Titta Max grav

Efter att maniskt ha letat efter Barbro Lindgrens och Eva Erikssons pekbok för vuxna "Titta Max grav" från 1991 på antikvariat och olika sajter i säkert ett år, fick jag en plötslig ingivelse att titta efter den på biblioteket en dag när jag ändå var där.

Och: där stod den.
Hög puls.

Men det hade jag inte behövt få. Den är rätt trist. 1900-talssunkig. Det händer inget oförutsägbart alls i stackars Max liv. Ett öde värre än ... döden?

Idén är ju fenomenal. Max ni vet (Max boll, Max lampa, Max kaka osv), är i början av boken liten och växer sig gammal på de nitton sidorna, för att på sista uppslaget vara död och begraven. Jycken är med rakt igenom.

Max jobbar banken (i kostym), Max tittar papper (men på bilden tittar han ner i sin yppiga sekreterares barm), Max tittar TV, Max får en tant (får - hehehe), Max tant får en bebis (nä, men var det så illa så nyss?), Max tant trött på Max (som bara glor på tv - still gångbart tror jag), Hej då Max (tanten flyttar) och sen går det utför, typ han är gammal och arg och vill ha snus.

Var det så på 90-talet? Jag tror kanske det. Vi har kommit långt.

Nu ska jag gå och hänga tvätt. Marc glor på tv. Hahaha.