När treåringen en dag i våras följde med mig till jobbet, så såg han sig forskande omkring i flera minuter när han kommit dit.
Sen frågade han "men var är pappa?".
Det tog några minuter, men sen fattade jag: han trodde att jobbet var en plats, ett och samma ställe. När mamma och pappa är "på jobbet" så är de såklart på samma plejs. Jag blir lite rörd av att tänka på att trodde att vi alltid var tillsammans. Det hade varit fint på många sätt.
En kompis till mig har en treåring som kallar datorer för jobbet. "Titta ett jobb" säger hon och pekar. Klart som korvspad.
Detta tänker jag på när jag läser om "Tigerkontoret" på finska förlaget Söderströms hemsida. Det verkar som om boken sällar sig till den skara barnböcker som beskriver jobb och kontor som tråkigt och vuxna som slavar som trötta släpar sig upp på mornarna och ger sig iväg till sitt hemskt trista kontor. Så är det ju i och för sig för många - kanske för alla periodvis - men jag kan inte låta bli att tycka att såna böcker gör en fruktansvärt dålig reklam för vuxenlivet.
Det kan ju faktiskt vara kul att jobba också. Om det är något jag vill förmedla till mina ungar så är det att de ska sträva efter att ha kul, att göra saker de känner lust till. Då blir det ju i slutändan bra. Därför vill jag så in i helvete gärna också att deras respektive skolor hjälper till: det är ju kul att lära sig saker.
Ni fattar hur jag menar.
När jag tänker på det så blir jag otroligt sugen på en barnbok som beskriver jobb och kontor som kul och kreativt och något som vuxna längtar efter och vill gå till. Finns det såna böcker? Jag menar vi måste ju balansera upp bilden av jobb (och skolan) som tråkiga ställen. Dags för revolution. På allvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar