Gott nytt år, hörrni.En fet majoritet av alla svenska kvinnor tror tydligen att livet skulle bli betydligt roligare om de gick ner fem kilo. Så även jag. Så: det blev mitt nyårslöfte nummer ett. Ett löfte jag dock hade lite problem att förklara när åttaåringen undrade "varför"? Det är komplicerat det här med vikt, men jag visade magen och pratade lite om att må bra och att vara vig och så vidare. Det verkade som att hon fattade precis. Så idag lekte jag Kerstin Thorvall och gick på årets första afropass. Knak.
Nyårslöfte nummer två: minst två museum i månaden tillsammans med barnen. Detta löfte ska ni få följa här på bloggen. Spännande va. Nu på lovet ska vi börja med Moderna museet och Mary Kellys utställning om moderskap och barn.
3 kommentarer:
Jag tror ändå att man som förälder ska försöka undvika att prata negativt om sitt eget utseende och framför allt som sin vikt. Risken finns att sådana tankar smittar av sig och det finns redan så mycket av utseendefixering i världen idag.
Jag håller med. Men ändå inte. Jag tror också på ärlighet. Och på att kunna ta sina egna erfarenheter till hjälp när man ska tala om sjuka ideal i samhället.
Tack för att du skriver!
Jag tror att man framförallt ska undvika att slentrianmässigt prata om vikt och mat hela tiden. Det som mest smittar av sig tror jag är kommentarer som "oj vad jag är tjock", "jag borde verkligen inte äta det här/ta en bit till..", "det är ju inte direkt nyttigt, men..." Att ha de tankegångarna ständigt närvarande tror jag gör att de etsar sig fast. Däremot tror jag inte att det är fel att prata om vikt och utseende på ett medvetet sätt och om att man faktiskt påverkar det genom hur man äter och rör på sig.
Skicka en kommentar