måndag 11 februari 2008

Nerver


Igår var det visning. Vi lämnade huset i absolut toppskick med hög mysfaktor (tycker jag i alla fall). Snittblommor och blockljus överallt. Men annars som det brukar se ut (minus alla grejer som brukar ligga och drälla, som på bilden ungefär).
Nu känns det lite nervöst. Vilka är det som kommer köpa detta fina hus. Som kommer bli grannar till våra fina grannar Per och Brita till höger och Gertie till vänster. Vem kommer stå och snikcesnacka trädgårdsgrejer över staketet med Per i vår? Vilka är det som kommer bjuda över Gertie på en whiskey under markisen i sommar? För jag hoppas att grannsämjan kommer fortsätta leva även när vi har stuckit.
Och alla kompisar. Det bor 25 barn under tio år på gatan. Jag vet en femåring som kommer vilja åka hit och leka titt som tätt. Och det har vi lovat henne. Nästa gång det är loppis i Päronparken kommer Grannfrun stå där och rota i lådorna. Nästa vinter så kommer vi som skott så fort snön har lagt sig. Pulkabacken bakom garagen är grym.
Nä. Nu plågar jag mig igen.
Men så här tänker jag. hela tiden. Och ändå vet jag att vi har gjort rätt val.
Phu.
Vi hörs.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Det är klart ni ska, ni får låna vår källare om längtan blir för stor.

// Lina

Lóan sa...

Min dröm är att bo i ett hus som alltid ser ut som om det är dags för visning! Rent och prydligt. Inga onödiga leksaker, papper, prylar, kuvert, laddare och kläder som ligger utspridda överallt. Bara precis det man behöver! Fast jag kan gärna vara utan den obligatoriska visningsoljan och koskinnet...

Lycka till med försäljningen och med ert nya liv som stadsbor!

grannfrun sa...

Jag veeeeet. Det hade varit underbart. Kan någon stoppa tiden (och brevbäraren som hela tiden kommer med påfyllning på those HÖGAR).