Är det inte märklgit vad mycket konstiga föremål det finns i småbarns pekböcker? I boken vi har om djur ("Min första stora djurbok"): finns inte mindre än åtta djur jag aldrig hört talas om (stinkfly, blomkrabbspindel, tigermal, frökenfisk, oxgroda, skink (!) (en slags vidrigt ful ödla), gavial, serval. Och detta mina vänner är en pekbok. Ni vet: bild på djur, djurets namn under. Inget mer.
I ettåringens nya favoritbok "Dra och titta: Lastbilar" är mönstret detsamma:
Ettåringen: Ä dä?
Jag: En frontlastare
Ettåringen: Ä dä?
Jag: En minilastare
Ettåringen: Ä dä?
Jag: En dumper!
En dumper! What the fuck?
2 kommentarer:
Vi har en bok som heter "Mina 100 första ord". I den finns användbara substantiv som "morgonskor", "mjukisstapel" och "paraplyvagn", vilka trängs med ankor, hundar, katter och stolar. Inte helt genomtänkt, kan man tycka. Kan ju säga att just de orden hörde inte till de hundra första dottern lärde sig.
Mjukisstapel? Vad är det? Vilket fint och konstigt ord. Och morgonskor. Jag säger då det.
Skicka en kommentar