söndag 8 augusti 2010

Poesi!


Jag klickar igång datorn samtidigt som signaturen till Sommar startar, och åttaåringen frågar "är detta Beethoven?", kaffekokaren puttrar och Marc packar picknickkorgen för att ge sig ut på havet och lägga krabbtinor tillsammans med barnen. Det artar sig.

Jag ska jobba, göra boksidorna till tidingen PS som jag gör varje månad och det är kul, så jag ska bara snabbt tipsa om den otroligt fantastiska "Den arge" av Gro Dahle och Svein Nyhus (som också skrivit "Roy" och "Snäll").

"Den arge " handlar om våld, om lille Boj vars pappa är arg som en vulkan och våldsam och slår mamman och dominerar hela huset och Bojs hela värld. Den skrevs ursprungligen som en samtalsbok om våld för barn och vuxna, men jag tror den funkar för de allra flesta. Alla har nog varit med om att både bli arg som en vulkan, och att bli rädd för någon som är arg som en vulkan (även om det för de flesta inte är så illa som i Bojs familj). Och jag tror vuxna har precis lika stor behållning av boken som barn, och boken är hemsk men också hoppfull på slutet då Bojs pappa får hjälp med att "gå nedför hela den långa, långa trappan till Den arge och bli vän med honom. [...] Pappa ska stryka Den Arge över ryggen. Pappa ska trösta pyttelilla Pappaliten som alltid är så nära gråten. Pappa ska hålla dem i handen, sätta dem i knät."

Poesi och psykologi när det är som allra bäst. Orden rinner och såväl den våldsamma pappans och den rädda pojkens känslor virvlar fram genom orden. Bilderna säger lika mycket de. På första uppslaget är den än så länge snälla pappans knogar röda, mamman svävar fram med ett spänt leende och en nybakad kaka i handen och en hammare ligger bredvid ett akvarium som ett förebådande om katastrof, sen fortsätter det boken igenom. "Den är ett konstverk" skrev Lotta Olsson i DN och jag håller fullkomligt med. Barnen är mycket intresserade de också.
Om jag fick bestämma skulle Dale och Nyhus få Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne nästa år.

En annan bok som jag älskar (men som barnen tycker är tråkig) är "Den elektriska pojken från Arbrå" av Victoria Hammar och tecknaren Ida Björs som är hälften biografi (Zander Nord, som var en pojke som sägs hade övernaturliga krafter, har funnits, på 20-talet, i Hälsingland) och häften poesi. Att läsa den är som att dricka ett kallt vatten. Så klart så vackert så tydligt.

Nu lite jobb.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Tack så hemskt mycket för tipset. Den boken behövs här hemma.

/Mysan

Grannfrun sa...

Ja - skaffa den då Mysan!!!

Lycka till med allt.

Lisa sa...

Den arge ska skaffas. Åh vad det är kul att du bloggar igen :-)

Anonym sa...

Det låter hemskt. Varför ska barn behöva läsa om våld?

Sesse