Tre antitigermammanboktips

I fredags hände något märkligt. Det var en rekordvarm försommarkväll och jag stod i en utomhusbar i vårt kvarter, klockan var kanske halv nio och jag skulle köpa nåt att dricka. Fyraåringen stod bredvid mig och joxade med sin skateboard. "Du kan inte åka skateboard här" sa jag till honom säkert fem gånger, men han fortsatte att greja med den. Till slut var det en äldre man som stod bredvid mig som knackade mig på axeln och sa "Men varför kan han inte få hålla på med sin skateboard? Det stör ingen."
Jag häpnade. Av glädje.
Sen hade vi ett långt samtal om barnuppfostran och dess syfte och jag gick därifrån med hopp i steget (fyraåringen skatade). I korthet tyckte den äldre mannen, som var pensionerad läkare, att allt man behövde göra med sina ungar var att ge dem kärlek och prata med dem. Uppfostran i syfte att skola in ungarna i samhället gav han inte mycket för. "Nån gång måste ju samhället förändras" sa han. Sen gick vi hem och jag var en väldigt snäll mamma i ganska många timmar.

Jag tänkte på mannen och samtalet när jag läste Nina Björks text om Amy Chua i dagens DN (här). Amy Chua aka Tigermamman som alla såklart tycker hemskt illa om, men som ändå ger de flesta av oss en aning ont i magen: min unge kommer inte fixa konkurrensen, liksom, för jag är alldeles för mesig som förälder.
För konkurrensen hårdnar ju, och vårt samhället bygger på den. I Asien pluggar ungarna så ögonen blöder och där kan de och vet och orkar så otroligt mycket mer än vi i väst. Dessutom håller den svenska skolan på att gå åt helvete, och snart är det vi som sitter här och tigger om jobb. Och så dyker Amy Chua upp. Vi kan avfäda henne hur mycket som helst - den där oron finns ändå där.
Om vi inte gör något för att förändra hela skiten. "Så för varje hjärta som känner sorg över skildringar av hur man reducerar en människas hela potential, hur man tar ifrån henne den glädje inför andra männi­skor, inför vänskap, arbete, musik och liv som bara är sitt eget mål – för varje sånt hjärta finns bara en väg att gå: ett politiskt ifrågasättande av konkurrens som grund för vad som egentligen skulle vara en gemenskap, det vill säga ett samhälle." (Nina Björk - I love her!)

Och så kan vi ju läsa. Här är några anti-tigermamman-tips:

- "Koko och Bosse" av Lisen Adbåde. En förälder som är som tigermamman fast tvärtom. "Dags att gå upp" säger Bosse. "JAG VILL INTE", säger Koko. "Slipp då", säger Bosse. Mycket uppfriskande om ett slags föräldraskap i alla fall jag många gånger drömt om (och faktiskt fortfarande drömmer om). Koko och Bosse är på bilden ovan.
- Siri Ahmed Backströms lilla bok "Jag ska försöka beskriva dig, precis så fin som du är" som är så JÄVLA FIN. Budskapet i den är att vi har näsiga näsor, tänker tankiga tankar, har magiga magar och kindiga kinder. (Jag tror att man kan köpa den på Bokslukaren på Mariatorget)
- "Lugn bara lugn" - dikter av Kristina Lugn. Always.

För övrigt är klockan över halv elva och det är fortfarande ljust ute. Våra fönster är vidöppna och jag hör jazzmusik från gatan och småprat från gården. Nånstans plingar en sån där asiatisk mobil ni vet, en sån som envetet och metalliskt spelar i vinden. Marc är ute och plockar fläderblommor i nån park, barnen sover, jag sitter med fötterna på fönsterbrädan och nu åker ett tåg förbi.

Det är en riktigt kvällig kväll.