Idag har jag ätit en ananas till frukost, druckit säkert tre liter vatten, intervjuat en 17-åring om när hon som 12-åring blev gravid och förskjuten av såväl familj, pojkvän och skola, åkt minibuss genom Dar el Salaam, ätit buffé, (jag vet - varenda guidebok skiver "undvik bufféer" under rubriken generella tips, men det var det enda som erbjöds när jag med en anananas och tre liter vatten skvalpandes i magen anlände till lunchrestaurangen klockan 15. Håll nu tummarna för att jag inte blir matförgiftad) och diskuterat huruvida Tanzanierna är sexfixerade eller om vi i min grupp bara blir enkelspåriga för att vi är här för att studera sexuell och reproduktiv hälsa och därför hela tiden får föredrag om kondomanvändadet i Tanzania och såna grejer.
Nåväl. Nu ligger jag på mitt varma hotellrum och har det ganska bra.
17-åringen förresten, om ni undrar, har två barn och ingen pojkvän idag. Hon bor hemma hos sin mamma som tigger sig fram, och hennes pappa dricker upp alla pengar han tjänar. 17-åringen har knappt någon utbildning, och därmed, som hon själv uttryckte det "ingen makt över sin framtid". Hon var en fin tjej, och jag känner vanmakt. Det finns många som hon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar