Gamla konstiga fabler

Fabler är litteraturvetenskap i Uppsala för mig. Träiga berättelser med otidsenliga budskap som jag var tvungen att läsa. Ändå slänger jag mig över Rabén och Sjögrens nya utgåva av Aisopos fabler". Nu då, tänker jag. Nu kanske någon kan förmedla fabler på nåt intressant sätt. Förordet är spännande. Författaren (eller snarare tolkaren), den sydafrikanska Beverly Naidoo, tror att Aisopos var afrikan. Varför finns det annars så mycket afrikanska djur med i hans fabler? Varför liknar de till formen afrikanska berättelser, som till skillnad från europeiska sällan slutar lyckligt?

Det är ett fint förord om Aisopos och hans berättelser och deras funktion. Men fablerna, ja själva fablerna och deras sentenser funkar ju inte längre. En handlar om två barn som har en far som ska dö. På dödsbädden berättar pappan att det finns en skatt nedgrävd i trädgården. Barnen gräver och gräver - men ingen skatt. Däremot gav trädgården frukt som aldrig förr därför att de har grävt. Sensmoral: arbete är den verkliga skatten. "Vadå?" säger åttaåringen. "Blir det så om man gräver upp trädgården?", "Lurade pappan dem?". Jag bläddrar vidare.
En annan handlar om en sköldpadda som vill kunna flyga precis som örnen. Han övertalar örnen att lyfta honom högt upp i luften och sen släppa honom. Sköldpaddan trillar ner på marken och dör. Sensmoral: Man kan inte få någonting att hända genom att bara önska sig det. Åttaåringen: "Vadå?" "VADÅ?" Hon vill förstå. Jag kan inte förklara. Hör mig själv säga att man får öva sig och arbeta om man vill någonting. "Men en sköldpadda kan ju aldrig lära sig flyga" säger åttaåringen. "Nääää", säger jag.
Vi läser "Apan och fiskarfänget" (åttaåringen är tokig i att fiska). En apa spanar in några fiskare som håvar in fisk i sina nät. När fiskarna lägger sig för att vila (siesta!) hoppar apan ner och testar deras nät. "Det där ser lätt ut" säger han, men han trasslar in sig i näten och drunknar. "Varför började jag fiska utan att först lära mig hur man gör?" är det sista apan ropar. Sensmoral: befatta dig inte med något du inte förstår.
"Oj" säger åttaåringen.
"Tur att vi har flytvästar när vi fiskar" säger jag fåraktigt.
....

Vi läser nåt annat.

Lyssna här på litteraturvetaren Erik Zillén som pratar om just detta i Vetenskapsradion forum. Han säger att fabeln kom till Sverige under medeltiden, men att berättelseformen uppfattades som omodern redan i början av 1800-talet. Att fablerna "bygger på en människosyn som vi med vår mer komplexa psykologi och antropologi tycker är för enkel. Våra moraliska dilemman är mer komplicerade än de var på Aisopos tid." Säger Erik. Och jag håller med.