måndag 12 december 2011

Maktförskjutningar



Ann skrev en fråga ett inlägg nedan: "Du skriver att Play belyser maktstrukturer, så att vi kan se dom o förhålla oss/förändra dom. Finns det sådana böcker i barnlitteraturen?".

Jag kommer att tänka på flera som handlar om maktförhållandet mellan barn och vuxna. Stina Wirséns lilla pärla "Vem bestämmer?" till exempel. Den älskar jag. Inte minst för att det faktiskt ballar ur i den. Barnet kastar filmjölk på sin förälder. Föräldern blir skogstokig. Det är inte riktigt klart vem det faktiskt är som bestämmer hemma hos dem, men de blir vänner och de älskar varandra. Jag ser boken som en spya över alla nanny-program som tutat i oss att vi vuxna ska bestämma över barnen. Kräk.

Sen finns ljuvliga, L J U V L I G A, "Diktatorn" av Ulf Stark och illustratören Linda Bondestam. En bok om att det är ensamt på toppen, att det är sorgligt och jobbigt att behöva bestämma jämt och en bok som är den perfekta utgångspunkten för ett samtal om makt och vem som egentligen bestämmer vad. Mina perspektiv förskjuts när jag läser Diktatorn - jag är proppfull av beundran inför Ulf Stark som lyckas sätta sig in i en liten diktators liv och känslor. Faktum är att även en vuxen med diktatorsdrag (och vilken förälder har inte det?) har en hel del att hämta här. Krigsmetaforerna i den gör att boken liksom känns trotsig i sig - trotsig mot mig och alla andra vuxna som försöker mota bort våld och krig och du är död-lekar ur våra barns liv därför att vi bara inte står ut med dem.

Och sen kan jag inte låta bli att nämna Thomas och Anna-Clara Tidholms "Snälla barn". "En djup, snudd på apokalyptisk skildring av ett pågående samhällsexperiment som är på väg att gå åt helvete. ... Det här handlar om ett samhälle där vuxna flyttar över ansvaret för sin egen otillräcklighet på sina barn." skrev Björn Wiman i sin recension i Expressen när boken kom ut 2007. Ni hör ju. Måste läsas.

Inga kommentarer: