tisdag 14 september 2010

Valtider

Jaha, då har tydligen måndagens barnkultursidorna i Dagens Nyheter krympt till endast en sida. Från ett härligt uppslag till en trång vänstersida. Inte bra, Björn Wiman. Fel håll.

För övrigt är jag förhäxad av valet. Jag läser den här texten och känner igen mig. Hur bra ska vi i medelklassen få det för att vara nöjda? Är det inte nog nu? Dags att dela med sig?

Jag läser politiska barnböcker. Alltså uppenbart politiska. Som "Sprätten på toaletten går för långt" från 2005 (ladda ner de två gamla Sprätten-böckerna från 1970 här, och beställ den senaste på samma sida) av Annika Elmqvist. Det är riktigt rolig läsning. Bajs och politik. Hårddraget om privatiseringen av skolor och sjukhus, om miljöförstöring, utfiskning av haven, skövlingen av regnskogar och Sprättens oerhörda lust att tjäna mer pengar på bekostnad av allt det där. "Sprätten satt på toaletten, och medan han sket som en raket, tjäna han några miljoner kronor på ett dataspel som heter aktier och optioner. Sen torka han sin stjärt och la av en fjärt."

Jag läser tio år gamla "Andrejs längtan" av Barbro Lindgren och Eva Eriksson om föräldralösa Andrej och Vova som driver runt i Sankt Petersburg och letar efter Andrejs mamma och jag tänker på debatten om euro-orphans och Rut och Rot. Jag läser den Robin Hood-inspirerade sagan "Balladen om Marjan och Rolf" av Anna-Clara och Thomas Tidholm och tycker det är näst intill smärtsamt. Jag läser Kerstin Thorvalls gamla "Min pappa säger att din pappa sitter i fängelse" och nästan dör av känslan att den där typen av samhällsbeskrivning underifrån knappt finns längre. Sen läser jag alla Gunna Grähs ganska nya böcker om tidningsbudet Tutu, alkisen Heikki och lastbilschaffisen Mehmet och blir tacksam över att de ju ändå faktiskt finns.

Böcker om politik är viktiga, tror ni inte? De hjälper våra barn att förstå samhället. Varför skydda dem? Mot vad? Barn rör sig utanför hemmet och den (eventuellt) trygga familjen så gott som varje dag. De ser och hör mer än vad vi tror. De behöver lite omvärldsanalys.

Jag VET att böckerna ovan är vänsterpolitiska. Det behöver ingen tala om för mig. Jag hävdar att alla bör läsa dem ändå. Sen kan man ha schyssta samtal med barnen. För och emot. Att blunda vinner ingen på.

2 kommentarer:

siri sa...

jag tror också böcker om politik för barn är jätteviktiga. försöker skriva en text om detta nu, en skoluppgift, kring just verdandi (som gav ut både "sprätten" och "min pappa...") och de nya förlagen (vilda, olika, m.fl.). vad de velat föra ut för budskap och hur de blivit mottagna. det finns förstås både tydliga likheter och skillnader. mycket spännande.

förresten har "proggiga barnböcker" som du tipsade om förut just kommit ut. har beställt!

Grannfrun sa...

Jag skulle väldigt gärna vilja läsa din text sen när den är klar, Siri!