Is greed good?

Det här är en barnbok i tiden. Titta på det lilla barnet på omslaget, han ser helt galet osund ut där han sitter omgiven av spargrisar och mynt och sedlar och texten "Galen i pengar" på väggen bakom sig. Jag säger då det, nu för tiden skall kidsen ha koll på allt. Gå ut och lek, unge! Annars kan du sluta som ordförande i Unga aktiesparare...
Hjälp, den här boken känns så sorgligt tidstypisk. För galna i pengar är väl just vad folk i allmänhet är, inte minst alla dessa makthavare som betalar svart (och vi andra som gjort det också för den delen. Ja, jag har också gjort det). Jag för min del tror inte på teorin om att det höga skattetrycket tvingar fram svartbetalningar - men däremot tror jag att många skyller på det. Jag tror på ren och skär girighet. Finns alternativet betala lite mindre gör många det, utan att tänka på vad det får för konsekvenser - dels för individen vi betalar till, dels för samhället som ju får in mindre stålar att betala skola, vård och omsorg med. Detta har jag (och ekonomen Lars Strannegård) fördjupat oss i i boken "Rent hus. Slaget om den svenska dammråttan". (Är det nån som är intresserad av att köpa den, mejla mig - boken har just försvunnit från bokhandeln. Men den finns i min källare...)
Girighet ja. "Varför ger inte dom rika mer pengar till dom fattiga? Ibland gör dom det. Men många tycker väldigt mycket om sina pengar. Då är det svårt att ge bort dom" står det i nya "Galen i pengar" av Andreas Palmaer och med teckningar av Per Gustavsson (som tidigare gjort bland annat fantastiskt underbara "Så gör prinsessor"). Ibland är det bra att sätta ord på fenomen runtomkring oss vi inte funderar så värst mycket på. Och "Galen i pengar" är faktiskt lite småläskig att läsa, den hyllar stålar på ett lite knasigt sätt. Men - såklart - så står det ju också att pengar inte kan köpa en kompis till exempel.
Men är det verkligen sant?
Usch.