torsdag 15 maj 2008

Krammärkt - eller?

Läste ni debatten om krammärkta böcker i tisdagens Dagens Nyheter? Jag kan inte låta bli att på sätt och vis hålla på Karin Salmson, men liksom ändå tycka att Lotta Olsson har helt rätt i sin replik. För inte är det litteraturens syfte att vara didaktisk? Själv väljer jag inte böcker efter hur politiskt korrekta de är, varför skall vi ituta barnen att det finns ett rätt sätt att vara med hjälp av just deras godnattsagor?
Vad tycker ni?
Fram till nu har jag gått igång som en tok på genusgranskade böcker. Men nu ... I dont know. Får tänka lite till medan jag packar upp flyttlådor. Jag återkommer. Och jag önskar att någon annan kunde tänka mer om detta. Hur skall man göra? Är man överambitiös i sin jämställdhetsiver?

4 kommentarer:

Anonym sa...

Åh, Tinni, du är tillbaka! Kul!

Kram!

Ana sa...

Både och, skulle jag säga. Jag tycker att det finns en viss Pol pot-liknande militärisk falang inom feminismen. Liksom snörpa på munnen-feminism. Så fort folk tycker "fel", snörper man lite surt på munnen. Det funkar inte, tycker jag. Det är dåligt. Att skriva med en dogm i bakhuvudet fungerar inte heller. Men jag tror inte att Vilda eller Olika accepterar böcker som är skrivna dogmatiskt. De ser också att det inte blir bra historier. Skillnaden är bara att de redaktörar lite annorlunda än tex de stora bokförlagen. När vissa (inga namn nämnda) stryker ordet "fröken" för en manlig förskollärare i böcker, eftersom det inte är "korrekt", ja då lägger man sig ju också i och dogmatiserar. Jag menar att det alltid är kreativt att utmana sina egna fördomar. Men det tjänar inget till att göra det in absurdum. I botten måste alltid finnas en god historia. Ja, nu blev det långt och jag hann ändå inte säga allt jag tänker. Men kanske förstår du lite?/Ana

Anonym sa...

Vad Lotta Olsson använder som argument är att vi också måste visa att det finns förtryck, att det finns fördomar osv. Men allvarligt talat: en flicka i rosa tröja visar väl knappast att det finns förtryck, den befäster bara de normer som finns i samhället. Och precis som förläggaren från Vilda skriver, så behöver ju knappast kvaliteten på boken försämras bara för att flickan inte har rosa på sig.

Väntar själv en liten nu, och jag är urtrött på att få höra frågan vad det blir för någonting: mitt svar att jag inte vet har dessutom åtskilliga gånger följts upp av att det ju blir jobbigt med kläder och att inreda och sådär om man inte vet. Så jag lutar nog mer åt att det är en flicka i rosa tröja som är propagandan: det är en bild som visar för oss hur det SKA vara, och jag är överlycklig att det finns ett förlag som inte visar på de normerna sedan när det blir dags för mig att läsa för mitt barn.

/Helen

Grannfrun sa...

Tack smarta tjejer. Jag håller med. Dessutom tycker jag att Vilda och olika behövs som jämnvikter.