Trots att jag inte har läst ett enda ord i en endaste Harry Potter-bok, begav jag mig in till releasefesten för den allra sista boken i serien om den lille glasögonormen sent igår kväll. "Harry Potter och dödsrelikerna" släpptes klockan tolv i går natt, och somliga är tydligen så lässugna att de inte kan låta en enda minut gå till spillo. Sånt är ju kul (speciellt efter ett ganska så lång sittning på ministolar på femåringens föräldrakooperativ, där vi hade styrelsemöte tidigare under kvällen).
Och tack vare att förlaget fuskade lite och låtsades att klockan var tolv när hon egentligen var tio i tolv, kunde jag grabba åt mig ett ex av boken samt lite annat som låg i en påse och ta mig den lilla biten ner till Bokslukaren, barnboksaffären på Mariatorget som hade nattöppet för att kränga Harry Potter-böcker. Jag hann lagom till att Björn Kjellman öppnade dörren och började nedräkningen till tolvslaget. Sen ringlade sig den glada kön in i den lilla butiken. Det hela var lite rörande på något sätt, samtidigt som det är ganska så obegripligt för mig som inte har någon relation till själva huvudpersonen (men för en marknadsförare är det såklart den allra våtaste av drömmar).
Harry Potter-feber alltså. Men hos mig går tydligen inte temperaturen upp.
Men jag har en påse att ge bort till en mig närstående tioåring!
1 kommentar:
Nu ska jag berätta om varför jag gillar Harry Potter: Han har allt det som ett barn skulle vilja ha. Mod, styrka, kärlek... Ja, jag vet inte riktigt om jag fick med allt. Men hur som helst är denna lilla glasögonorm en väldigt framgångsrik karaktär. Glöm inte bort att han går på en skola med magi där vad som helst kan hända!
Skicka en kommentar