I förmiddags lämnade Rebecka Edgren Aldén och jag in vår bok till förlaget.
Ni kan inte ana vilken grym känsla det där är.
Nu känner jag mig aningslöst stark, redo att sätta mig in i nya ämnen. Som hemskolning, till exempel. Jag hade en långt samtal med en kvinna som hemskolar sina barn idag på förmiddagen. Alltså: hennes barn går inte i skolan utan lär sig det de behöver genom henne och hennes man och deras vänner och kontakter. Hon verkade vettig, och var inte religiös. Hemma hos henne vaknar alla när de är utsövda, sedan äter de långa frukostar där de diskuterar det som står i tidningen, spelar lite piano, läser högt eller pratar om ditt och datt. Sen gör de något annat. Det hela lät fint. Jag kommer göra något om henne och hennes tankar om skola och utbildning, så ni som blir nyfikna kommer att få läsa mer.
Sen pratade jag med flyttfirman som skall hjälpa oss till Södermalm, hittade (äntligen!) pappret där ramnumret på min stulna cykel står, drack lite kaffe med kompis-Björn och surfade småhus i Älvsjö tillsammans med honom. Hemnet är ju alltid kul. Det är han och hans familj som är intresserade - inte jag (om ni undrar).
Och nu på kvällen har jag tränat för första gången på en och en halv månad. Det kändes helt rätt. Men kondisen var lite skadad. Ett tag fick jag för mig att spinning-ledaren håll ögonen på mig för att hon trodde att jag var nära en kollaps... Tja, vem vet? Gött var det i alla fall att flåsa loss lite.
Ciao.
6 kommentarer:
du är på banan!
Låter intressant det där om hemskolning. Spontant tycker jag att det verkar lite knäppt ... när träffar barnen andra barn och vuxna till exempel? Skriv gärna nåt om detta. Det är ganska utmanande tankar.
Får man skolpengen själv då?
Lisa: de träffar barn och andra vuxna när de går på olika aktiviteter. Mamman sa att sånt blev extra viktigt för hennes barn. Dessutom träffade de några grannbarn mycket - för de blev också hemskolade. Jag reagerade också som du spontant: vad knasigt detta låter. Men sen slängde jag tvivlet åt sidan och lyssnade. Det är spännande med människor som inte följer flocken.
Johan: Nej. man får inte ett öre. inte ens skollunch-pengen.
Det låter underbart, och, den högsta avarten av segregering. Ensamma mamman med deltidsjobb och inga pengar på banken, typ...
Ha ha johan. där trodde du att du hade mig va. :)
Men både mamman och pappan i just denna familj var egenföretagare och jobbade hemma. Och ganska lite.
Jag är inte ute efter nån skalp, med segregation menar jag att man måste vara utbildad själv, och ha ganska bra ekonomi, det låter bra men är oerhört ojämlikt.
Skicka en kommentar