Jomendetärjuklart att man håller med Pia Huss och de intervjuade i dagens artikel (från DN Kultur) om merchendising av barnboksfigurer. Det är ju tacky (som intellektuell medelklass säger) det där med urvattnade karaktärer som bara finns till för att det ska tjänas pengar på dem och som inte har mycket koppling till ursprungsfiguren. Och det är klart att folk riskerar att bli muminmätta redan innan de ens läst sin första muminbok.På företaget Tre Sandberg AB sitter Niklas Sandberg, son till barnboksförfattarna Inger och Lasse, som vd. 90 procent av företagets försäljningen är kringprodukter på Laban, Lilla Anna och Långa farbrorn och Tummen. Bara 10 procent är inkomster från böckerna.
Det säger en del om dagens marknad. Om både konsumenterna och de som äger rättigheterna. Jag vet inte vem man ska anklaga.
Men själv ska jag i vår läsa 7,5 poäng Tove Jansson på Stockholms universitet så att jag till slut blir klok på vilka de där figurerna som finns på våra kaffemuggar egentligen är. På riktigt liksom. Jag drar mitt strå till stacken. Och fan vet om min ansökan till kursen inte har något lite att göra med de där kopparna.
3 kommentarer:
Som 70-talist har man gått från ena ändan till den andra. När Kalle Anka o Co fanns på julafton och i serietidningen. Då vi läste Mumintrollens samlade serier men inte ägde en Muminmugg. Jag tror inte att Mozarts musik har skadats av att det finns Mozartlikör och Mozartkugeln etc. Tvärtom kan det som du skriver vara en inkörsport för ett djupare intresse hur simpelt det än verkar. Jag som litteraturintresserad förälder sållar bland prylarna och läser de gamla muminserierna och styr upp : ) Mer Mumin till folket!
Jag håller med. Hur illa är det egentligen? Barnboksförfattare OCH förlag måste ju få tjäna pengar de också.
Pella
Jag reagerade också på domedagstonen i artikeln. Huss förfasar sig över att barnen tröttnat på Pippi innan de lämnat förskoleåldern - men måste det vara så dåligt? Varje tvååring jag känner väl (dvs fyra stycken) har genomgått en djup Pippifas baserad på den gamla tv-serien och kryddad med lite peruker och Herr Nilsson-dockor och jag tror inte att det har varit av ondo - tvärtom. Det har varit en viktigt och rolig identifikation som inte alls hindrar att de kan ta till sig Pippi på andra sätt när de blir äldre. Och nog sjutton ger jag hellre en Pippitröja till mitt barn än den hemskam fjompkatten Kitty som är ett kommersiellt koncept från början till slut.
Anna Maria Forssberg
Skicka en kommentar