lördag 31 juli 2010

Leni är ett sockerhjärta


"Jag är stor. Som Leni". Så säger fyraåringen här hemma väldigt ofta nuförtiden. Han vill knäppa knappar själv, skala potatis, städa, bädda sängar, sätta på sig skorna, vara hoppilandkalle. Inte mig emot. Han är ganska stor.

Leni är Leni i nyutgivna "Leni är ett sockerhjärta" av suveräna och ofattbart produktiva Emma Adbåge. En bok som jag antar går rakt in i hjärtat hos de flesta tre-fyra-femåringar. Och äldre med förresten. Åtminstone min åttaåring lyssnar intresserat när vi läser de flesta böcker - även de som är kategoriserade för treåringar. Och i fallet "Leni är ett sockerhjärta" och dess tema (att man ibland känner sig vuxnen, men lika ofta vill man vara liten - typ när det är städning på gång) är det ju i allra högsta grad förståbart. Även åttaåringar vill vara stora men beter sig som bebisar då och då. Faktiskt så kan även jag själv känna igen mig. Ibland får jag riktigt skaka igång vuxenheten hos mig själv. Det gäller oftast när det är dags att ta tag i sånt som att fixa lunch, tjata om jackor och flytvästar eller påbörja läggning. Då hade det varit skönt att få vara ett litet sockerhjärta med rätt att strejka.

En höjdarbok om ett ständigt aktuellt ämne alltså, och med de sedvanligt snygga emma-adbågetypiska illustrationerna med fullt av samtida referenser i inredningsdetaljer, byggnader och kläder. Det finns ett myller av saker att titta på för den som vill.

Mycket skumt dock att pappan tar på sig en hårduk knuten mitt på huvudet när han ska städa (se bild ovan). Han ser ut som en tant från förr i tiden. Är det bara såna som kan städa liksom?

PS: 2011 kommer en uppföljare: "Leni blir en bebis". Alltså den ser jag väldigt mycket fram emot. En bebis verkar ju väldigt skönt att vara. Då och då.

Jag tänker på jobbet


När treåringen en dag i våras följde med mig till jobbet, så såg han sig forskande omkring i flera minuter när han kommit dit.
Sen frågade han "men var är pappa?".

Det tog några minuter, men sen fattade jag: han trodde att jobbet var en plats, ett och samma ställe. När mamma och pappa är "på jobbet" så är de såklart på samma plejs. Jag blir lite rörd av att tänka på att trodde att vi alltid var tillsammans. Det hade varit fint på många sätt.

En kompis till mig har en treåring som kallar datorer för jobbet. "Titta ett jobb" säger hon och pekar. Klart som korvspad.

Detta tänker jag på när jag läser om "Tigerkontoret" på finska förlaget Söderströms hemsida. Det verkar som om boken sällar sig till den skara barnböcker som beskriver jobb och kontor som tråkigt och vuxna som slavar som trötta släpar sig upp på mornarna och ger sig iväg till sitt hemskt trista kontor. Så är det ju i och för sig för många - kanske för alla periodvis - men jag kan inte låta bli att tycka att såna böcker gör en fruktansvärt dålig reklam för vuxenlivet.

Det kan ju faktiskt vara kul att jobba också. Om det är något jag vill förmedla till mina ungar så är det att de ska sträva efter att ha kul, att göra saker de känner lust till. Då blir det ju i slutändan bra. Därför vill jag så in i helvete gärna också att deras respektive skolor hjälper till: det är ju kul att lära sig saker.

Ni fattar hur jag menar.

När jag tänker på det så blir jag otroligt sugen på en barnbok som beskriver jobb och kontor som kul och kreativt och något som vuxna längtar efter och vill gå till. Finns det såna böcker? Jag menar vi måste ju balansera upp bilden av jobb (och skolan) som tråkiga ställen. Dags för revolution. På allvar.

torsdag 29 juli 2010

Sova över och Pijas sommarprogram

Försöker lyssna på Pija Lindenbaums sommar, hon öppnar med Olle Ljungström (som jag älskar) och en berättelse om hur människor tolkar hennes böcker och läser in en massa som hon aldrig ens tänkt på. Underbart. Det är ju så som litteratur ska funka tänker jag. Å vad jag önskar att jag kunde sitta i lugn och ro och bara lyssna på Pijas mjuka röst. Men det kan jag inte. Det regnar och familjen är runt omkring mig och vi ska äta nyfångad makrill och Butlers ostpaj (jag hittade Carl Butlers kokbok på en loppis för nån vecka sedan. Bingo.). Jag har det bra alltså, men får lyssna på Pija en annan dag. Ikväll fyller morsan år och vi ska fira henne så ikväll är inget alternativ.

Nu hör jag att hon pratar om sova-över-grejen, som hon ju skrivit om i "Siv sover vilse". Att hon själv ogillar att sova hos andra, och att hon helst väljer hotell. Om andras morgonrockar som doftar välanvänt och hårbollar i borstar och värdens tråkiga skämt. Och om hur sova-över är en grej som alla barn liksom ska tycka är kul. Min åttaåring sa faktiskt till mig för ett tag sen, samtidigt som hon lite motvilligt packade sin väska, att hon faktiskt inte är "typen som egentligen gillar att sova över hos andra". "Du behöver inte", sa jag. "Men jag vill ändå", sa hon och stack. Själv älskade jag att sova över när jag var liten, och jag tycker fortfarande det är mysigt. Man blir liksom en del av en annan familj för nån dag.

Sova-överlitteratur för barn:

1. "Siv sover vilse" av Pija Lindenbaum
2. "Sova över" av Annika Thor och Cecilia "Ensamma mamman" Torudd
3. "Sova över" av Adam Dahlin, Daniel Eriksson och Maria Thore

Alla är bra, alla skildrar det dubbla i att sova över.

Läs förresten detta tips på 365saker.se. Om att sova över som vuxen.

söndag 11 juli 2010

Om proggiga barnböcker

När jag googlade på "Måns och Mari" hittade jag förresten roliga bloggen "En man med skägg" av Kalle Lind. Han ger snart ut en bok som heter "Proggiga barnböcker. Därför blev vi som vi blev". Mumma för grannfrun.
Om "Måns och Marie" (som är en av de proggiga barnböckerna) skriver han här.

Inte spela DS halva dan


Grannfrun testar:

Nyutgivna "Måns och Mari om sommaren" av Kaj Beckman, första gången utgiven 1971 på Folket i bilds förlag, och en del i en årstidsserie som också inkluderar "Måns och Mari om hösten" och ... ja ni fattar.

Testpatrull: en viss åttaåring, en viss fyraåring och grannfrun herself.

Plus med boken: Årstidsgrejen. Jag gillar årstider och är glad över att leva i ett land med fyra årstider (eller hur många det nu är). I slutet av varje längtar jag alltid efter nästa. Sommarlovskunskapen. Kaj Beckman vill uppenbarligen föra vidare en slags svensk sommarlovsdoktrin: om sommaren gal göken (var undrar jag?), dansar älvorna på ängen (jo, det har jag sett), berättar man trollsagor för barnen i mörkgröna skogsgläntor (det gör grannfrun ALDRIG), åker man hölass (eller hur...) vädrar sängkläderna utomhus (täcken alltså... jo det kanske vissa gör) och så ser man näcken spela i forsar, man binder upp sin kaprifol, rider barbacka på ängar och man ror ut och kastar nät i gryningen (jo det kanske jag kan fixa, näten alltså). Kulturhistoria för svennebananer. Sånt här borde sommaren vara. Detta borde alla kunna, typ.
Läs på.
Slut med Nickelodeon och sommarbolibompa fram till klockan 11.30 om förmiddagen så att mamsen kan läsa tidningen ifred, absolut inte åka vattenskoter eller sån där rib (fine med mig) inte grilla biffar eller spela DS halva dan eller dra runt på köpcentrum utan vara duktiga helyllesvennar och fira sommar ordentligt. Så där magiskt som Måns och Mari och den där Matti som tar hand om dem gör. Enkelt och naturnära, som på 70-talet.

Minus med boken: Idyllgrejen. Jag har varit inne på det många gånger förr. Den här boken tillhör kategorin "har-du-den-minsta-släng-av-duktighetsångest-så-går-kravometern-i-topp". Så här bra blir det liksom aldrig.
Om du och din familj mår bra av att läsa idyllen ändå är upp till er att avgöra. Kanske klarar ni det galant? Jag själv vacklar, men vill ändå att barnen ska veta vem Näcken är och att en gång i tiden så slog man inte in hö i vita plastgrejer utan man åkte hölass och så vidare - så jag läser på.

Betyg: fyra grannfruar (av fem) ändå. De småtrista teckningarna med murriga färger drar ner idyllgrejen till rimliga nivåer, vilket är bra.
Väldigt bra är också priset. 39 kronor per del på adlibris. Det är "En bok för alla" som ger ut.

torsdag 8 juli 2010

Aja baja Mållgan

Näe. Nu på förmiddagen har Mållgan tydligen varit här hemma klippt sönder dagens tidning och plockat av alla blommorna på vår fina rosenskära. Fyraåringen ser oskyldig ut och säger att det var Mållgan. "Då får du säga till Mållgan på skarpen" säger jag. "Det ska jag göra", säger han. En stund senare säger han att Mållgan sprang hem och grät när han han blev tillsagd. Jojo.

Fyraåringen är tydligen inte den ende som skyller på Mållgan. Läs här. Gammalt, men ändå. Gunilla Bergenström har skapat en perfekt partner in crime.

Littorin-grejen



Det är mitt i natten, men jag är som besatt av den där grejen att Sven-Otto Littorin avgår. För några månader sedan tyckte jag att han var patetisk: han var frånskild sedan några år och gick ut i media och berättade att han i fortsättningen inte skulle ta hand om sina barn varannan vecka därför att hans jobb som minister (enligt honom själv) inte går att förena med barn.

Nu avgår han. Barnen går före jobbet, säger Littorin och refererar till en smutsig vårdnadstvist. Att en arbetsmarknadsminister inte kan lösa sin egen jobb-föräldrasituation tycker jag är makalöst. Pinsamt för alliansen.

I övrigt har det varit en bra dag. Fyraåringen och jag kollade på fotbollen en kvart. Han trodde att de vita skulle vinna för de hade "så snabba skor". Så blev det ju nu inte. De röda vann. Innan fotbollen hann vi med en konsert med Nicolai Dunger (se den mysiga videon som lite inspiration till Tottos nya liv som hemmapappa) på vår stamhak här i Kungshamn, Prästgården. De som köpte prästgården av Svenska Kyrkan för några år sedan hade förresten Madicken som förebild när de skapade pensionatet. Se där: så fick jag in en barnbok i detta inlägg också.

onsdag 7 juli 2010

Varning för familjegeggan


Shrek 3, som har premiär precis just nu, ska man tydligen inte se. Karin Svensson kallar den för sexistisk smörja i SvD och hoppas att Shrek nu ska "lägga knölpåken på hyllan och gå i pension".

Hon skriver vidare att filmen bygger på "den trötta klyschan om familjen som en motsats till det fria, obundna liv som en man egentligen är menad för.", och det låter som ett intressant tema tycker grannfrun. Det sunkiga är väl att man är så urbota trött på att det alltid är mannen i familjen som får gestalta dessa känslor (utom hos Thorvall då).

Själv tänker jag på Muminpappans visa och att känslorna i den kanske är representativa över könsgränserna - det kanske Shrek också är? Men bra recension, Karin Svensson.

En bok om att vara ifred (när man badar)


Jag tänker på min lilla mamma när jag läser Lena Landströms bok "En flodhästsaga" (kom ut 1993 men finns att köpa än idag). (Hej mamma!). Precis som flodhästdamen i boken bor mamma större delen av året vid havet och badar nån gång varje dag under den varma säsongen, och precis som flodhästdamen söker sig mamma till den brygga med färst folk på (ja, man kan säga färst numera). I just mamsens vik finns två bryggor, och till mammas lycka byggdes det ett hopptorn på den ena förra sommaren. Ja, mamma hoppar ju inte där, grejen är ju att hon numera kan glädja sig åt att hopptornet lockar alla andra så att hon i lugn och ro kan doppa sig vid den andra bryggan. Flodhästdamen i boken är inne på samma spår, hon är händig som få och planerar ett hopptorn i en av vikarna nedanför hennes hus - så hon får vara ifred i i den andra viken.

"En flodhästsaga" är en toppenbok. Den utspelar sig i Afrika. Den är Lena Landströms första egna bok, tidigare har hon ju gjort höjdarna "Kalles klätterträd", böckerna om Bu och bä och böckerna om Nisse tillsammans med sin man Olof. Hon är en svensk barnboksgigant, och hon står underbart stadigt på egna ben.

"En flodhästsaga" är i slutändan en bok om att få vara ifred. Något som de allra flesta vill ibland.

tisdag 6 juli 2010

Lika som bär



Läste Mustafa Cans långreportage (första delen i en serie om Sverige 2010) från söndagens SvD först idag. Han åker klasslinjen (röd t-banelinje) från Hallunda via Sätra och Aspudden till Karlaplan och pratar med folk om hur de ska rösta. De flesta vill inte säga, men de som gör det bekräftar att Sverige inte är som förr, inte så lättolkat. Bilmeckaren i Hallunda röstar moderat, nationalekonomen i medelklassiga Aspudden på socialdemokraterna och östermalmsgubben som softar på en bänk på Karlaplan är vänsterpartist. Antar att Mustafa Can har valt dessa i nåt slags effektsökeri, och det funkar för mig.
Men det var inte dit jag ville komma egentligen. Det jag ville få fram var ju hur ofantligt lik Elsa Larsson, 93 år, Östermalm (översta bilden) , är tanterna i Stian Holes vackra bok "Hermans sommar". Jag läste den igår och tänkte just att "såna där tanter finns inte längre". Såna där som kommer över och sitter och halvsover i en soffa och har hatt och en massa att berätta om man bara lyssnar. Men tji fick jag. Lika som bär.


Ps. Nu står potatisarna där i ugnen och blir underbara, Josefine. Men ska det där smöret på när de kommit ut eller? Och fasen vet om det inte blir musslor på grillen imorgon - antar att man kan lita på musselkungens dotter. #optimistmorsorunite

Lindenbaumspaning


Jag har verkligen älskat ALL barnteater jag har sett på Teater tre på Rosenlundgatan hemma på Söder i Stockholm. Därför blir jag glad när jag läser att de sätter upp Pija Lindenbaums "Siv sover vilse" i höst. Premiär den 26/9 (5-9 år). Coolers bandolers.

Ännu mer spännande är det att Göteborgsoperan sätter upp "Min mamma är en drake", ett musikteaterstycke i en akt baserat på samma Pijas "När Åkes mamma glömde bort". Urpremiär på Skövdescenen den 5 mars 2011. (Pija har ritat kostymerna). En försmak finns här.

Alltså dags att boka biljetter igen, folks.

söndag 4 juli 2010

Optimistjolle - bäst i sängen

Lång dag. För det första har treåringen här hemma blivit fyraåring och han uppvaktades med hönökaka och lasersvärd i morse och kalas med korv, tårta och skattjakt på eftermiddagen. (Lasersvärd? tänker ni. Är inte grannfrun feminist? Jo då, men si det råkade sig så att hela presentskörden denna födelsedag var otroligt genusstereotyp så det fanns inget mer korrekt jag kunde ta som exempel. Fyraåringen älskade alltsammans, så det enda jag kan göra är att glädja mig åt det och jag får jobba på det hela till nästa födelsedag). Sist av allt 4:th of July-fest nere hos plast-släkten i viken (som är delvis amerikansk, släkten alltså) med hamburgare, bärs ur flaska och apple pie. Awesome.

Däremellan hann vi med att kolla in åttaåringens seglarskola ute på Lyrön. Hon och fjorton andra ungar seglar optimistjollar så det står härliga till ute på Stigfjorden och det gör att jag, som är uppvuxen i västra Göteborg med allt vad det innebär av seglingshets, blir varm i magen. Det är en speciell känsla att se henne därute på havet alldeles ensam i en liten låda med segel, och det är en glädje att se att hon faktiskt verkar uppskatta optimisten. Själv hatade jag den. Jag avskydde pressen jag kände från vuxna runtomkring mig, "det är så käckt med seglingsintresserade barn", och jag gillade inte att behöva sitta där mol allena medan vuxna i olika typer av följebåtar skrek mer eller mindre begripliga saker till mig. "Fall av", "skota hem" och "aaaaakta gippen".

Nä, för mig själva poängen med segling att det är en otroligt skön form av umgänge. Man sitter där man sitter, timme ut och timme in, liksom aktiv och passiv på samma gång och pratar eller håller tyst, och man är på havet - jag älskar havet. Som tur var så dödade inte optimistjollen mitt seglingsintresse för alltid. Men det var bra nära... Therefore I hate it (optimistjollen alltså).

Det är kul att åttaåringen gillar det, men skriker till min unge från land eller från nån följebåt - det gör jag inte.

Men även om jag hatade att segla optimist, så gillade jag att läsa om det. Så till den grad att det faktiskt sved till i mitt hjärta när jag i vintras läste att författaren Lars Hesslind hade dött. Hesslind skrev nämligen optimistjolle-trion (jojomensan) "Ballong i topp", "Sista minuten" och "Styv kuling" som låg i topp på min lista över bra böcker i bokslukaråldern. Dem ska jag kika efter på västkustantikvariat i sommar.

fredag 2 juli 2010

Sommarlänkar


Ett helt flak jordgubbar för hundra spänn, en båttur i bara linne, snart 18 grader i vattnet och en unge som envist upprepar "det är inte natt" när vi försöker natta vid niotiden (trots nyinköpta svarta mörkläggningsgardiner). Det börjar likna sommar bannimig.

Därför: vassego - några justa sommarlänktips.

Här visar Esbjörn Jorsäter, som gjort böckerna "Teckna ansikten" och "Teckna manga", hur man ritar det perfekta ögat. Åtminstone min åttaåring älskar detta, och vi har lånat båda Jorsäters böcker tidigare. Klart givande för en teckningsintresserad.

Igår sände SR:s Biblioteket ett specialprogram om barnböcker. Lyssna här, och kolla in den långa listan med somriga boktips från programmet här.

Ni som är i Stockholm under juli, missa inte missa inte missa INTE Parkteatern, gratis och underbart. Se speciellt Zebradans och Claire Parsons familjedansföreställning "Vispar du?" (rekommenderas från fyra år, spelas 14-18 juli under eken i Galärparken på Djurgården), eller Irma Schultz Keller som sjunger Joni Michell under samma träd den 17-18 juli. Magi förmodligen, för alla åldrar.

Jeansrea...


Det är rea på Weekday och grannfrun provade ungefär 49 olika par jeans häromdagen. Några funkade, men i provrummet funderade jag återigen på hur träffsäker Stina Wirsén är i sina teckningar.

En bild säger mer än tusen ord, och ni fattar nog. I detta nu samlar jag superkraft - jag behöver en ny bikini. Letar imorgon. Hjälp.

Bokrespekt

Läser på Bokunge om ett barn som har massor av böcker och en förälder som är orolig för att barnet ska bli bortskämt av det och inte ge böcker en chans utan ständigt byta istället. Intressant. Jag känner lite samma oro hemma och försöker sortera så gott det går så att inte allt ska vara tillgängligt hela tiden och bara drälla omkring. Åttaåringen når dock alla böcker och väljer och vrakar från alla ålderskategorier.
Skitböcker ger jag bort (eller kastar...).

Och så har vi alltid haft regler för alla böcker: inte tugga, riva, rita eller kasta omkring dem. När jag tänker efter så läser jag faktiskt dessutom väldigt ofta hela omslaget för barnet: bokens titel, vem som skrivit och vem som ritat och så förlaget. Förlaget tänker ni - varför? Jag tror att jag med det vill åt samma sak som de där mindfullnessgurusarna predikar: när en tallrik mat ställs fram så tänk lite på var den kommer ifrån, allt arbete som ligger bakom maten. Allt från bonden som tagit hand om åkern där potatisen odlats ni vet, till handen som burit hem och skalat den.
När en bok kommer i min hand så tänker jag faktiskt ofta på all möda som lagts ner kring den, och det vill jag nog att ungarna också ska förstå. Plus att jag vill att de ska fatta att det faktiskt finns människor - personer - bakom böckerna, (och att de i och med det kommer på att man faktiskt kan göra böcker själv). Och så vidare.

En bok - respekt!
Eller vad säger ni?

torsdag 1 juli 2010

Till bilstereon


I går körde jag bil i åtta och en halv timma i 27-gradig värme, med en treåring fastspänd i sätet bredvid mig. Gissa hur kul det var? Det var de jävla vägarbetenas fel att vår resa tog så infernaliskt lång tid. Tur då att radion finns. Och cd-skivor. Igår lyssnade vi 25 gånger på Johanna och Mixers "Lättlagade låtar" (vår absolut bästa barnskiva), 11 gånger på när Claire Wickholm läser "Bella och Gustav" av Eva Eriksson (superduperbra) och så lyckades vi pricka in Per Holknekts sommarpratande (intressant tyckte jag) samt Kulturradion som sände en gammal repris där Louise Epstein (jag lyssnar hypnotiskt när Louise Epstein pratar) funderade kring påklädda djur i barnlitteraturen och varför de är så vanliga. Hon träffade Lars Klinting (Castors pappa) och Lena Andersson (de var gifta, fast Lars Klinting är död sedan 2006) och en snubbe som var typ biolog och som pratade om att det var konstigt att barn som hade läst Castor trodde att bävern i verkligheten hade andra egenskaper än den egentligen har. Komiskt, tycker jag. Som om det skulle vara ett problem? "De tror att bävern är en hantverkare" muttrade snubben. Själv tror jag på det där att djur i kläder liksom är en buffert mellan handlingen och oss. Tyvärr kan jag inte hitta nån länk till programmet.

I alla fall. Ni som vill ha godis till bilradion i sommar ska skaffa Johanna och Mixers lättlagade låtar och "Bella och Gustav".