Det borde vara varje radhusmorsas rättighet att nån gång i livet först få biljetter till en så ofantligt häftig grej som Rufus Wainwright på Dramaten, sen få njuta på åttonde raden i två timmar och efter det ta ett par glas vin i marmorfoajén medan Rebecka Hemse dj:ar och sen (det är inte slut än, på långa vägar) glida över till en av sviterna på Berns och dricka champagne tillsammans med den coola katt som fyllde 40 och hade party där, för att senare på kvällen åka några våningar ner och mingla i barnen och prata lite strunt med den läckraste artisten på hela jäkla jordklotet: Rufus him self.
Det är sant. Så var min lördagskväll. Som grädde på moset fick jag skjuts hem till förorten genom vårnatten (svinkall) bak på min mans vespa.
Ibland behöver man en sån kväll extra mycket.
3 kommentarer:
oj, det låter nästan som ett badkar fullt mer passion, eller hur var det nu?? ditt superlyllo!!
herregud. jag saknar ord. du är så värd detta!
Oj, småstadsvillan svämmar nästan över av min avundsjuka!!
Champagne och Rufus på samma gång!
Låter alldeles, alldeles....underbart...
Skicka en kommentar