Allhelgonagrej

Jag erkänner: jag är lite inkrökt när det gäller Allhelgona. Jag gillar det där med stilla ljusupplysta kyrkogårdar och kanske familjemiddag. Av någon anledning har jag flera gånger i mitt liv bott granne med kyrkogårdar. Rofyllt. Tycker jag.

Därför får jag lite spader på det här med att skräck och halloween tar över - i år krockar allhelgonadagen med halloween. Rakt in i tantfacket - I know. Men jag har ingen lust att decimera döden till skelett, zombies och spöken. Jag vill inte gå till kyrkogården med barnen och de ska tänka att det kommer förvandlas till Thriller. Jag vill gå till familjegraven utan att ungarna ska bli rädda. Halloween är helt jävla absurt likriktad.

Och marknaden hänger ju på. Hade man en barnbokhandel hade det inte varit precis svårt att skylta den här veckan. Det ges ut en flod av skräck för alla åldrar, så lägligt just precis nu. En pekbok ("Lilla monsterboken" av Kenneth Andersson), en bilderbok för de mindre ("Kom in om du vågar" av Helena Davidsson Neppelberg, recension här) och en uppsjö av läsalätt-böcker ("Läskigt läge" och "Kuslig kväll" av Thomas Halling, "Varulvsboken" och "Zombieboken" av Andreas Palmaer och Peter Bergting (recension här). Sen finns ju "Bakomvärlden" av Lina Blixt (klassisk skräck, gavs ut i april). Ytterligare två är läsalättboken "Turbo och skräcknatten" av Ulf Sidt kanske hamnar i halloween-skylten, men handlar om skräcken hos tre killar som råkar bli instängda i ett förråd på skolan (den är bra), "Den öde graven och andra spökhistorier" av Dan Höjer och Johanna Björnstierna som går däremot rakt in i Halloweenfacket.

Jag säger: läs "Roy" av Gro Dahle och Svein Nyhus och "Dödenboken" av Pernilla Stalfelt, och tänk på döden. Och på saknad.


PS: Och läs gärna Ulla Rhedins text om barnböcker och död från DN 2009, (här).