fredag 4 april 2008

Hej

Jag är på banan igen. Tror jag.
Jag läser till och med morgontidningen igen, har inte gjort det på några veckor på grund av ... tja .. en kris. Och så läser jag, nu på morgonen med en tekopp i handen, en text om Dominica Peczynski i SvD "Min helg" och bara älskar ett citat. "När kvinnor i min ålder (jag, grannfruns anm) vill visa upp en perfekt fasad med det perfekta förhållandet, ett perfekt hem och bli en slags kvinnliga martyrer, då går jag nog åt andra hållet. Jag vill inte förmedla och belasta min dotter med allt jag har gett upp för hennes skull. Jag har inte offrat någonting, inte min karriär, min figur, eller mitt sociala liv. Jag ger henne inte dåligt samvete som hon får gå i terapi för senare. Jag är inte den sortens kvinna."
Oj, Dominica, hur har du blivit sån? Jag vill också. Jag är "den sortens kvinna". Som jobbar stenhårt på att allt skall vara bra, så där bra som det ser ut i tidingarna, som ens allra bästa minne av sin egen barndom - hela tiden. Jag vet att min strävan är falsk och omöjlig, men hur skall man veta var lyckan bor då?

Inga kommentarer: