Volià vårtecken. Tulpaner i vas och pastellvackra nyutkomna barnböcker som helt uppenbart matchar varandra i såväl färger som tema. Och vilka böcker! Så träffsäkra. Rakt in i småbarnsfamiljers universum. Lisen Adbåges "Stor-Emma" (intressant att hennes huvudperson heter som hennes tvillingsyrra) fångar på pricken hur det ofta är när barn ska hänga med på vuxenmiddag. Lilla Emma följer motvilligt med, och väl framme uppmanar alla vuxna henne att leka med värdfamiljens dotter Stor-Emma (som är en riktigt härlig skitunge). Emma söker tröst hos sin mamma som avvisar på ett sätt som gör att det svider till i föräldramagen på åtminstone mig: "Nej, kläng inte upp här, säger mamma. Sätt dig hos Stor-Emma istället". Emma går in på toaletten en stund för att bara få utrymme. Pappan är schysstare (jag driver min tes om braiga pappor vidare som ni märker...) och tar emot Emma i sitt knä och tröstar henne en stund. Lagom till att Emmas familj ska gå hem finner tjejerna varandra. Såklart. Då vill Emma inte gå hem.
Emma Adbåges "Leni blir en bebis" (uppföljare av "Leni är ett sockerhjärta") handlar om (allas?) vår dröm att få vara en bebis då och då. En bebis som inget kan och som måste få full uppmärksamhet och omsorg. Lenis pappa har ett tålamod att beundra (med tanke på att han faktiskt har en alldeles riktig bebis att serva samtidigt som Leni bebisar sig för fullt). Ännu en helyllefarsa med andra ord. Utan tjat vinner han: på sista uppslaget förvandlas Leni plötsligt till en häst. Hon har fått vara bebis en stund, och längtar nog till den fart och kompetens hon som fyraåring (kanske?) brukar ha.
Det är bra och modernt och snyggt och alla rätt. Igen.
Jag har länge fascinerats av Lisen och Emma Adbåges förmåga att sätta sig in i inte bara småbarns- utan också föräldrarollen. Att de som vad jag förstår inte har några barn ännu (de är i 28-årsåldern), kan sätta sig in småbarnsfamiljen så ofattbart bra. När jag var 28 tänkte jag inte så mycket på vare sig det ena eller det andra. Jag hade fullt upp med att vara 28.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar