Varför vara glad när man kan vara gnällig? skrev Hanne Kjöller i en ledare i gårdagens DN apropå livspussel och småbarnsföräldrars gnäll om att livet inte går ihop. Hon tycker vi gör fel som gnäller, (men hon har faktiskt en gång träffat en sömmerska med dåliga ekonomiska marginaler som sa att hon njöt av varje dag med barnen).
Istället för att klaga föreslår Hanne att vi ska gå hem och dofta våra barn i nacken, "känn på det mjuka sammetsskinnet, bit i en tå och killa henne tills hon storknar av skratt."
Jag vet inte riktigt vad jag skall säga, förutom att jag tror att väldigt många gör just så efter sin arbetsdag, faktiskt.
Och jag blir lite illamående av läsa denna kvalmigt krämiga text som luktar självhjälp lång väg. Visst har vi det bra i Sverige om man jämför med många andra länder, men därmed inte sagt att det inte kan bli bättre. Det finns massor att kritisera: såväl strukturer som politiker och enskilda föräldrars val.
Nä, alla slitna småbarnsföräldrar. Gnäll på och försök få våra politiker, kanske dina grannar eller till och med dig själv att förändras. Dela föräldraförsäkringen, tex. Om nu inte våra politiker vågar göra det får vi göra det själva. Och om nu våra politiker och nationalekonomer inte tycker att sex timmars arbetsdag är en toppengrej, så får vi ta saken i egna händer. Sextimmarsdagen är en helbra grej för småbarnsföräldrar. OBS: att båda jobbar sex timmar, annars blir den som jobbar kortare ... ja ni vet vad.
Och sen kanske vi faktiskt kunde, som Hanne föreslår, emellan varven påminna varandra om hur underbar tiden med våra små barn faktiskt är. Oftast.
3 kommentarer:
Jag kan hålla med Hanne K om att det liksom gått och blivit självklart att gnälla. Oj vad jobbigt det är emd småbarn. Men å andra sidan: det ÄR faktiskt jobbigt. Och att få ge röst åt det hjälper. Gnäll-grannen...
Själv är jag chockad över Hannes dumhet i denna ledare. Jag brukar tycka hon är smart. Men det är ju totalt anti-politiskt att föreslå att missnöjda personer inte skall klaga, utan köpa läget.
Hallå?
Man kanske inte ska gnälla okonstruktivt, men gnäll i sig behöver inte vara fel, tycker jag. Jag har aldrig fattat det där med att man inte får klaga för att någon i bortre Indien minsann har det värre. Det är bara ett knep för att hålla folk på mattan. Var nöjd! Gör inte revolution! Låt de som har makten fortsätta ha makten. Tänk på tiobarnsmamman i bortre Indien som är tacksam över sina barn varje dag, liksom...
Skicka en kommentar