Biblioteks-lover

Kolla högen. Man får låna hur många böcker som helst, vi frågade. I går var vi på biblioteket här i Gravarne (orten heter dock inte så längre, det heter Kungshamn sedan 1952 då samhället bytte namn efter att någon motionerat om att Gravarne var för deprimerande. Lite synd kanske.). I alla fall lånade vi massor av böcker - allt tycks finnas på Sotenäs bibliotek, och inget verkar lånas ut. Vi lånade japanska Ryôji Aranis (som fick Astrid Lindgrens pris 2005) båda böcker "Sussa och Natti" och "När kommer bussen", Kitty Crowthers (som fick samma pris i år) "Sov lilla groda", Gro Dahle och Svein Nyhus "Den arge", Ulf Nilssons "När vi var ensamma i världen", "Amos och Soma", "Vampyrboken" och en massa annat underbart bra.
Av alla dessa godbitar envisas båda barnen med att hela tiden vilja att jag ska läsa helt jävla meningslösa "Barbapapas teater".
Vad är det med alla dessa merchendise-böcker som gör dem så stora? Barbapapa är ju så himla fantasilöst, "ha ha de kan bli precis vad som helst" och so what?
Jag dör av att läsa meningar som "Titta, här kommer cirkusartisterna. Beundra deras styrka och skicklighet."


PS. Nu skrattar jag gôtt åt en göteborgsvits som Peter Andersson berättar i sitt sommarprogram. Den går ungefär så här:
"En man med keps sitter på en restaurant i Göteborg och tar en morgonöl. Då kommer en gubbe med en vit blindkäpp in och sätter sig vid ett bord. Gubben med kepsen iakttar gubben med käppen som beställer en kaffe och ett wienerbröd och som sen sen prydligt häller sin mjölk i kaffet och sen sträcker sig efter sitt wienerbröd som han hittar på en gång.
Gubben med kepsen säger skeptiskt: "Jag har iakttagit dig en stund nu, och du e ju fan inte blind".
Mannen med käppen svarar genom att ta ut först sitt ena emaljöga, sen det andra. Han lägger dem framför sig på bordet.
Då säger gubben med kepsen: "Ja, nu ja."