måndag 30 maj 2011

Från Duktiga Annika till Diagnos: Duktig





Läste varenda ord i "Vi läser" i lördags som var en pyjamaslördag. På tok för lite barnlitteratur, som vanligt, men Marie-Louise Ekman tar upp inte mindre än fem barnböcker under vinjetten "Min bokhylla" - böcker som präglat henne. Det är "Nöff, nöff och hans vänner" av Gunvor Gränström, serierna Knallhatten och Vildkatten, hennes första läsebok ("O mor, en orm") och Pelle Snusk av Henrich Hoffman. Hon är övertygad om att böckerna har format hennes bildspråk.

Jag tror, precis som Marie-Louise, (Marie-Louise och jaaaag, vi tror) att barnböcker faktiskt präglar oss mer än vi anar. När jag läser om Marie-Louises böcker så funderar jag över vilka böcker jag minns mest från min barndom. Käcka och rakryggade flickor med skinn på näsan går som en röd tråd igenom min barndoms bokhylla. Lotta-böckerna av Merri Vik, Kulla-Gulla, Sprakfåle- och Kitty-böckerna och Anne på Grönkulla. Böckerna om Katitzi och "Röda Zora" av Kurt Held. Sen lustläste jag varenda Starlet jag kom över och Lucky Luke-albumen (Calamity Jane var väldigt intressant). Sexiga Modesty Blase nog också haft viss inverkan på mig.

När jag var yngre älskade min bror "Hästen Florian och traktorn Max" till vanvett (en historia om en stackars häst som rationaliseras bort när den moderna traktorn kommer till gården men som får ett lyckligt slut när ägaren inser att de kan användas till olika saker. Både gamla strävsamma arbetshästar och tekniska traktorer kan vara bra att ha - var och en på sitt sätt. En samhällskommentar som duger än idag), medan jag dyrkade Elsa Beskows "Duktiga Annika" om den präktiga lilla tösen som hjälper till så duktigt i det soliga hemmet.

Man kan dra slutsatser från detta om man vill.

Ni då? Kan ni se samband i era liv?

6 kommentarer:

Therés sa...

Min absolut bästa barnbok kom från Barnens bokklubb och har varit omöjlig att återfinna. Den hette "Svarta Nöff" och handlade om en gris som inte var som andra utan klättrade i träd tillsammans med ekorrarna och drömde om karriär på cirkus.
Jag kunde hela boken utantill vid 3 års ålder, men fortsatte älska den och läsa den fram till skolålder. Tror absolut att den påverkat mig, och alla som känner mig skulle hålla med ;-)

Anna ser dej sa...

Hm. Intressant. Min röda tråd är matbeskrivningar: Johans jul av Eva von Zweigbergk där de bakar pepparkakor och stoppar korv för glatta livet. Eller Hus är gott sa Oskar av Larserik Eriksson där Oskars mamma och pappa äter köttbullar medan Oskar ratar plättar med sylt men äter ugnsbakade tegelstenar med cementsås. Och sen Femböckerna, där det alltid packades ner nån smaskig pudding, stora flaskor med saft och så bullar på det. Och jo, lite matfixerad är jag väl än i dag och är hemligen kär i Om jag var din hemmafru, Lotta Lundgren.

Annas resa sa...

Visst präglar barnböckerna oss! Det är jag helt övertygad om, och när vi sjuttitalister var små fanns det väl få böcker i "Så gör prinsessor"-stil. Tack och lov verkar vi ha lärt oss lite och ger våra flickor andra förebilder. Dock alldeles för få... Min sjuåringa dotter är redan en rätt duktig "Annika".

Mina barnboksminnen är npg de flesta Astrid Lindgrenkaraktärerna. Böcker (ett helt författarskap!) som mina barn för övrigt ratar! Vad månde bliva?

magnus sa...

jag kunde petter och hans 4 getter utantill vid 3-4 års ålder, dock säger jag inte att det var bästa barnboken. sen hur den har påverkat tål att funderas på.. emil böckerna fanns dock med hela tiden, och läses fortfarande av mina tjejer :)

André sa...

Min fru kom precis ner med pärmen till min gamla "Svarta Nöff" bok som jag också läste utan till vid, hör och häpna 2,5 års ålder och har älskat den jag med.
Kunde inte med att slänga in den i elden utan gick först upp och googlade om man kunde beställa en ny någonstans. Long live Svarta nöff!

Therés sa...

Åh André; OM du hittar Svarta Nöff nånstans, lova att säga till. Jag ska beställa minst ett dussin för att berika efterkommande generationer.