måndag 7 november 2011

GÄSTBLOGGARE: Siri Ahmed Backström

Förra veckan var jag bortrest, men Siri Ahmed Backström (som gjort Grannfruns nya look) var i Stockholm och gick på ett seminarium jag gärna hade gått på. Här skriver hon om det. Vassegoda, gullungar. Mer från Siris penna:

"Ann Forslind och Gunna Grähs gav i förra veckan föreläsningen "Att formge ett barn" på Konstfack: uppstart för en barnbokskurs, men öppen för allmänheten under vinjetten "Open School". Här blandades upplyftande och nedslående betraktelser över bokbranschens utveckling sedan debuterna på 80-talet med roliga analyser av dagens svenska bilderbok, allt ur illustratörens perspektiv.

Gunna Grähs inledde med ett resonemang om illustratörernas och författarnas delade vårdnad om bilderboken - alla de författare som råkat säga att de "skrivit en bilderbok" fick sig här en smäll på fingrarna. Men förlagen då? Flera av de stora presenterar sina bilderböcker som "en bok av" textförfattaren, noterar jag efter en nyfiken rundkoll på hemsidorna samma kväll. Inte bra! Föreläsarna verkade ändå överens om att respekten för illustratörens arbete vuxit avsevärt under de senaste 25 åren. Hmm.

Kravet på bilderboken, att den ska vara pedagogisk, liknades poetiskt vid en törnekrona kring barnboksskaparnas pannor. Tyvärr befinner vi oss tydligen i en period då detta krav gör sig påmint från osäkra föräldrar och mammabloggare. Vi påmindes lägligt om Lennart Hellsings odödliga citat: "All pedagogisk konst är dålig konst, men all god konst är pedagogisk"!

Gunnas bestämda uppfattning att alla barn är fullfjädrade läsare redan när de börjar skolan, ja bildläsare alltså, undrar jag vad vi (kanske skolan?) kan lära oss av. Barn är bra på att läsa bilder - många vuxna har glömt hur man gör. Precis som, tänker jag, att lusten och självförtroendet kring att rita försvinner för de flesta nånstans i eller innan tonåren. Bild som språk är en verkligen en underskattad tillgång.

När det handlade om det roligt formulerade titelämnet, att formge ett barn, togs flera bildexempel från då och nu: Elsa Beskows förhållandevis anonyma barn, Ingrid Vang Nymans "fula" Pippi som kanske inte skulle släppts igenom idag?, Pija Lindenbaums förmåga att låta perspektivet i bilden hjälpa till att forma karaktären, Sara Lundbergs pricksäkra skildring av ett förtvivlat gossebarn... Föreläsningen avslutades sedan med en checklista över olika kom-ihåg kring gestaltandet av barnet i bilderboken. Bra att ha för både tecknare och författare - och recensenter, tänkte jag.

Jag gick ifrån föreläsningen inspirerad - engagerade analyser av bilderbokens beståndsdelar kan man ju inte få för mycket av - men också nedslagen, av den uppfattning om bilderbokens framtid jag skapat mig mellan raderna. Äsch! Det måste vara en fas. Jag för min del vänder nu blicken bortanför Sveriges gränser: Biljetterna till Bologna och vårens internationella barnboksmässa är redan bokade."

Inga kommentarer: