Det är kul när ens favoritförfattare kommer på att de skall skriva barnböcker. Som Inger Edelfeldt till exempel. Hon har koll på nutiden - det märks i allt hon gör. "De ovanligaste barnen i världen" som kom i höstas är såklart inget undantag. Emma Adbåge har ritat, och kombinationen hennes fulsnygga teckningar och Inger Edelfeldts text är kanonbra.
Som den södermalmsbo jag är kan jag inte låta bli att känna igen mig i barnen Duddwig och Bamseflors verklighet. Det som är annorlunda är kul - eller hur.
"Vårt hem måste vara RIKTIGT annorlunda. Det får inte likna någon annans hem" säger pappan i boken, och barnen får annorlunda mat, reser till särkilda ställen, har ovanliga leksaker och väldigt ovanliga barnvakter. Och, of course, när barnen blir stora byter de namn till Anna och Mats, skaffar musgråa kök och jobb på skattemyndigheten. Det vanliga lockar.
Jag tror kanske inte att barnen tycker att den är kul på samma sätt som jag tycker. Men det gör ju inget. Absolut ingenting. Jag uppskattar böcker som har en vuxendimension.
3 kommentarer:
Åh, låter mysigt. Måste kolla in den där boken.
Jag har tänkt på den boken, den måste jag läsa! Vi gjorde en sådan typisk "kreativa föräldrar" dumhet härom månaden när lilla O skulle på sitt livs första maskerad. Vi målade, klippte, lånade och limmade ihop en alldeles egen originell och fin maskeraddräkt - en sjörövardräkt! Vi var alla tre väldigt nöja med resultatet tills kalasdagen var inne. Då ville lilla O plötsligt säkra upp, komma civilklädd och byta om på plats. När dörren öppnas till kalaset står vi framför fyra identiska batman. Fyra stycken. Mamma! Jag vill inte klä ut mig, kom det blixtsnabbt från lilla O. Åh, det var lite hårt. Vår önskan om att vara originella och lite mysigt kreativa krockade totalt med lilla O:s önskan om att smälta in. Never again.
Mia: jag känner igen mig. Både i lilla O och i er när ni ivrigt gjorde i ordning den speciella dräkten. Annorlunda är kul - men också jobbigt.
Skicka en kommentar