Jag tänker på min lilla mamma när jag läser Lena Landströms bok "En flodhästsaga" (kom ut 1993 men finns att köpa än idag). (Hej mamma!). Precis som flodhästdamen i boken bor mamma större delen av året vid havet och badar nån gång varje dag under den varma säsongen, och precis som flodhästdamen söker sig mamma till den brygga med färst folk på (ja, man kan säga färst numera). I just mamsens vik finns två bryggor, och till mammas lycka byggdes det ett hopptorn på den ena förra sommaren. Ja, mamma hoppar ju inte där, grejen är ju att hon numera kan glädja sig åt att hopptornet lockar alla andra så att hon i lugn och ro kan doppa sig vid den andra bryggan. Flodhästdamen i boken är inne på samma spår, hon är händig som få och planerar ett hopptorn i en av vikarna nedanför hennes hus - så hon får vara ifred i i den andra viken.
"En flodhästsaga" är en toppenbok. Den utspelar sig i Afrika. Den är Lena Landströms första egna bok, tidigare har hon ju gjort höjdarna "Kalles klätterträd", böckerna om Bu och bä och böckerna om Nisse tillsammans med sin man Olof. Hon är en svensk barnboksgigant, och hon står underbart stadigt på egna ben.
"En flodhästsaga" är i slutändan en bok om att få vara ifred. Något som de allra flesta vill ibland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar