Att lämna på dagis, är det kognitiv beteendeterapi inför det riktiga slutet?

Är du förälder och livspusslar (urk) för fullt så kan noveller funka fint. En novell hinner du kanske läsa innan du somnar?
Är du förälder och livspusslar för fullt så tror jag dessutom att Mats Kempes "Nattlampan tänd och dörren på glänt" kan intressera dig.

Liten innehållsdeklaration:
Titeln. Jag älskar titeln. (Och den får mig att tänka på det här, om dörrar - öppnar och stängda). Och omslaget. Jag fläskar på med en stor bild av det så att du ska kunna skärskåda. Kolla in mannen som sitter där i skogen och malplacerat leker med två små sjöjungfrur (som verkar samarbeta. De måste väl? De är mycket utlämnade, precis som alla barn är.). Det finns fler illustrationer, inne på flikarna. Vackra. Snoppgubbar klottrade på en budgetmanual, tex. Bra. Sen finns det tolv noveller om att vara förälder. Om att ha barn. Om att vara barn. Om att vara del av en familj. Det finns meningar som "Att lämna på dagis, är det kognitiv beteendeterapi inför det riktiga slutet?" och det finns begripliga stycken och obegripliga stycken.

Lite gulligt är det också att samma dag som recensionen av Mats Kempes bok publiceras i DN (här), så recenserar Mats Kempe på uppslaget efter en barnbok (Lennart Hellströms och Stig Lindbergs "Daniel Doppsko". Här).
Ankdammsgulligt liksom.