måndag 7 november 2011

Varför grät pappan då?


Nu har jag korat en vinnare i frågesporten. Ja, varför gråter pappan? Jag fick in många bra svar, men nu har jag bestämt mig för att Lina vinner med svaret "Han har väl hamnat i mansfällan, ni vet kommer från jobbet och måste dessutom hänge hela fritiden åt hushållsarbete." Ett svar som säger så mycket om livet tycker jag. Vad tycker ni?

Stort grattis.

Lina: mejla din adress till tinni@tinni.se så skickar jag din bok.

På riktigt då? Varför gråter pappan i boken?
Barnen i boken gissar också, de tror någon har slagit honom, eller att han har ont i magen för att han har ätit för mycket godis, att han är trött (en kvalificerad gissning), har tappat nåt eller längtar efter sin mamma (så fint).

Men nej. Pappan i Olika förlags bok "Varför gråter pappan" gråter för att han är så glad. Han gråter för att han är så glad över att han ska få träffa sina barn snart.

Ja ni. Sen inget mer om hur det kommer sig att pappan släpper på dessa känslor. Man vet inte om han hämtar varje dag och är så lycklig för det, eller om han har suttit i fängelse (för ekobrott kanske, Bettan?) i flera år och nu äntligen ska få träffa sina barn. Man vet inte om han kanske gått på kurs i mindfullness och plötsligt inser vilken gåva det är att få hämta sina barn, eller om han faktiskt är fången i mansfällan men äntligen har slagit sig fri och bestämt sig för att börja jobba deltid för att verkligen kunna träffa sina barn.

Om detta kan man spekulera.

De barn jag läst boken för hade inga frågor på pappans känsloutbrott. De undrade inte alls.

5 kommentarer:

Johan sa...

Vilka intressanta alternativ till varför pappan gråter du själv tar upp. Både val av alternativ och utelämnade alternativ skulle nog kunna analyseras en del.

Jag menar inte att de är irrelevanta eller dumma på något sätt. Bara intressant att fundera på hur förslagen skulle skilja sig åt mellan olika människor och vad de säger om en som person.


Skulle skälen skilja åt i "Varför gråter mamman?".

// Johan

Grannfrun sa...

Du menar skälen till varför han väljer/vågar släppa på sina känslor?

Å så intressant. Berätta mer. hur menar du?

Grannfrun sa...

Jag menar: det är ju inte alltför vanligt att vare sig mammor eller pappor sitter och storbölar på en parkbänk därför att det är så glada över att de strax ska få träffa sina barn.
Om en mamma gjorde det skulle jag nog tänka detsamma: antingen ahr hon varit skild från dem (ofrivilligt) länge, eller också har hon på ngt sätt bara blivit medveten om det stora i att man faktiskt får träffa sina barn. Typ genom en kurs eller terapi eller något annat.
Det verkar härligt. Det senaste alltså.
Hur tolkar du gråten?

Johan sa...

Jag tänkte på varför en av dina första associationer var att han suttit i fängelse.

Min första tanke hade också att göra med att han gråter för att han inte fått träffa sin barn på länge.

Det är nog bland de mest skrämmande jag kan tänka mig.

Däremot var inte min första tanke att han suttit i fängelse, utan snarare att han kanske förlorat en vårdnadstvist, blivit falskt anklagat för att gjort barnen illa, eller liknande.

Det jag tyckte blev spännande i hur både din och min första tanke hade att göra med ofrillig separation från sina barn, men hur vi hade så diametralt olika tankar om vad som orsakat detta. Offer/förövare. Inget av alternativen är ju mer eller mindre sant eller falskt än det andra.

Sedan fortsatte tankarna kring att både du och jag brinner väldigt mycket för jämställdhet och jag tror vi har samma slutmål, men på vägen dit kommer vi både uppleva och framför allt kanske lägga märke till och fästa större vikt vid olika hinder.

Jag ser framför mig hur vi sitter med gamla sortens 3D-glasögon, fast med samma färg på båda glasen och genom de röda glasen filtreras alla röda hinder bort och genom de gröna glasen filtreras de gröna hindren bort.

Klart som fan att man snubblar.

Grannfrun sa...

Intressant Johan.

Ett litet tillägg är ju att jag ju använde mig av svaren jag fick i frågesporten när jag skrev det där. En föreslog att pappans aktieaffärer hade gått åt helvete (jag tänkte att det ledde till fängelse), en annan det där om mansfällan som han ville slå sig loss ur.
Svaren jag fick, tänker jag, var å sin sida också en drift med mansrollen och vad som förväntas av en man.

Jag tittade liksom inte på boken och tänkte "en pappa gråter, han har nog just sluppit ut ur fängelset".

Men ändå. Du har en poäng. Det ligger mycket i det du säger.