Igår lagade jag linssoppa enligt krångligt recept - det tog säkert 45 minuter - och resultatet blev så jävla nyttigt att det var rent ut sagt arbetsamt även för en ordentlig vuxen att få i sig anrättningen. Vad barnen tyckte orkar jag inte ens skriva om. Den där känslan av att vara den perfekta föräldern som en doftande linssoppa skulle kunna framkalla uteblev. Om man säger så.
Som godnattsaga läste jag sen den färgglada serieboken "Loranga, Masarin och Dartanjang" (av Sara Olausson efter Barbro Lindgrens böcker) och där, på sidan 31, finns en helt annan typ av middag:
Loranga (som ju är pappa): "Vi lagar något som går jättefort att göra... Ingen kokning och stekning och sånt."
Masarin (barnet): "Vi tar väl glass som vanligt?"
Loranga: "Bra sagt!"
Vad jag vill säga med det här inlägget vet jag inte riktigt, men jag tänker mycket på att det finns så många olika sätt att vara förälder på liksom.
2 kommentarer:
Alltså, älskar Loranga, Masarin och Dartanjang. Älskar att Barbro Lindgren blev inspirerad av sin egen familj när hon skrev om de dära galenpannorna. Liksom, hur hade dom det? Jag brukar väl säga till kidzen att det är tråkigt att göra allt "rätt" hela tiden. Fast jag gör det i en väldig strukturell context. Galenpanna inom räta linjer så att säga.
Ja du, liksom hur hade de det. Det funderar jag också på. Loranga är ju en drömfarsa på massor av sätt, men en mardrömsfarsa på en hel massa andra sätt. Detta måste jag fundera mer på.
Beso!
Skicka en kommentar