Littorin-grejen

Det är mitt i natten, men jag är som besatt av den där grejen att Sven-Otto Littorin avgår. För några månader sedan tyckte jag att han var patetisk: han var frånskild sedan några år och gick ut i media och berättade att han i fortsättningen inte skulle ta hand om sina barn varannan vecka därför att hans jobb som minister (enligt honom själv) inte går att förena med barn.

Nu avgår han. Barnen går före jobbet, säger Littorin och refererar till en smutsig vårdnadstvist. Att en arbetsmarknadsminister inte kan lösa sin egen jobb-föräldrasituation tycker jag är makalöst. Pinsamt för alliansen.

I övrigt har det varit en bra dag. Fyraåringen och jag kollade på fotbollen en kvart. Han trodde att de vita skulle vinna för de hade "så snabba skor". Så blev det ju nu inte. De röda vann. Innan fotbollen hann vi med en konsert med Nicolai Dunger (se den mysiga videon som lite inspiration till Tottos nya liv som hemmapappa) på vår stamhak här i Kungshamn, Prästgården. De som köpte prästgården av Svenska Kyrkan för några år sedan hade förresten Madicken som förebild när de skapade pensionatet. Se där: så fick jag in en barnbok i detta inlägg också.