Jag läser Andreas Palmaers krönika om mesiga drakar i dagens DN Kultur. Han är emot. "Släpp zombier, vampyrer och drakar fria. Låt dem göra vad de är bäst på: att skrämmas. När inte ens monstren får vara otäcka, vilka ska då vara det?" skriver han apropå bland annat Christina Björks och Eva Erikssons nya "Prinsessor och drakar". Och han har en poäng. Många barn älskar läskiga saker. Mina egna går igång på grymma folksagor och trasig socialrealism. De sitter som klistrade bredvid mig när jag läser. Tänk att det kan vara sådär, tror jag att de känner.
Men just i fallet "Prinsessor och drakar" så tycker jag att de mesiga drakarna är underbara. Hela boken handlar liksom om maktförskjutningar. Mänskliga prinsessor och drakiga drakar. Figurer som fungerar i en väl inövad kontext men som inte lever upp till förväntningarna. Allt beskrivet på ett rolig och kärleksfullt sätt. Jag var rätt skeptisk när jag såg boken - "ånaj, ska nån göra prinsessor-drakargrejen en gång till. Kan vi gå vidare liksom". Men, det var ju Christina Björk (jag planerar ett kärleksbrev till dig ska du veta) och Eva Eriksson som hade gjort den och de går ju bara inte att motstå. Och visst såklart: boken är underbar. Prinsessorna är smutsiga, gnälliga, bortskämda, dåliga systrar, högljudda och vresiga OCH bor i slott och har vackra klänningar och massor av leksaker (det finns sju stycken - boken består av sju sagor, en för varje kväll i veckan). Drakarna är töntar allesammans, lite läskiga i början men töntar innerst inne (precis som läskiga typer brukar vara). Vi har läst den varje kväll i en vecka nu. Det är kärlek från stora och små.
Dessutom spiller Christina Björks textglädje över på den som läser. Det är kul. Och välskrivet. Och vilka teckningar!
Amen.
4 kommentarer:
Vilken åldersgrupp skulle du säga den vänder sig till?
Skulle den passa en smart och läsmogen 3,5-åring? Hon gillar det mesta, även lite längre böcker som Siv sover vilse, Mirabell, Alfons, etc.
Det är mer text än i Lindenbaums böcker, men kanske ungefär lika mycket som i Alfonsböckerna. Enligt förlaget 3-6 år. Jag tror den skulle passa bra. Glad läsning.
Jag vill bara säga att jag tyckte din text om lek var väldigt intressant, bra och tänkvärd! Tur att du finns och skriver om såna här saker! Tråkigt att så många ska bli så provocerade av sådant som ur min synvinkel är ganska självklart - att förväntningar styr oss hårdare än hormoner någonsin kan göra.
Martina - hej. Välkommen till bloggen.
Skicka en kommentar