Uppdaterad Fanny och Alexander-jul

Och till alla er som inte lider av skräck för borgerliga aktiviteter kommer ännu ett boktips: "Fem myror är fler än fyra elefanter. Sångboken". Med noter och allt. Så att ni kan samlas framför orgeln (flåt pianot) efter julmiddagen och förenas i "Och jag är mittemellan". Till exempel.

Förresten 2

Böcker tycker jag är bra julklappar - trots klimathot. Vi måste ha kultur för att leva. Mina tips inför julafton är följande:

1. "Var är min syster" av Sven Nordqvist till femåringar (ungefär)
2. "Snipp snapp snut" (antologi i serien "Barnens älsklingar" med de traditionella sagorna som tillhör oss alla (inte Disney!): till exempel Rödluvan, Snövit, Törnrosa och Hans och Greta) till femåringar och uppåt
3. "Bäbis arg" av Ann Forslind till personer under tre
4. "Boris och tjuven" av Eva Lindström - underbart, spännande, mänskligt till treåringar och uppåt
5. "Tusen gånger starkare" av Christina "Glappet" Herrström till tioåringar och uppåt

Och till alla vuxna (nu tjatar jag, och det skäms jag inte för):
"Mig äger ingen" av Åsa Linderborg

Förresten

Lova att ni inte överdoserar med belysning i trädgården som får stå och brinna och slösa energi hela nätterna! Och sätt en timer på adventsstjärnan. Snälla!

Julstrategier?

Okej: vad skall vi ha för strategi inför julen då? Jag menar för att vara så klimatsmarta vi bara kan. Ångesten är större än någonsin hos grannfrun efter morgonens artikel om permafrosten i Dagens Nyheter. Vi bara måste göra allt vi kan för vår och våra barns framtid på den här planeten! (Ni hör ju, ångest är det ju - helt klart)
Förra året köpte jag närproducerat. Jag rände runt i små trendiga butiker på söder och köpte grejer som var designade och tillverkade av balla söderbor (i princip).
Det är en idé.
En annan, som jag funderar på i år, är att köpa tjänster. Teaterbiljetter, till exempel. Eller två leveranser av ekolådan. Eller en resa till Afrika (med tåg).
Man kan ju också fundera över att strunta helt i klapparna, något som varit på tapeten i min familj sedan slutet av 80-talet, men av någon anledning inte blivit av. Det giriga julklappstrollet sticker fram sitt fula tryne och alla backar nån gång runt den 20 december. För det är ju ganska trevligt med klappar ändå.
Men: I love Stadsmissionens kampanj i år: MINNS DU VAD DU FICK I JULKLAPP FÖRRA ÅRET?
Läskigt, eller hur. (För ni kommer inte ihåg, erkänn!)

Vad har ni för strategier? För snälla, säg att ni också funderar på klimathotet!

Vems grannfru blir jag nu?

Grannfrun är lite upptagen just nu och har svårt att fokusera på bloggen.
Upptagen med vadå?
Jo - med att kanske eventuellt möjligtvis köpa detta fantastiska eternitpalats i Kungshamn på västkusten.
Håll tummarna!
Jag skall hålla er underrättade.

Tidholms senaste

Hur nyfiken blir man inte av att läsa denna recension? Jag måste skaffa "Snälla barn" nu.

En liten engelsk adressbok

Idag fick jag ett paket från adlibris och istället för den bok som skulle legat däri låg det istället en liten engelsk adressbok.
Helt fel.
Men saken är den att den lilla adressboken har gjort mig sugen på att kanske ha en adressbok. Det har inte jag haft sen jag vet inte när.
Bör man ha det? Skickar man kanske fler brev och födelsedagshälsningar och trevliga julkort om man har en?
Har ni adressbok? Please tell me.

Stökiga mamman

I förrgår lunchade jag med två puddingar och vi var alla tre ganska slutkörda och pratade en hel del om att det är så stökigt hemma hos oss alla tre. Sen upprepade vi som ett mantra lunchen igenom att detta hedrar oss. Att vi har stökigt visar att vi har annat för oss.
Eller hur!
Det hedrar oss.
Här hemma i stöket har vi en ganska kass barnbok som handlar om stök och städning. I Bosse Löthens och Erika Kovanens "Pop och pappa städar" är det så rörigt att sågen ligger under badrumsvågen (hmmm, trovärdigt?), och det är inte alls laddat att pappan och Pop har sådär stökigt (det skulle vara om Pop och Pops mamma hade det - skum bok det skulle bli liksom...).
Dessutom är "Pop och pappa städar" dundersvår att läsa högt. Försök själv med till exempel "Din badrock är slängd över min tågbana. Att hänga den i badrummet borde bli en vana!"
Författarna och förlaget kanske tyckte att de var genuskorrekta när de hittade på en pappa som städar, men näpp. Denna genuspolis vänder genast på begreppen och efterlyser istället en mamma som väljer bort att städa. Precis som allt fler morsor gör i verkligheten. Därför att vi har bättre saker för oss. Eller hur?

Harry Potter-feber

Trots att jag inte har läst ett enda ord i en endaste Harry Potter-bok, begav jag mig in till releasefesten för den allra sista boken i serien om den lille glasögonormen sent igår kväll. "Harry Potter och dödsrelikerna" släpptes klockan tolv i går natt, och somliga är tydligen så lässugna att de inte kan låta en enda minut gå till spillo. Sånt är ju kul (speciellt efter ett ganska så lång sittning på ministolar på femåringens föräldrakooperativ, där vi hade styrelsemöte tidigare under kvällen).
Och tack vare att förlaget fuskade lite och låtsades att klockan var tolv när hon egentligen var tio i tolv, kunde jag grabba åt mig ett ex av boken samt lite annat som låg i en påse och ta mig den lilla biten ner till Bokslukaren, barnboksaffären på Mariatorget som hade nattöppet för att kränga Harry Potter-böcker. Jag hann lagom till att Björn Kjellman öppnade dörren och började nedräkningen till tolvslaget. Sen ringlade sig den glada kön in i den lilla butiken. Det hela var lite rörande på något sätt, samtidigt som det är ganska så obegripligt för mig som inte har någon relation till själva huvudpersonen (men för en marknadsförare är det såklart den allra våtaste av drömmar).
Harry Potter-feber alltså. Men hos mig går tydligen inte temperaturen upp.
Men jag har en påse att ge bort till en mig närstående tioåring!

Nu på fredag är det The Buy Nothing Day. Alltså: köp inget på fredag, förutom det som är absolut nödvändigt.
"Instead, take some time to think about why you buy the things you do and how your money and attenction can be used elsewhere in your life."
www.adbusters.org

Lästips

Kolla: fortsättning på historien om JämO och föräldraförsäkringen som jag skrivit om tidigare här. Och smarta Rebecka Edgren-Aldéns senaste krönika här.

Modernt?

Den översta bilden är tagen ur Elsa Beskows "Olles skidfärd", skriven och illustrerad för exakt hundra år sen. Den nedre bilden är omslaget på en kokbok utgiven i år, tillika 39 år efter att feministiska Grupp 8 samlade sig för att vidga och ifrågasätta den traditionella kvinnorollen under parollen "det privata är politiskt".

Kyrkokören

Femåringen har börjat i kyrkokören och skall sjunga på julafton och allt är så bedårande så och jättekul och femåringen älskar det (och mormodern talar i princip i tungor av glädje över det hela). Men jag kan inte låta bli att tänka på att min pappa ofta använde uttrycket "hon ser lite ut som om hon sjunger i kyrkokören"... och det var liksom ingen komplimang om man säger så. Sen garvar jag onaturligt länge åt en mening i boken "En sorts kärlek" (som är en otroligt sorglig berättelse om två gifta hippa holländare med en liten dotter som heter Luna (så sött), och mamman (Carmen) får aggressiv cancer och under hela hennes sjukdomsperiod (som slutar i död) varvar han (Sten, som är bokens jag) notorisk otrohet med ömhet och stöd till Carmen) ... i alla fall, det är ju inte handlingen jag garvar åt utan en massa andra tragikomiska grejer i boken, som till exempel när Sten och Carmen är i en park med sin dotter och i parken uppträder små duktiga barn, och Sten viskar i Carmens öra "Jag hämtar hellre Luna hos polisen är från fiollektionen".
Då skrattar jag jättejättemycket.
Förmodligen lider jag av någon slags posttonårsrebellusta som jag inte vågar leva ut. Eller? Hjälp mig - vad handlar det här om? För samtidigt som jag känner fönimmelser av det som Sten säger, så kommer jag njuta jättemycket när vi på julaftons morgon i gryningen beger oss av mot kyrkan, och en av oss är utklädd till ängel eller herde och skall sjunga. Jag älskar kyrkan, jag älskar konserter och jag älskar femåringen - så vad är problemet?
(Skriv nu inte "det viktigaste är att femåringen är glad", för det vet jag)

Lumberjack breakfast

Det som ser ut som pannbiffar i stekpannan är faktiskt .. tada ... amerikanska pannkakor. Den som ser så glad ut bredvid är grannfrun herself som gjorde succéfrulle imorse. Jag tänkte att nån annan kanske ville imponera på sin familj den också - så här är receptet.* Extra bra är att pankisarna faktiskt bara tar 10 minuter att blanda ihop och steka. Jag tog småbitar av banan i halva smeten och det tyckte halva familjen var jättegott. Man kan ju ha i en massa annat också. Blåbär till exempel. Vi hade lönnsirap och granatäpplekärnor till. Det var vackert som i en kokbok.

3 dl vetemjöl
1 msk socker
1/2 tsk salt
1 tsk bakpulver
1/2 tsk bikarbonat
3 dl naturell yoghurt
1 msk olja
1 ägg

Blanda allt torrt först. Rör sen i yoghurt, olja och ägg. Smeten är supertjock. Stek på medelvärme. 1-2 msk smet per pannkaka. Servera med lönnsirap och frukt, typ.

* Receptet är hämtat ur überpräktiga (känns inte så lite hemkunskap om ni förstår vad jag menar) men braiga "Mat för barn och deras föräldrar" av coop-kocken Latifa Lindberg

(se där Femina-Jennie - du slapp morgonmackan, men fick pankisar! Puss)

Kvinnokraft

Idag tog vi kottarna med oss och åkte till Sergels torg och tittade på det kanske coolaste spektaklet ni kan tänka er. Ungefär 40 kvinnor, alla mellan 50 och 80 år, högg ved så det stod härliga till. Det är Moderna dansteatern som är så påhittiga och låter oss stadsbor få se kvinnor som kan klyva klabbar, nu när deras vanliga scen skall renoveras och de är hemlösa.
Vi stod som hypnotiserade och tittade på när alla dessa vanliga kvinnor och tanter högg och högg och högg och högg och högg. Det luktade skog, och det lät så härligt när yxorna klöv veden. Asså: jag tror faktiskt på det där med att ursprungsmänniskan i oss måste få utrymme. Det fick den där på Sergels torg idag.
Innan femåringen somnade för ett par timmar sen viskade hon:
- Vad starka alla tanterna var idag.
And she made my day.

Hjälp

Hur hamnade Mange Schmidts senaste skiva i vår bilstereo?
Och varför lyssnar vi på den hela tiden? Så mycket att femåringen såklart lär sig alla texter utantill och sen går och nynnar till exempel "Jag köper nya bröst och jag talar ut".
Och hur skall jag förklara den meningen för femåringen?

- Varför köper han nya bröst, mamma?
- Ja du. ... Du får inte sjunga den där sången mer.
- Varför, mamma?
- Därför. Du får inte.

Och vinnaren är ... (tycker jag)

Måste bara säga att det finns en solklar vinnare till årets Augustpris i barn- och ungdomsklassen. Sven Nordqvists "Var är min syster" är den grymmaste sagobok man kan tänka sig. Den slår det mesta just nu. Alltså: köp den. Ni kommer älska den. Vi här hemma är förhäxade - alla fyra.

Grannfrun goes glamour

Det var verkligen urnära att jag missade höstens glammigaste fest (den glammigaste i min almanacka alltså). Jag satt här hemma i mysbralla och slösurfade lite medan ettåringen slaggade, och såg plötsligt på Katerina J:s blogg att hon skulle iväg och bli sminkad för årets mama-fest.
Ja ba: oj!
Sen blev det glansbyxa istället för mysdito på ungefär två sekunder. SL till Norrmalmstorg och in på Café Opera. Tyvärr hade jag inte fixat barnvakt åt ettåringen - alltså tyvärr för både hans och min del. Det är INTE kul att gå på mingelfester med en superdupersnabb ettåring. Men det var fint att det fanns en barnhörna med snygga leksaker och micro och barnmatsburkar. Och det var sött att se ettåringen släppa loss på dansgolvet.
Och Jenny, som jag gick dit med, tappade jag bort redan i dörren. Sen såg vi inte varandra mer. Men det kanske berodde på att jag sprang dubbelvikt och jagade en ettåring hela tiden? Kanske.
Nu ba: gäsp.

Klimatångest 2

Kolla: ytterligare ett fynd i kategorin barnböcker som behandlar miljöfrågan. "Välkommen till tippen" av Annelie Jordahl är så välkommen så. Jag har inte läst den, men fick just info om att den anlänt till biblioteket här i stan, så jag får hoja dit och kolla. (Jag blir extra glad över att författaren är Annelie Jordahl - jag har faktiskt just precis läst om hennes tankeväckande "Klass - är du fin nog", som förresten är jordens snyggaste bok - något som jag väl aldrig kommer kalla "Välkommen till tippen" för...).
Så här står det om "Välkommen till tippen" på förlagets sajt:
"Följ med Freddie och Mörten under en dag på deras arbetsplats återvinningscentralen. Hit kommer en strid ström av människor för att lämna sopor av allehanda slag. Allt från trädgårdsavfall till glödlampor, datorer och möbler. Under bokens gång får läsarna också lära sig mer om sopsortering och återvinning. (4-8 år)"

I shop - I am

H&M och adlibris. Till dessa två giganter går merparten av mina surt förvärvade stålar.
Hmm. Vad säger det om mig?
Nu sitter jag i alla fall och jobbar i brallor, polo och tunika från gissa vadå och väntar på att brevbäraren skall dyka upp med ett paket från gissa vadå. I paketet finns två augustprisnominerade böcker: "Boris och tjuven" av Eva Lindström och "Var är min syster" av Sven "Pettson och Findus" Nordqvist samt lite annat smått och gott (pekböckerna "Kom räkna med mig" av grymma Mati Lepp och "Det brinner på zoo" av Filippa Widlund till ettåringen, "Den unge Stalin" av Simon Sebag Montefiore och - of course - nya "Könskrig" av bla Elin Alvemark - två försenade fardagspresenter till Marc - och Lena Andersons "Boken om Stina" till femåringen som behöver läsa lite idylliserande grejer om skärgården så här i novembertider. Själv är jag naturligtvis intresserad av samtliga böcker, men förtäcker det i ömsint givmildhet).

En haikudikt om läget:

Gäspar framför datorn
tekoppen är ljummen
brevlådan: pang!

(Lisa: det är inte rätt va? Kan vi inte ha en haikuhelg i Kungshamn och öva och öva och öva?)

Här är en annan haiku som passar rätt skitbra för mig just nu, och den är skriven av min husgud Sonja Åkesson (på bilden ovan) (dikten finns i finfina samlingen "Vara vit mans slav"):

"Det är inget kul
att jobba Det är inget kul alls
att inte jobba."

Is greed good?

Det här är en barnbok i tiden. Titta på det lilla barnet på omslaget, han ser helt galet osund ut där han sitter omgiven av spargrisar och mynt och sedlar och texten "Galen i pengar" på väggen bakom sig. Jag säger då det, nu för tiden skall kidsen ha koll på allt. Gå ut och lek, unge! Annars kan du sluta som ordförande i Unga aktiesparare...
Hjälp, den här boken känns så sorgligt tidstypisk. För galna i pengar är väl just vad folk i allmänhet är, inte minst alla dessa makthavare som betalar svart (och vi andra som gjort det också för den delen. Ja, jag har också gjort det). Jag för min del tror inte på teorin om att det höga skattetrycket tvingar fram svartbetalningar - men däremot tror jag att många skyller på det. Jag tror på ren och skär girighet. Finns alternativet betala lite mindre gör många det, utan att tänka på vad det får för konsekvenser - dels för individen vi betalar till, dels för samhället som ju får in mindre stålar att betala skola, vård och omsorg med. Detta har jag (och ekonomen Lars Strannegård) fördjupat oss i i boken "Rent hus. Slaget om den svenska dammråttan". (Är det nån som är intresserad av att köpa den, mejla mig - boken har just försvunnit från bokhandeln. Men den finns i min källare...)
Girighet ja. "Varför ger inte dom rika mer pengar till dom fattiga? Ibland gör dom det. Men många tycker väldigt mycket om sina pengar. Då är det svårt att ge bort dom" står det i nya "Galen i pengar" av Andreas Palmaer och med teckningar av Per Gustavsson (som tidigare gjort bland annat fantastiskt underbara "Så gör prinsessor"). Ibland är det bra att sätta ord på fenomen runtomkring oss vi inte funderar så värst mycket på. Och "Galen i pengar" är faktiskt lite småläskig att läsa, den hyllar stålar på ett lite knasigt sätt. Men - såklart - så står det ju också att pengar inte kan köpa en kompis till exempel.
Men är det verkligen sant?
Usch.

Äntligen!

Trogna läsare av grannfrun vet att jag har efterlyst en barnbok om miljöfrågor. Nu är en på väg. Bokförlagens höstkataloger har börjar trilla in, och i Alfabetas hittade jag "Cykla, panta och rädda en isbjörn" av Jörn Spolander (som arbetat bland annat på SvTs Hjärnkontoret). Så här står det på omslaget "Man behöver inte vänta tills man är vuxen, har körkort och rösträtt för att rädda världen - kanske är det till och med bättre att vara barn."
Åh så bra - ungarna kommer bli lika på i klimatfrågor som vi i The non smoking generation var med alla de där små klisterlapparna som det stod "Fimpa" eller "Här är det rökfritt" på.
Tyvärr måste vi vänta till i vår innan vi får läsa. Utkommer i maj står det i katalogen.
Känns inte maj väldigt långt borta?

The superduper dad

Läs Lars Berges underbara krönika om pappledighet i dagens SvD. Nu är han verkligen en superhjälte. Det är synd att det är svårt för kvinnor som säger samma sak att bli superhjältinnor bara. Men det är ju liksom hela pudelns kärna, den där orättvisan.
Nej, nu skall jag inte bittra mer om det, utan ansluta mig till hejarklacken: heja Berge! Och heja alla oss andra som tycker samma sak också.

"Jag fick se min son lära sig gå, säga sina första ord och skämta för första gången (ja, det handlade om bajs). Det är outplånliga minnen. Under samma tid har inget hänt på mitt skrivbord. Det ser precis ut som jag lämnade det. En trave utskrivna tidningsartiklar. Ett pennställ utan fungerande pennor. En odiskad kaffemugg prydd av Homer Simpson. Jag kunde lika gärna ha tagit tidningen med mig in på WC och återvänt ett ögonblick senare."

Klimatångest

Jag har klimatångest. Såg Al Gores "En obekväm sanning" för ett tag sen och kan inte släppa tanken på växthuseffekten speciellt långa stunder. Vi måste göra nåt! Själv funderar jag på att joina Asfaltsdjungelns indianer, och börja lufta däck på alla stadsjeepar här ute i förorten. Moget? Javisst!
Ytterligare ett tips till fars dag: "Det är vår bestämda uppfattning att om ingenting görs nu kommer det vara för sent" av Andreas Malm.

Till papsen

Hoppa över slipsen och köp en bok på fars dag skriver (såklart) adlibris på sin sajt. Men det är en traditionell boklista de har till far: lite om rymden (Fuglesang), något om whiskey, en Nesser, en GW Persson, Ulf Lundell, Göran Persson och Glenn Strömberg. Två kvinnliga författare dock - Naomi Klein (med "Chockdokrinen") och Camilla Thulin (med "Karlar med stil").
Men hallå - det är ju 2007. Vi behöver alla hoppa över könsskranken när vi läser. Jag har tre andra förslag till fars dag:
"Mig äger ingen" av Åsa Linderborg är ju den givna farsdagspresenten - en finare skildring av en far får man leta efter.
"Myten om det motsatta könet" av Ingemar Gens - glasklart om könsroller.
"Den femte sanningen" av Doris Lessing - klart papsen skall ha senaste nobelpristagaren.

Muminpappans visa

"Jag är en pappa. Pappor är de flesta
och man beter sig som en pappa för det mesta.
Jag känner mig ibland som en staty.
Vår söndagsmiddag ger mig lust att fly,
ty den saknar spänning och den saknar krydda.
Jag talade om saken den här dan,
jag sa att jag är rädd för att bli van,
att fastna i familjens trygga vanor.
Förstår ni, jag vill ut i egna banor,
där jag kan få försvara och beskydda."

av Tove Jansson (musik Erna Tauro)

Vad säger ni?
Några intressanta tolkningar?

Savojkål

Ni som känner mig vet att jag länge har varit ett fan av Ekolådan. Save the world - save the family. Ligger det savojkål i lådan, blir det savojkål till middag liksom. Och sen några av alla de där frukterna till efterrätt. Idag inför middag på tu man hand med ettåringen, grabbade jag den däringa kålen, skar den i strimlor, tog fänkål, potatis, morötter och röd lök och skar i lagoma ettårsbitar och kokade det hela i kycklingbuljong en liten stund. I med smulad fetaost, pressad citron, finsalt och peppar. Åh så gott. Ettåringen var i sjunde himlen.
Och det här säger jag eder: detta hade inte hänt om jag inte hade haft ekolådan. Aldrig hamnar savojkål bara sådär i min kundvagn. Så är det med mig.
Nä, nu skall jag titta på Kustbevakarna på Kanal5 och spana efter Gunnar Ph. Sen nattinatti.

Buuuuu

Måndagen den här veckan gick i bölandet tecken. Först bölade jag hela förmiddagen för att jag är så himla trött och har tusen grejer på min att-göra-lista och inte orkar vare sig prioritera eller producera (Jag vet, tydliga tecken på att allt inte är väl. Jag skall ta hand om mig. I promise.). Sen bölade jag hela eftermiddagen därför att boken jag läste var så himla sorglig, så hemsk och så bra. "När livet stannar" av Malin Sävstam handlar om åren efter tsunamin, åren av sorg efter hennes man, två av hennes barn, hennes bästa vän och vännens barn som dog där i Thailand, när den soliga förmiddagen förvandlades till ett helvete. Buuuuuuuu. När jag slog ihop boken fram på seneftermiddagen kändes faktiskt mitt läge bättre. Familjen trillade in från olika håll och jag kände bara kärlek och tacksamhet. Vi bakade kanelbullar och hängde upp femåringens skelett som hon tillverkat på etnografiskas skelettverkstad (ett helg-tips!) Mina tidigare deadline- och kurstenta- och bokskrivarstress kändes plötsligt dels som privilegier, dels som relativt små grejer i det stora hela som kallas livet.
Så, ni som känner er nere: läs Malins bok och krama era barn.

Höstlovskul

Titta: femåringen i tidingen (i punkt.se). Ni får vrida på huvudet, för jag fattar inte hur jag skall få runt bilden... Fin tjej va!