Lilla vinterboken och den djupa kärleken

Oj oj oj. Har sovit bort en timme framför den glödande kakelugnen med "O helga natt" i hörlurarna. Jag var så sugen på att lyssna på den där julskivan med Peter Mattei som fick så bra betyg i DN idag, och hamnade på "O helga natt" på Spotify. Fin låt. Somnade till Erland Hagegård och vaknade en timme senare till att Carola visksjöng samma låt på ett väldigt läskigt sätt. Däremellan hade sjuttioelva andra varianter passerat - Christer Sjögren, Tito Beltran och Peter Jöback inräknade - men dem sussade jag mig igenom. Känner nu ett stort lugn. Just precis detta kanske jag borde göra oftare?

I detta lugn har jag sen druckit te, torkat av diskbänken och läst min fina granne Magdalenas pokerblogg (här kan ni till exempel följa en mycket engagerande middagskonversation vi hade i vårt hus förra söndagen), spanat in Minirodinis nya jeanskollektion för tvåmånaders och uppåt och kan inte bestämma mig för om jag tycker deras barnmode är absurt eller bra därför att det varken är könsstereotypt, trashigt eller sådär ap-trist präktigt som barnkläder också kan vara.

Tidigare idag läste jag Görel Kristina Näslunds och Kristina Digmans "Lilla vinterboken" från 2005. En poetisk faktabok för fyraåringar och uppåt, typ. Kände något som liknade djup kärlek när jag läste. Är det Digmans fina bilder eller tilltalet? Eller bara allt det trygga, svenska, vintriga?

Nu är spänningen olidlig: kommer jag att somna ikväll? Efter min ohelganattupplur. Jag tror det. Annars blir det spikmattan. Haha.