Den kaxiga kattflickan Snurran har länge varit favorit här hemma. Det är nåt oemotståndligt med tonen i böckerna om henne. Nu finns det en ny bok, som vanligt är den skriven av Eva Bergström och illustrerad av Annika Samuelsson.Scen:
dagis
Roller:
huvudpersonerna Snurran (som ju är svart) och Saltis (som är vit), fröken Majsan samt de övriga förskolebarnen Sussi, Pussi och Tussi
Intrig:
Snurran och Saltis är ovänner och bråkar hela tiden. Majsan är trött på dem. Stackars Sussi, Pussi och Tussi blir typ bifigurer på sin egen förskola. De vill sluta på dagis, för allt kretsar kring Snurran och Saltis som strular och tar plats. I slutscenen blir Snurran och Saltis vänner, men då är fröken Majsan så utmattad att hon sätter sig ner. Sussi, Pussi och Tussi leker själva i ett hörn.
Tja. What to say? "Snurran på dagis" skildrar en helt vanlig dag på en förskola nånstans i Sverige. Socialrealism. Att Snurran är tjej - som ju faktiskt nyanserar bilden lite - missar mina barn helt. "Vilka är pojkar?" frågar jag - båda barnen pekar på Snurran och Saltis. "Vilken är Saltis?" - båda barnen pekar på den svarta katten (som ju i själva verket är Snurran), "vilka är flickor?" - barnen bläddar fram en bild på Sussi, Pussi och Tussi.
Så självklart ba.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar