Läs Lars Berges underbara krönika om pappledighet i dagens SvD. Nu är han verkligen en superhjälte. Det är synd att det är svårt för kvinnor som säger samma sak att bli superhjältinnor bara. Men det är ju liksom hela pudelns kärna, den där orättvisan.
Nej, nu skall jag inte bittra mer om det, utan ansluta mig till hejarklacken: heja Berge! Och heja alla oss andra som tycker samma sak också.
"Jag fick se min son lära sig gå, säga sina första ord och skämta för första gången (ja, det handlade om bajs). Det är outplånliga minnen. Under samma tid har inget hänt på mitt skrivbord. Det ser precis ut som jag lämnade det. En trave utskrivna tidningsartiklar. Ett pennställ utan fungerande pennor. En odiskad kaffemugg prydd av Homer Simpson. Jag kunde lika gärna ha tagit tidningen med mig in på WC och återvänt ett ögonblick senare."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar