Jösses, tänk om man vore lite mer som Ture i Anna-Clara och Thomas Tidholms serie om den lille gubben Ture som tar det mesta med ro. Han är så oändligt mycket coolare än jag, och faktum är att jag får frid i själen av att läsa böckerna om honom. Nyss kom fyraåringen med "Ture sitter och tittar" och ville att jag skulle läsa, och jag märkte att jag väldigt gärna avbröt diskningen/idéerna om att tvätten måste tas in/bordet torkas av/cyklarna utanför måste låsas/osv/osv och jag liksom bara landade i soffan och ville läsa lika gärna som fyraåringen.Och ja: tänk om jag vore lite mer som Ture. Tänk om jag kunde bygga en bänk, och tänk om jag sen kunde sätta mig på den och bara tänka här ska jag sitta och titta på solen och fåglarna som fånar sig och de som åker förbi. Och tänk om det sedan kom en häst - och jag bara kunde sitta kvar och inte fara upp och undra vems häst och vad ska vi nu göra och osv osv. Och tänk om jag sedan, när hästen började äta upp mina tulpaner och sen la sig i min trädgård för att sova, FORTFARANDE BARA KUNDE SITTA DÄR PÅ MIN BÄNK OCH TITTA PÅ.
Å Ture, du ger mig mer än hundra självhjälpsböcker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar