzu


Att gå in i väggen är vi många som vet mycket om. Jag undrar varifrån uttrycket kommer? Idrotten? Jag minns att vi övade oss på att flytta väggen till bakom mållinjen när jag sprang 1500-meterslopp under min tid som friidrottare. Och nu "kör vi ända in i kaklet" hör man ibland folk som jobbar på prestationsinriktade företag säga. Från simsporten?

En som verkligen gick in i väggen var kinesen Wu Tao-Tzu, en kille som enligt legenden först målade en muralmålning och sen såg en port in i den som han klev in i och försvann. Sven Lindqvist har skrivit en hel bok om detta, "Myten om Wu Tao-Tzu" från 1967. En annan som säkert har inspirerats av myten är Tove Jansson. I hennes "Pappan och havet" målar Muminmamman en väggmålning av Mumindalen inne i fyren som familjen tillfälligt bor i och där mamman vantrivs. Trotsigt, helt olikt Muminmamman, målar hon växter och föremål som hon saknar hemifrån och hon målar in flera versioner av sig själv. Sen blir hon rädd, och står framför sin målning och "vill hem från den här förskräckliga ön och det elaka havet... Hon slog armarna kring sitt äppelträd och blundade. Barken var skrovlig och varm. Ljudet av havet försvann. Mamman hade gått in i sin trädgård."
Forskarna har tvistat om huruvida mamman blir galen här, eller vad som egentligen händer. Men klart är att hon faktiskt går in i väggen. Och blir osynlig. Hennes familj ser henne inte när hon är därinne i väggen.

Antagligen har även Gro Dahle och Svein Nyhus inspirerats av myten. I deras "Snäll" försvinner den ordentliga lilla Lussi in i väggen.
"Inte bara lite. Inte bara några minuter. Inte bara ute på tjejernas toa. Utan alldeles borta, alldeles långtbortiväck försvunnen."

Om Wu Tao-Tzu någonsin kom ut ur sin tavla vet jag inte. Muminmamman gjorde det, och Muminpappan kommenterar hennes frånvaro med följande ord: "Du får inte skrämmas så där, sa pappan. Du måste tänka på att vi är vana vid att ha dig inomhus om kvällarna." Mamman svarar lite trotsigt (faktiskt) "Det är just det som är det förskräckliga, suckade mamman. Man behöver omväxling. Man blir för van vid varandra och allting är likadant, inte sant älskling". (Och pappan stirrar osäker på henne men mamman bara skrattar och fortsätter att sy).

Lussi kommer också ut ur väggen till slut. Efter att hon känt "ett pirr i halsen. Det kittlar och surrar. Det fräser och susar, brusar och spränger. Ett skrik tränger fram ifrån magen. Och skriker växer sig stort i munnen. Och leendet spricker i tiotusen bitar. Och Lussi reser sig upp och skriker. ... För Lussi far rakt ut ur väggen så att stickorna sprätter och murbruket yr. Och Lussi är tre gånger tre och dubbelt upp synlig. Och Lussi skriker så taket skallrar. Nu får det vara nog! skriker Lussi. Och det får det." När hon kommer ut är hon lortig och stark och skriker och skrämmer in sin pappa i skåpet. "Ända till Finland hörs hon. Bannemej.".

Nog flirtar texterna med varandra? Och visst är de bra.

Aktivitetstips, del 1




Grått, gråare, gråast. Ja, så känns det utomhus ganska mycket just så här års. Här kommer därför tre tips på aktiviteter som funkar för oss att göra inomhus just denna vinter. Saker vi gör som känns roliga när vi inte läser, tittar på tv, spelar tv-spel eller frustrerat röjer omkring. Bara så att ni inte får för er att vi sitter och är perfekta. Ni vet.

Bild nummer ett: Barnalfapet. Ett riktigt bra spel om man kan läsa och skriva.

Bild nummer två: Kortspelet "Svarte Petter", roligt för alla över tre. Och under tio kanske.

Bild nummer tre: origami. Hur kul som helst och koncentrationskrävande. Fina videolektioner finns på youtube.

Nu är helgen vecka 8 slut

Träffa Vodou som numera pryder vårt köksfönster. Visst är han skrämmande lik en artist. Vilken? (Tävling på grannfrun. Fint pris utlovas.)

Halva familjen var och såg Etnografiska museets succéutställning Vodou i Stockholm (lång kö som gick fort) och tillbringade sedan en bra stund i Etnografiskas verkstad. En ständig favorit. Verkstaden alltså.

lördag 26 februari 2011

Grannfrun i senaste Vi föräldrar


Tre snödroppar i min själ


Idag öppnar det nya biblioteket Tiotretton på Kulturhuset i Stockholm. Ett ställe för barn mellan tio och tretton, "för dem som vuxit ifrån det barnsliga men fortfarande har behov av vuxen närvaro" som Katti Hoflin sa i DN i veckan.

I höst öppnar Palatset på Riddarholmen i Stockholm - ett kulturhus för 6- till 18-åringar. Otroligt spännande.

Och i dagens DN läser jag att Teater Brunnsgatan fyra ska göra en storsatsning på barnteater. Underbart säger jag. Först ut är en pjäs för fyraåringar och uppåt, med texter av Kristina Lugn och musik av Nina Ramsby. Alltså allvarligt: Låter inte det helt fantastiskt? Boka.nu.

Mina reafynd so far

Digman-digg



Kära Kristina Digman. Du målar så fint. Dina böcker är alltid en fröjd, lite gammeldags lyckliga. Oproblematiska och idylliska. Du kallar också dig själv för "något så omodernt som en lycklig människa" på din hemsida. Där skriver du också "Om man som barn lär sig att se och uppleva saker runt omkring sig; blommor, insekter, fåglar, moln eller upplever glädjen av att läsa böcker och lyssna på musik så hittar man minst en lycka om dagen, livet ut. Tror jag." Det kanske funkar. Förmodligen.

När jag såg att du gjort illustrationerna till KFUM/KFUKs kalender 2011 blev jag glad. Glad över att kunna få lite Digman-lycka varje dag hemma i köket. Jag är uppväxt med de där kalendrarna. Bråkade med min lillebror om vems tur det var att dra av dagens lapp - för att inte tala om vems tur det var att klistra på månadsmärket. När han gjorde det blev det alltid så snett. Jag tänker fortfarande på året på det där sätter som KFUM-kalendern är upplagd. Som en kvadrat. Vintern där uppe, lite kort. Våren en lång väntan på sommaren som liksom ligger där nere som årets bas. Och hösten, slutspurten och uppförsbacken.

Väskan som du målat (som är på bilden ovan) såldes på Bukowskis i förra veckan för 2 250 kr. Undrar om du kunde ana det när du satt och arbetade med den? Och undrar om köparen kommer att resa med den, eller bara ha den hemma som ett konstverk? Hoppas att den ska ut och resa. Kanske till Hermanus allra längst ner på Afrikas sydspets? Den lilla staden utanför Kapstaden där huvudpersonen i "Min lilla apa bor", och som vi i vår familj är så sugna på att resa till efter alla genomläsningar av denna pärla till bok (skriven av Ulf Nilsson, illustrerad av dig).

Ni som ännu inte upptäckt Kristina Digmans värld: läs Sandvargen-böckerna (skrivna av Åsa Lind), "Lilla vinterboken" (skriven av Görel Kristina Näslund), fina "Dagbok från hönshuset" (skriven av Barbro Lindgren) och "Min lilla apa" förstås - lite svår att få tag på men väl värd att kämpa för.

Nä, nu tror jag att jag ska övertala fyraåringen att stänga av tv-spelet så att vi kan gå och ut spana lite moln minsann. Wish me luck.

fredag 25 februari 2011

Mer reatips

Fler rea-böcker. Genusambitiösa Olika förlag säljer ut här. Jag rekommenderar varmt "Björnen som längtade hem", "Magic, Cilla och baby", "Gonatt Tyra", "Ge ditt barn hundra möjligheter", "Vem är tjuven Mirjana?" och "Tesslas mamma vill inte".

onsdag 23 februari 2011

Orka fatta


Ni vet en sån där person som säger att de fattar inte hur nån hinner med facebook. Som tycker att bloggare ska skaffa sig ett liv på riktigt istället för att hänga på webben, en sån som kollar på en med lite avsmak när man pillar med sin mobiltelefon.

Ni vet en sån.

Är ni sugen på att ha en sån hemma i bokhyllan kan ni köpa "Det är en bok!" av den amerikanske författaren Lane Smith - en bok som enligt förlaget är "raka motsatsen till Ipad". En apa visar en bok för en åsna, och åsnan ställer den ena mer osannolika frågan efter den andra: "kan den blogga?", "behöver man ett användarnamn?" och "kan den twittra?". Eller hur. Vill du ha en inbunden teknikfientlig 40-talist som gnäller på att barnbarnen sitter för mycket framför skärmar så köp. Annars kan ni köpa en bra bok och läsa för barnen.

En ytterst irriterande bok om ni frågar mig. Och jag älskar ändå böcker.

(Adlibris testar en ny tjänst. Länkar jag till boken hos dem, så länkar de till inlägget här på bloggen. Känns lite reklamigt. Eller?)

tisdag 22 februari 2011

Bokrea


Kära Jennie och ni andra som frågat, här kommer grannfruns hetaste tips inför bokrean:

På Adlibris finns "Magic, Cilla och baby" av Eva Lundgren. Yes! Det är en pärla, ett modernt abc där även du som förälder lär dig ett och annat användbart ord. Och underbara "Gogos vita barn" (ständigt på topplistan här hemma) av Barbro Lindgren och Anna Höglund ett fynd: 45 kr.

"Olga, Stefan och indiankällan" av Helena Willis för 45 kronor om den tvära bruden Olga och hennes söta häst (för 3-6 åringar) och Billy-böckerna "Billy och Bollen" samt "Billy och grisarna" (av Mati Lepp och Birgitta Stenberg) för 49 kr styck är också fina tips. "Hämta Joel" av Emma Adbåge, 40 kr, handlar om en familj som adopterar, "Kanin-paket" av Lena Andersson är suverän för de minsta, de under tre, och "När vi var ensamma i världen" av Ulf Nilsson är existentiell spänning för femåringar och större.

På Bokus hittar ni "Mollan och mormor" och "Mollan och bullarna" av Lena Andersson om Mollan som sover över och har mysigt på traditionellt Lena Andersson-idylliskt manér (49 kr). "Astrids äventyr innan hon blev Astrid" av Lena Andersson och Lena Björk är en bok för kanske åtta och uppåt om Astrid Lindgrens barndom för 67 spänn - mer biografier åt barnen! På Bokus finns också "Olga och Stefan gräver guld" av Helena Willis (45 kr) om samma kaxiga Olga som ovan och den fina pekboken "Var är kaninen" av Alexander Holmberg.

På Bokia finns "Mina och Kåge" och "Mina och Kåge drar västerut" av Anna Höglund för 39 kr styck - köp! - och Barbro Lindgrens "Nöff nöff Benny" för 59 kr. På Bokia hittar jag också Peter Cohens underbara "Olssons pastejer" för 59 kr. Och "Herr Bohm och sillen" av samma författare! Här finns också klassiska "Bajsboken" av Pernilla Stalfelt för 69 kronor - den kan man ju bunkra - och Pija Lindenbaums fantastiska "Siv sover vilse" för 79 kr.

fredag 18 februari 2011

High five för Billy


Nu är grannfrun tillbaka igen. En smärtfri vecka på SÖS och en operation senare är det där ryggskottet som visade sig vara ett diskbråck ett minne blott. (hej då!) Och vad kan passa bättre att läsa som godnattsaga den dagen då man skrivs ut från sjukhuset än ett sjukhusdrama? Barnen var såklart på besök uppe hos mig på rum elva och tittade med stora ögon på mig, mina kläder, mina tre roomies och alla sjukvårdsapparater som finns på ett sjukhus. Nya "Billy på sjukhuset" är den sjuttonde boken om om den fina lilla killen Billy, och det är definitvt bevisat att kombinationen Mati Lepp - som ju är barnboksillustratörsveteran - och snart åttioåriga Birgitta Stenberg - gayikon, feminist, exnarkoman, ultraqueer - är fantastisk.

Allt är rätt. Billy är vanlig men omges alltid av olika grader av punkiga men vanliga typer som äter kaviarmackor och upplever det som folk upplever mest. I den här boken trillar Billy ner från ett träd och bryter armen och får tillbringa en natt på sjukhus.

High five för Stenberg och Lepp !
Och för att diskbråcket är väck!

måndag 7 februari 2011

En stor nordisk familj






En av föreläsarna på kursen "Mumin med mera" (Elina Druker) gjorde oss uppmärksamma på John Bauers inverkan på svenska konstnärers sätt att skildra den svenska skogen. Se likheterna mellan Tove Janssons bild på Susanna från "Den farliga resan" och John Bauers bild på "Prinsessan Tuvstarr". Jan Lööfs Häxan Maja-Stina (från boken "Bergatrollens nya hem") är inte långt borta, och skogen i "Kurt och Kio vill ha koja" av Lisen Adbåge är också en släkting. Kanske Gittanskogen också? ("Gittan och gråvargarna" av Pija Lindenbaum).

Vackert. Vi är alla släkt. En stor nordisk familj.

Hittar ni fler?

söndag 6 februari 2011

Smack!


Dagens, nej veckans, eller månadens, ah vad fan - faktiskt årets, barnboktips.

Så otroligt fin. Om att det inte alltid är så enkelt att somna. Om allt man kan säga god natt till. Naturen. Saker. Känslor. Händelser. Besvärliga grejer. Kroppsdelar.

Gro Dahle och Svein Nyhus har gjort det igen.

onsdag 2 februari 2011

Tradera-lycka

"Hur gick det sen?" i förstautgåva från 1952. Kommer förhoppningsvis med posten imorgon.

tisdag 1 februari 2011

Allt om Nicke Nyfiken



I förra veckan skrev Sanna Torén Björling om att hon ofta byter kön på karaktärerna i de bilderböcker hon läser för sina barn (här). Rätt eller inte, den diskussionen har varit uppe förr. Jag har i vilket fall som helst slutat göra det. Ämnet och krönikan gav upphov till en lång, infekterad och ickeoffentlig tråd hos en av mina vänner på facebook (typ "lura inte barnen, ta diskussionen istället"). Hot stuff tydligen.

Men det var egentligen inte det som gjorde att jag läste krönikan om igen. Det var slutklämmen: "Nicke Nyfiken fick för övrigt sitt namn av en amerikansk för­läggare, inte av sina författare. För H A och Margaret Ray var den påhittiga apan en flicka. Fifi hette hon. Dags att byta till­baka?" skriver Sanna.

Interesting.

Det råkar faktiskt vara så att jag har H. A. och Margret Reys allra första bok. Köpt på en loppis. "Raffi Giraff och apan Nicke" heter den på svenska, men ursprungstiteln är "Raffy and the nine monkeys" (i UK) eller "Cecily G and the nine monkeys" (i USA). Den är från 1939, och Nicke är med, men det handlar inte om honom utan om honom och hans sju syskon och hans mamma Fiffi som blir hemlösa när skogshuggare hugger ner deras djungel. Giraffen Raffi är också deppig för hela hennes familj har tillfångatagits och skickats till zoo. Så de slår sina påsar ihop. Aporna flyttar in i Raffis väldigt höga hus och de har hur kul som helst. Mannen i den gula hatten syns inte till. Nicke är dock något av en huvudperson, men han är mörkblå - inte brun. Den som är intresserad kan bläddra i en engelsk version av boken här. Enligt wiki var den lilla apan Nicke en sån succé att paret Rey (som samarbetade, han ritade, hon skrev) beslutade sig för att göra böcker om enbart honom. Och det verkar som att Nicke hette Fifi i den ursprungliga, franska, versionen - men han (ja på ett ställe står det att förlaget tyckte att Fifi var ett konstigt namn på en pojk-apa) förvandlades alltså till George när den exporterades till USA, Nicke i Sverige och till Zozo i England (det ansågs opassande att han skulle ha samma namn som kungen George VI. Eller hur...)

Paret Reys var judiska och födda i Hamburg. De flydde nazismen och möttes i Brasilien, där de hade små apor som husdjur, flyttade till Paris, skrev "Raffi Giraff", men var återigen tvungna att fly när Tyskland invaderade Paris. De flydde, först via cyklar, via Spanien, Portugal och Brasilien och bosatte sig i USA. Först i Greenwich Village, sen i Cambridge. Hans Augusto, HA, dog 1977, och efter det blev Margret professor i creative writing på Brandeis University samtidigt som hon fortsatte att arbeta med Nicke Nyfiken - hon producerade fler böcker (ursprungligen var de bara sju) och filmer.

Nicke Nyfiken föddes alltså i Paris, under samma årtionde och i samma stad som Babar. I båda finns en kolonial syn på världen, och det finns ett släktskap i de klara färgerna om ni frågar mig. Det finns de som kopplar Nickes kringflackande livsstil med hans upphovsmäns liv. Well, well. Kanske gör detta det en smula roligare att läsa de råtråkiga Nicke-böckerna i fortsättningen?

(Läs artiklar om en utställning om paret Heys som visades på Judiska museet i New York förra året och som fortfarande visas på Judiska museet i San Francisco här och här. Intressant artikel om parets flykt undan andra världskriget hittar du här.)

Ilon Wikland-love



Kolla vad min kompis Pontus hittade under sin diskbänk. Ett gammalt mjölkpaket med en Ilon Wiklandteckning på. Bäst före-datum 25 november 1979. Nio år var jag då. Det är nästan att jag känner igen det.

Foto: Pontus Göransson, aka världens bästa korvgubbe.