Jag vet inte hur det är med er - tycker ni att det är helmysko om en person hejar på er när ni är ute och går på en gångbana i en förort och det typ bara är ni två i krokarna? Själv tycker jag att det är självklart att säga hej om jag möter en person som är ute och går och vi möts. Jag säger "hej" eller så kanske jag nickar lite. Det är helt vanligt jäkla hyfs, tycker jag. Och dessutom är det skoj. En annan poäng för mig är att om jag har med mig barnen så lär de sig att heja på människor. Att liksom se andra anonyma människor som just människor och inte som något ingenting som råkar vandra förbi.
Men jag verkar vara ganska ensam om att tänka såhär. De flesta jag möter har fullt upp med att stirra framför sig i desperata försök att INTE få ögonkontakt. I alla fall de som är i min egen generation. Äldre hälsar gärna.
Vad säger ni? Är jag en översocial galning som lär mina barn sociala spelreger som gått och vart omoderna sen andra världskriget?
4 kommentarer:
Du har så rätt! Folk hälsar ju inte ens på dagis! Linda Skugge hade ett bra inlägg om just detta i ett tvprogram häromsistens. Hon menar på att man ofta kallar föolk för blyga när det ine hälsar. men när man är över 30 så får man faktiskt ta och komma över sin eventuella blygsel eller vad det nu är. Det är skitotrevligt att inte hälsa på andra föräldrar på dagis, eller om man möter någon på promenadstigen. Jag hälsar alltid!
Att inte hälsa, är det månne ett stockholms-/storstadsfenomen? Jag (småstadsbrutta och dessutom åter i huvudstaden efter ett år i exil i Skåne och därmed "nytrimmad" i hälsande) hejar lite här och där, typ i vårt trapphus. Folk blir ser omväxlande glada, häpna och rädda ut. Tänk när man håller upp dörren också, eller frågar om de behöver hjälp med att hitta - då kan man riktigt chocka. Nä, nu ska jag inte gnälla på stereotypen "stressad stockholmare". Jag åkte taxi häromdagen med en chaffis som tappat bort sin plånbok, men hittat den hos polisens hittegods dan därpå - med alla pengar och kort kvar!
Du är inte översocial, fortsätt!
Det är supertrevligt med folk som hälsar på en! Men som nån skrev, att folk inte hälsar på dagis, tror jag ofta handlar om att man inte har tid/ork/lust att stanna och småprata. Inte så trevligt, men jag vet att jag själv gjort så vid ett par tillfällen på bussen eller liknande. Man tittar bort och låtsas inte se, för att man inte har lust att sitta och småsnacka just där och då..
Skicka en kommentar